Foto: Jonathan Bark / Stora Åråsforsen i Gullspångsälvens nedre delar, en av få kvarvarande sträckor där lax och öring från Vänern kan leka och växa upp.
En nyligen genomförd inventering visar att lax och öring i Gullspång idag har kvar endast 1/13 av sina ursprungliga lekområden. Framförallt den unika vilda laxstammen i Gullspång är idag akut hotad då lekbeståndet är nere på mycket låga nivåer. Inventeringen visar att det finns potential för stammarna att öka om fria vandringsvägar skapas förbi kraftverken och om exempelvis mer vatten kan släppas i spillfåror. Men bäst av allt vore naturligtvis att avveckla vattenkraften och satsa på fiskevård för de storvuxna och helt världsunika stammarna av lax och öring.
Sportfiskarna Region Väst har tillsammans med företaget Norconsult inventerat och beräknat ursprunglig och nuvarande uppväxtareal för Gullspångslax och Gullspångsöring i Gullspångsälven, Letälven, Svartälven och Timsälven. Inventeringarna genomfördes under hösten 2018 och analyserna under 2019. Projektet genomfördes på uppdrag av Länsstyrelsen Örebro och är en del av Gullspång River Action Plan, GRAP.
Metoden som använts kallas laxhabitatkartering och är en relativt ny metod utvecklad av SLU – Sötvattenslaboratoriet. Man delar in alla strömmande partier i delsträckor där varje sträcka får en laxhabitatklass mellan noll (min) och åtta (max). Laxhabitatklassen baseras på sträckans bredd, bottensubstrat, djup och vattenhastighet. En optimal sträcka för uppväxande lax är bred (> 12 meter), strömmande, grund (<30 cm) med sten eller mindre block som dominerande bottensubstrat.
Gullspångslax och Gullspångsöring har i nuläget tillgång till endast fem hektar uppväxtområden av god kvalitet nedströms Gullspångs kraftverk, som är det nedersta kraftverket och den främsta anledningen till att den vilda Gullspångslaxen håller på att utrotas. Inventeringen visar att det ursprungligen har funnits 65,5 hektar uppväxtområden för lax och öring i de fyra vattendragen om man tar med sträckor med en laxhabitatklass på fyra eller högre. Lax och öring från Vänern har idag således tillgång till endast 1/13 av de ursprungliga uppväxtområdena. Stora delar av de ursprungliga uppväxtområdena, 42 hektar, som ej är tillgängliga längre är numera indämda uppströms de åtta vattenkraftverken i området. Resterande del utgörs av spillfåror vid kraftverken eller av sträckor som på något sätt försvunnit i anslutning till kraftverksutbyggnaderna. Spillfårorna utgör generellt fina uppväxtmiljöer för lax och öring men tyvärr får de för lite vatten.
Foto: Jonathan Bark / Under inventeringen kunde även en sträcka undersökas som vanligtvis är indämd uppströms Karåsens kraftverk i Svartälven. Kraftverket reparerades under 2018 vilket var orsaken till avsänkningen.
- Vi fick även värdefull information om hur det ser ut i en vanligtvis indämd sträcka då dammen vid Karåsens kraftverk i Svartälven sänktes av under 2018. Sträckan visade sig vara kraftigt rensad, troligtvis på grund av historisk timmerflottning, men där stora delar av det bortrensade materialet ligger kvar utmed kanterna. Bottensubstratet var dessutom renspolat och fint med väldigt lite finsediment vilket tyder på att genomströmningen i dammen är god. Det här visar att uppfattningen om att det bara blir lerpölar om man sänker av dammar i de flesta fall är felaktig, konstaterar Jonathan Bark, projektledare för fiskevård på Region Väst.
Resultatet i denna rapport ligger till grund för beräkningarna av hur mycket lax- och öringsmolt som vattensystemet producerar och har producerat. Gullspångsälven ligger tidigt i den nationella planen för vattenkraft med start år 2023. För den utrotningshotade vilda Gullspångslaxens framtida överlevnad blir det då helt avgörande hur den beaktas vid omprövning av kraftverkens miljödomar. Sportfiskarna kommer fortsatt att bevaka denna fråga.
Mer info: Jonathan Bark, projektledare fiskevård, 08-410 80 638, jonathan.bark@sportfiskarna.se
Läs mer om Gullspångslaxen här:
Gullspångslaxen akut utrotningshotad