Foto: Tobias Fränstam / Damm i Moraån med ett praktexempel på en icke fungerande fiskväg.
Preliminära resultat från Sportfiskarnas årliga elfiske i Stockholms län visar att det i princip saknas rekrytering uppströms fiskvägar.
Sportfiskarna har i år elfiskat tio vattendrag från Nynäshamn till Norrtälje kommun på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm bland annat för att kontrollera rekryteringen av havsöring.
- Hösten 2018 var mycket torr med låga vattenflöden och ingen lekfisk verkar ha lyckats passera någon av länets fiskvägar, vilket gett obefintlig rekrytering på lokaler uppströms vandringshinder som följd. Dessutom har värmen i kombination med lågt vatten sannolikt fått mycket fisk att hoppa över leken. Något som stärker den tesen är att ovanligt många vuxna, blanka individer fångades under vårfisket i Stockholms skärgård, kommenterar John Kärki, projektledare för fiskevård på Sportfiskarna Region mitt.
Uppenbart är att fjolårets extremt varma och torra sommar har haft en tydligt negativ påverkan på havsöringens lekresultat med relativt få årsyngel även på lokaler dit fisken kunnat vandra trots torkan. Men fiskvägarnas bristande funktion blir uppenbar då det verkar saknas reproduktion uppströms dessa. Det är endast vid optimala vattenflöden som havsöringen klarar att passera vandringshinder där det byggts fiskvägar.
Elfisket är en viktig del i framtida fiskevårdsarbete för att påvisa problembilder i våra vattendrag. Med tidsserier från elfisket i Stockholms län sedan 2002 är det nu möjligt att analysera varför problem uppstår. Efter elfisket 2017 påtalade Sportfiskarna problematiken med att fisken, trots fiskvägar, inte klarade att passera lokaler uppströms vandringshinder vid låga höstflöden. Årets resultat förstärker den bilden. För fisken är utrivning av vandringshinder ett mycket bättre alternativ än fiskvägar.
Foto: Sportfiskarna
Resultaten från elfisket visar även tydligt att varje vild fisk är oerhört värdefull, vilket kan användas i diskussioner om förvaltningen i havet.
-Låga tätheter på strömsträckorna indikerar att varje vuxen fisk är viktigt för att skapa starka öringbestånd. Det är viktigt att skydda den vuxna lekfisken, dels genom en skarpare förvaltning av säl i skärgården, dels genom att stävja husbehovsfisket med nät i anslutning till öringens rekryteringsområden. Det borde även vara självklart för alla sportfiskare att återutsätta vild öring, det vill säga fisk med fettfenan kvar, kommenterar John Kärki.
Under höstarna uppehåller sig ofta sälen nära åmynningarna. I kombination med störd hydrologi i vattendragen och torrare klimat kommer ofta höstregnen sent vilket gör att öringen under lekvandringen uppehåller sig lång tid runt mynningarna och försöker vandra upp med hög predation från säl som följd.
Sportfiskarna har flertalet fiskevårdsinsatser för havsöring på gång i Stockholms län i form av återskapande av strömsträckor, förbättrad hydrologi samt utrivning av dammar.