Foto: Markus Lundgren
SLU Aqua och Sportfiskarnas forskningsfiske efter blåfenad tonfisk i Skagerrak är avslutat. Nu vidtar arbetet att analysera de data som kommer in från märkningen. Nedan kan du läsa SLU Aqua:s slutrapport från årets fiske.
”Efter ett par månaders förberedelser med samordning av fiskeflotta, planering av märkningsproceduren och givetvis diskussion kring säkerheten för fisk och personer var det dags för själva fisket.
Man kan sammanfatta en ganska blåsig period i slutet av augusti och början av september med sex intensiva fiskedagar där vi i det svenska projektet har märkt sex fiskar och bidragit till att ytterligare sex fiskar under hösten kommer lämna svenska västkusten märkta med elektroniska märken.
32 frivilliga team har med egna resurser deltagit i fiskeinsatsen som genererade ca 160 båtdagar och fisket kan summeras som ganska trögt, med tonfiskar som upplevdes som mer glest utspridda och svårare att locka till hugg än tidigare år. Samtidigt var det ett utmanande väder som begränsade insatsen och ställde mycket höga krav på utrustning och fisketeam.
I projektet samlar vi information om observationer av tonfiskar för att utifrån det också förstå utbredning och under vilken period vi har tonfiskar längs västkusten.
Foto: Markus Lundgren / Jagande tonfisk.
Märkningen av de stora fiskarna skedde ombord vår märkningsbåt, vilket är den förvaltande organisationen ICCAT:s nya rekommenderade metod för att kunna sätta fast märkena ordentligt. Märkena fästs av utbildade märkningsexperter med bägge ändarna mot fiskens ryggsida genom dubbla så kallade ankare. Den dubbla förankringen görs för att minska risken att ett märke släpper i förtid och maximera nyttan för forskning och förvaltning. Tack vare att fisken tas upp i båten kan vi också bedöma fiskens status på ett bra sätt. På så vis vet vi att fisken mår så bra som möjligt när den släpps igen.
Det danska projektet som pågick under samma period har haft bättre framgång med att kroka och märka tonfiskar. Vad det beror på kommer vi naturligtvis försöka förstå och lära oss av inför fortsatta studier. De danska teamen har delvis legat längre västerut och varit betydligt fler team. De har också kunnat lägga mer tid på att hitta riktigt bra fiskeplatser. Om det är det som gjort skillnaden eller något annat får vi fundera på.
På grund av att vi haft fler märken än vad vi kunnat använda har vi lämnat ett antal till det danska gänget. Allt för att få ut så många märken som möjligt och bredda kunskapen om de här fiskarna.
Vi har använt två sorters märken i projektet. Dels är det så kallade akustiska märken. Dessa sänder aktivt mot en slags loggningsstation under vattnet, en hydrofon, som samlar in signalerna från de akustiska märkena på tonfisken. Fördelen är att märkena har batterikraft att sända under många år och att nätverket med lyssnande hydrofoner är ett system som utvecklats och expanderat mycket i Atlanten på senare år.
Den andra sortens märken i projektet är pop up-satellitmärken som istället loggar data. När satellitmärkena sedan släpper från tonfisken - detta sker efter en förprogrammerad tid men kan också ske när fisken naturligt tappar sändare - skickas data via satellit direkt till ICCAT för att kunna inkluderas i förvaltningsprocessen.
För att göra mesta möjliga av forskningspotentialen med resultaten från de loggande märkena ska data när de släpper från fiskarna tvättas, filtreras, modelleras och förstås publiceras. Det är en tidsödande process som vi hoppas våra följare har tålamod med.
Projektledningen från SLU Aqua - Institutionen för akvatiska resurser, SLU Vilt, fisk & miljö och Sportfiskarna tackar alla som deltagit för insatsen och för det intresse som visats projektet och vi återkommer så fort vi kan med information om våra nu märkta fiskar!”