Foto: Markus Lundgren
Sportfiskarna och SNF har nyligen skrivit flera debattinlägg i Göteborgs-Posten om behovet av att flytta ut trålgränserna för att skydda fiskbestånd och marint liv. Läs det första inlägget här nedan:
Flera av västkustens fiskbestånd har kollapsat. De senaste decenniernas överfiske och bottentrålning är utan tvekan den huvudsakliga anledningen, även om svenskt yrkesfiske ligger i framkant vad gäller selektivitet, skriver Sten Frohm, Sportfiskarna och Karin Lexén, Naturskyddsföreningen.
Det finns en trålgräns, en linje tre till fyra nautiska mil från kusten, som är tänkt att reglera bottentrålningens tillträde till våra kustnära områden. Tack vare undantag går det ändå att bottentråla skaldjur i många områden. Trålgränsen innebär därför bara en oerhört tunn skyddszon för kustfiskpopulationer, uppväxtområden och känsliga bottnar, särskilt i Kattegatt och Skagerrak.
Om trålgränsen flyttas längre ut kan det skonsamma fisket öka
2004 gjordes en utflyttning av trålgränsen för att skydda bottnarna från fysisk påverkan och minska fisketrycket på hotade kustfiskbestånd och uppväxande fisk. Enligt en utvärdering innebar också utflyttningen av trålgränsen från då minimala en till två sjömil från baslinjen stora vinster för ekosystemen. Samtidigt konstaterade utvärderingen att många kustfiskbestånd hade kollapsat eller till och med lokalt utrotats.
Fler fördelar
En vidare utflyttning av trålgränsen skulle ge möjlighet till expansion av fiske med passiva, skonsamma redskap. Ett sådant exempel är burfisket efter havskräfta. Burfisket har flera fördelar, inte minst är bottenpåverkan liten och beståndet nyttjas hållbart. Bifångsterna är lägre än i trålfisket och dessutom skonsamt fångade så att återutsättning kan ske. I dag begränsas burfisket av antalet licenser och bristen på utrymme. Utanför trålgränsen riskerar burarna att trålas bort. Om trålgränsen flyttas längre ut kan detta skonsamma fiske öka.
Chans till återhämtning
Sverige behöver en bredare skyddszon för våra hårt ansatta kustfiskbestånd och ekosystem. Överfiskade rovfiskbestånd och förstörda bottenmiljöer skulle få en chans till återhämtning. Med friskare ekosystem och starka rovfiskpopulationer skapas även förutsättningar för återkomsten av ålgräsängar och andra viktiga organismer i kust-ekosystemen.
EU:s gemensamma fiskeripolitik innebär att medlemsstaterna har befogenhet att begränsa tillträdet för andra medlemsstaters fiskefartyg ända ut till territorialgränsen, 12 nautiska mil från baslinjen. Sverige kan genom en utflyttning av trålgränsen skapa en skyddszon värd namnet. Det skulle innebära mycket för det rörliga friluftslivet, för lönsamheten inom fiskeflottan och inte minst för våra ekosystem.
Sten Frohm, generalsekreterare Sportfiskarna
Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Representanter för yrkesfiskeorganisationen SFPO svarade sedan med en replik där de tyvärr försökte flytta fokus på problemet genom att göra flera grundlösa utspel mot sportfisket. Sportfiskarna och SNF bemötte sedan SFPO med att bland annat påpeka att det är mycket väl belagt att bottentrålning skadar marina bottenlevande arter och att det även finns vinster för yrkesfisket med att flytta ut trålgränserna.