Foto: Peter Ljungberg / Sista chansen, eller kommer ministrarna åter att prioritera fiskenäringen före fiskbestånden?
14–15 oktober ges Sveriges fiskeminister sista chansen till att driva igenom ett hållbart fiske i Östersjön, när EU:s ministerråd träffas för att besluta om 2020 års fiskekvoter.
14–15 oktober träffas EU:s ministerråd för att besluta om fiskekvoterna för Östersjön. Rådsmötet är denna gång unikt, eftersom det utgör sista chansen för medlemsstaterna med fiskeministrarna i spetsen att stoppa överfisket till 2020. EU:s gemensamma fiskeripolitik har fastslagit att våra fiskbestånd senast 2020 ska fiskas inom ramen för de vetenskapliga råden. Det är vi just nu väldigt långt ifrån att nå.
Eftersom kvoterna för Östersjön är först av EU:s havsområden att beslutas blir detta dessutom en viktig vägvisare för EU:s eventuella ambition att för första gången fiska hållbart på alla bestånd. För de allra flesta är valet givet – man följer de vetenskapliga råden när man beslutar om fiskekvoter. Fiskbestånden är trots allt en gemensam resurs och dessutom beställer EU-kommissionen de vetenskapliga råden med våra skattemedel, så vad finns det egentligen att tveka på?
Ja, exempelvis det faktum att Danmark driver på för att öka fisket på bland annat det västra torskbeståndet, samtidigt som förslaget från Internationella havsforskningsrådet (ICES) är en neddragning med 68 %. Samtidigt vill flera länder ha en hög så kallad bifångstkvot för det östra beståndet, trots att rekommendationen är ett totalt fiskestopp. En bifångstkvot används för att annat fiske, i det här fallet i huvudsak fiske efter plattfisk, ska kunna hållas öppet. Fångsterna av arter som egentligen inte tål ett uttag tillåts därför ändå när beslutsfattarna prioriterar fiskenäringen före fiskbestånden. I ett större perspektiv konstaterar EU:s egen vetenskapliga kommitté STECF (EU’s Scientific, Technical and Economic Committee for Fisheries) att mer än 40 % av fiskbestånden i Nordostatlanten överfiskas, trots kravet på hållbart fiske 2020.
Sportfiskarna har tillsammans med över 80 andra intresseorganisationer skickat ett brev till landsbygdsminister Jennie Nilsson och övriga europeiska fiskeministrar, med uppmaningen att följa kraven som följer med EU:s gemensamma fiskeripolitik – ett hållbart fiske senast 2020. Detta brev kan ni läsa här.
Orosmolnen är som vanligt många inför kvotbesluten, där Näringsdepartementet har en tung roll i de svenska förhandlingarna. Har fiskeministrarna modet att för första gången besluta om kvoter i linje med de vetenskapliga råden, eller blir det som vanligt ”kompromisser” och ”tuffa förhandlingar” med kvoter satta över de vetenskapliga råden? På tisdag vet vi.