Fisket efter strömming i Östersjön bör minskas. Foto: Patrik Andersson.
Forskarna på Internationella havsforskningsrådet, ICES, har idag kommit med den årliga rekommendationen för 2021 års fångstkvoter för Östersjön.
I slutet av maj varje år kommer Internationella havsforskningsrådet (ICES) med sina vetenskapliga råd inför kommande års fiske i Östersjön. Råden ligger till grund för kommande års kvoter, som bearbetas av EU-kommissionen i slutet av sommaren och slutligt beslutas av ministerrådet i början av oktober. Sportfiskarna har sammanfattat huvuddragen nedan.
Sill/strömming centrala Östersjön – kraftig minskning (- 36 %)
Sedan statistik började föras 1974 har beståndsstorleken uppskattats minska med 77 %. Fisketrycket har ökat stadigt och varit för högt (över F-msy) sedan 2015. Beståndssituationen har försämrats stadigt sedan 2014 och har i år sjunkit under försiktighetsnivån MSY B-trigger.
Rådgivningen lämnar utrymme för olika försiktighetsmått och den slutliga kvotsättningen genomsyras av politiska förhandlingar, med ett spann där 111 852 ton är maximal kvot för att följa Östersjöns flerårsplan. Jämför man med årets kvot på 153 384 ton är det en minskning med 36 %, efter att den ryska kvoten räknats av. Betydelsen för fångsterna av den extremt starka årsklassen 2014 tros ha minskat. En ny mycket stark årsklass född 2019 tros, förutsatt att fisket är hållbart, kunna stärka beståndet kommande år och framförallt kunna utgöra föda för ett torskbestånd i allvarlig kris.
Ett problem med ICES-rådgivningen är att när de lämnar ett vetenskapligt råd för ett område stort som södra Sverige är upplösningen i rådet mycket dålig. Rådet tar exempelvis inte hänsyn till påverkan på lokala bestånd om en stor del av den svenska kvoten landas på kort tid i ett mindre havsområde när strömmingen börjar samlas för lek. Detta är en högaktuell diskussion längs ostkusten, där både bifångstfrågan och det faktum att fångsterna i huvudsak skeppas till fiskmjölsfabriken i Skagen är anknytande problembilder. Felrapporteringar där skarpsill rapporterats som strömming i det pelagiska industrifisket kan dessutom ha bidragit till en överskattning av sillbeståndet.
Sill/strömming Bottenhavet – oförändrat (65 018 ton)
Ett bestånd som lider kraftigt av databrist. Värden saknas för i princip alla parametrar och referenspunkter som är aktuella för en bra beståndsuppskattning. Fångsterna det senaste decenniet är de högsta uppmätta. Precis som för många kuststräckor i centrala Östersjön görs lokalt enormt stora uttag från det pelagiska industrifisket. Experter på SLU Aqua har i ett öppet brev till ledningen på Havs- och vattenmyndigheten uttryckt oro för strömmingsbeståndet i Ålands hav och Södra Bottenhavet. Det lokala yrkesfisket har stora problem med dåliga fångster och klassiska fiskeplatser nära kusten rapporteras vara mer eller mindre fisktomma.
Sill västra Östersjön – fiskestopp (0 ton)
Precis som förra året och året dessförinnan föreslås ett fiskestopp för det mindre beståndet i sydvästra Östersjön, som fiskats över de vetenskapliga rekommendationerna i flera år. Trots det sattes kvoten på 3 150 ton för 2020 efter hårda påtryckningar från yrkesfiskets organisationer.
Lax – oförändrat (116 000 laxar)
ICES föreslår att det totala uttaget av östersjölax inte ska överskrida 116 000 fisk (inkl. falskrapporterade fångster och sälskadad fisk), vilket är i linje med 2020 års rådgivning. Samtidigt tydliggör forskare att laxfiske till havs är ett s.k. blandbeståndsfiske på bland annat svaga älvbestånd och fiske bör därmed hållas på en nivå så nära noll som är tekniskt möjligt. Sportfiskarna delar forskningens uppfattning om att laxen ska förvaltas älvspecifikt, och vi anser att merparten av den kommersiella fångsten bör vara på det överskott som kompensationsutsättningar erbjuder.
Östra torskbeståndet – fortsatt fiskestopp (0 ton)
För det tidigare så kommersiellt viktiga östra torskbeståndet föreslås ett fortsatt fiskestopp, i linje med det som verkställdes sommaren 2019. En inte okontroversiell bifångstkvot på 2 000 ton är politiskt beslutad för år 2020 för att yrkesfisket ska kunna fiska andra arter, där torsken fångas som bifångst. Allt fritidsfiske är däremot stoppat.
Den huvudsakliga bakgrunden till kollapsen är det kraftiga överfiske som skett på beståndet sedan slutet av 80-talet och in på 2000-talet. Situationen för beståndet har dessutom förvärrats ytterligare på senare år genom en utbredd syrebrist både i två av torskens tre lekområden och på viktiga födosöksområden. Dålig tillväxt och kondition har i kombination med det historiskt höga fisketrycket genererat ett småväxt och magert dvärgtorskbestånd som gett yrkesfisket dålig lönsamhet. Parasiter som är kopplade till den kraftigt ökande stammen av gråsäl och sprids till torsken förstärker den dåliga situationen och beståndet kommer inte att återhämta sig på många år.
Västra torskbeståndet – stabilt låga nivåer (2 960 – 4 635 ton)
Årsklassen född 2016 är den starkaste på över 10 år, varför det för några år sedan med lågt satta kvoter och bättre kontroll på de olagliga utkasten fanns en förhoppning om en återhämtning av beståndet. Främst danskt yrkesfiske drev då ganska lyckosamt på för ett ökat fiske. Varningstecknet var att årsklassen 2016 också var den enda starka årsklassen på över 10 år, samt att årsklasserna 2015 och 2017 är på en historiskt låg nivå. Årsklassen 2016 utgör nu ca 90 % av fångsten, vilket visar på den extrema obalansen i ett bestånd där fångsterna stadigt minskat och beståndet reviderats ner kraftigt två år i rad. ICES varnar samtidigt för att starkare årsklasser måste till ”to ensure continuance of a commercial fishery”. Det är som ensamt havsområde det trålfria Öresund som fortsatt håller gott om torsk att fånga för svenska sportfiskare.
Skarpsill – ganska stabila nivåer
Fisketrycket har varit för högt (över F-msy) sedan 2002. Beståndet är dock fortfarande strax över försiktighetsnivån MSY B-trigger, mycket tack vare en stark årsklass (2014). Ett stort kvotspann nämns som ligger ungefär i linje med årets kvot på 210 147 ton. ICES lyfter återigen diskussionen om att minska fisketrycket på skarpsill i områdena i södra Östersjön där torsken har sitt huvudsakliga utbredningsområde, detta för att öka födotillgången för det svältande torskbeståndet.
Läs mer om ICES råd för Östersjön här.
Läs Fiskesekretariatets sammanfattning här.
Mer info:
Markus Lundgren, 08-410 80 627, markus.lundgren@sportfiskarna.se