Foto: Tobias Fränstam
För första gången har nu fiskevårdsåtgärder genomförts uppströms Järnadammen i Moraån. Åtgärderna är ett första steg för att restaurera miljön i vattendraget uppströms dammen i väntan på att dammen åtgärdas så att fria vandringsvägar återskapas.
Moraån är ett av Stockholms läns största vattendrag och som mynnar i Järna Fjärden strax söder om Södertälje. Ån är rik på fisk och bland annat söker sig havsöring, nors, gädda, abborre och vitfiskar årligen upp för lek. Avrinningsområdet har även potential att vara ett uppväxtområde för den utrotningshotade ålen om dammarna i ån rivs.
-Sportfiskarna har en lång tradition av att arbeta med vattendraget. Dels har vi ansvarat för att genomföra elfisken och inventera fiskbestånden de senaste femton åren men vi har även drivit på för att skapa lösningar för fisk kring de två dammar som finns i vattendraget berättar Tobias Fränstam fiskevårdare på Sportfiskarna.
Fokus på fiskevården i vattendraget har nu flyttat högre upp i vattendraget än någonsin. Den större delen av åns nedre sträckning har skyddats genom skapandet av naturreservat och Länsstyrelsen har även förelagt dammägaren Södertälje kommun att skapa fria vandringsvägar för fisk vid den tillståndslösa Järnadammen som nu utgör ett definitivt vandringshinder för alla vattenlevande arters vandring uppströms dammen.
-Det är fantastiskt att vi äntligen kommit såhär långt. I och med föreläggandet flyttar nu det praktiska åtgärdsarbetet uppströms, och det är med bakgrund av detta som vi genomfört den mycket omfattande strömrestaureringen i biflödet Kallforsån, berättar Tobias Fränstam.
Totalt har flera hundra ton grus och sten lagts ut på en tidigare rätad och rensad åsträcka vilken ligger djupt belägen i en ravin. Arbetet har varit tekniskt svårt och för att överhuvudtaget kunna få materialet på plats har man varit tvungen att bygga provisoriska vägar och broar för att kunna köra ned grus och sten.
-Som fiskevårdare märker man att inget projekt är det andra likt och det kommer ständigt nya utmaningar. Jag är själv förvånad över hur fantastiskt bra detta blev, från platt sandbotten till en varierande strömsträcka av grus och sten. Det är natt och dag, och öringen kommer älska det när de åter kan vandra hit, avslutar Tobias Fränstam.