Foto: Markus Lundgren / Det är mer ovanligt att svenska sill- och skarpsillsfångster går till förädling/humankonsumtion.
Systemet med de pelagiska fiskerättigheterna har nyligen varit ute på remiss. Här kan ni läsa Sportfiskarnas yttrande.
Det pelagiska yrkesfisket har sedan 2009 ett system som innebär att fiskerättigheterna fördelats individuellt till de fiskande båtarna. Systemet har inneburit en reducering av fiskeflottan från drygt 80 båtar till ett 30-tal som fiskar pelagiska arter som sill, skarpsill och makrill. Med anledning av att de pelagiska fiskerättigheterna upphör att gälla den 22 november 2019 har ett nytt förslag varit ute på remiss. Havs- och vattenmyndigheten har beslutat om att förlänga systemet i tio år.
Systemet med överlåtbara rättigheter finns i olika fisken i alla världshav och har gemensamt att målet med att reducera storleken på fiskeflottan ofta varit lyckosam. Gemensamt är också att ett system där staten fördelar en allmän resurs till kommersiella intressen ofta varit mycket omdiskuterad. Därtill har systemet på många platser inneburit en ansamling av kvoter hos få aktörer och svårigheter för unga fiskare att komma in i fisket.
16/9 i år rapporterade Sveriges Radios granskande program Kaliber om en till synes systematisk felrapportering av fångsterna av sill och skarpsill i det svenska storskaliga industrifisket. Delar av den pelagiska fiskeflottan har som det förefaller valt att felrapportera för att kunna anpassa sina kvoter till fångsterna. Felrapporteringar är både svårkontrollerade och ur ett juridiskt perspektiv mer eller mindre riskfria, utöver att de mycket stora landningsmängderna innebär både stora ekonomiska incitament och påverkan på ekosystemet. Landningarna i det pelagiska fisket är både till storlek och värde ojämförbara i svenskt fiske.
–Det minsta vi begär är att staten inte släpper taget om kontrollen och förvaltningen av våra gemensamma fiskresurser. Det är dock uppenbart att vi inte riktigt är där, kommenterar Sportfiskarnas generalsekreterare Sten Frohm.
Sammanfattningsvis kräver Sportfiskarna följande:
• En genomgripande miljö- och hållbarhetsanalys av det pelagiska kvotfördelningssystemet och för det industriella fisket.
• En utflyttning av trålgränsen runt hela svenska kusten för att skydda känsliga kustekosystem och för att främja och säkra ett framtida småskaligt nyttjande av fiskbestånden.
• En effektivare kontroll och uppföljning av fångster och bifångster i det industriella fisket. Särskilt fokus ska riktas mot förekomst av lax och öring i det pelagiska fisket.
• En plan för att fasa in mer skonsamma fiskemetoder samt att ytterligare avgränsa miljöskadliga fiskemetoder.
• Ett noga övervägande att införa fredningsområde i linje med SLU:s rekommendation om förbud för trålfiske i Ålands hav och sydvästra Bottenhavet i samband med ansamling av stor strömming i djuphålor på vintern samt under strömmingens lektid på våren.
• Att staten under inga omständigheter släpper taget om kontrollen och förvaltningen av våra gemensamma fiskresurser!
Läs Sportfiskarnas yttrande i sin helhet här.
Läs mer om Kalibers avslöjande här.