Foto: Christina Lindhagen / Striden för att rädda Ejforsen fortsätter.
En ny dom i Mark- och miljööverdomstolen kan i värsta fall innebära vattenkraftutbyggnad i en skyddad älvsträcka i Västerdalälven.
Det aktuella målet gäller uppbyggnad och drift av ett nytt kraftverk i Ejforsen i Västerdalälven. Bakgrunden är att på platsen finns lämningar av ett kraftverk som revs 1978. Dessa rester av kraftverket lagligförklarades 2007. Någon vattenkraft har inte bedrivits på platsen på över 40 år. Transtrands besparingsskog har sedan 2004 ansökt om att bygga kraftverket och processen har varit mycket utdragen. Denna del av Västerdalälven ingår i ett Natura 2000-område, är av riksintresse för naturvård och friluftsliv och är skyddat mot vattenkraftutbyggnad. Forsen erbjuder ett fint strömfiske efter framförallt öring och harr. Hela området runt älven har karaktär av orörd vildmark, något som det annars är ont om i ett hårt vattenkraftskadat län som Dalarna. Det finns dock ett undantag som i värsta fall kan förstöra forsen och då sänka hela områdets status: vattenkraftutbyggnad kan tillåtas i det skyddade vattendraget om verksamheten endast ”innebär obetydlig miljöpåverkan”.
Sportfiskarna har under lång tid följt och deltagit i målet om Ejforsens kraftverk. 30 september kom domen som då inte slutligt avgör tillståndsfrågan, men tar ställning i en för målet avgörande fråga: det så kallade utbyggnadsförbudet i miljöbalken 4 kap. 6 §. Mark- och miljööverdomstolen skickar tillbaka målet till tingsrätten för att pröva frågor som rör påverkan på Natura 2000-området och miljökvalitetsnormer, i dessa frågor har domstolen inte tagit ställning tidigare.
Häpnadsväckande nog anser Mark- och miljööverdomstolen nu att drift och uppförande av ett helt nytt kraftverk på platsen endast får obetydlig miljöpåverkan. Detta trots att ett nytt kraftverk bland annat skulle betyda dämning av strömsträckor och att den negativa påverkan från de gamla byggnaderna förstärks och permanentas. Dessutom tillkommer att nedströmsvandrande fisk kommer att dö i turbinerna. Domstolen stödjer sig dessutom på en högst bristfällig undersökning av fiskförekomst i kraftverkskanalen. Undersökningen har skett under en mycket begränsad period av året då flera av de fiskarter som förekommer i Västerdalälven normalt inte vandrar och dessutom under en period med osedvanligt låg vattenföring. Hittills har inte ett nytt kraftverk tillåtits i en skyddad älvsträcka.
I bästa fall får domen begränsad betydelse för skyddet av utpekade älvsträckor, eftersom den aktuella paragrafen har ändrats i miljöbalken sedan januari 2019, och målet har prövats efter den gamla paragrafen. Den nya paragrafen bör innebära en mer restriktiv hållning till vattenkraftutbyggnad i skyddade älvsträckor. Enligt den får åtgärder som behövs för att upprätthålla, underhålla eller ändra en anläggning eller verksamhet vidtas, om åtgärderna inte medför någon ökad negativ miljöpåverkan eller endast en tillfällig sådan ökad påverkan.
Sportfiskarna kommer naturligtvis att överklaga domen.
Mer info: Christina Lindhagen, sakkunnig vattenmiljöfrågor, 08-410 80 621, christina.lindhagen@sportfiskarna.se