Foto: Sportfiskarna / Exemplet Öresund visar att ett trålfritt hav har plats för både sportfiske och småskaligt yrkesfiske.
Imorgon träffas 450 miljöengagerade i Göteborg för årets största vattenkonferens, Havs- och vattenforum. Kronprinsessan är på plats och miljöministern, Havs- och vattenmyndighetens generaldirektör, Sveriges havsambassadör, FN:s särskilda havssändebud och Internationella havsforskningsrådets generalsekreterare är alla talare när havsmiljön ska diskuteras. Mycket bra. Havet är nämligen fortsatt tyst.
Under decennier har våra beslutsfattare konsekvent valt att besluta om fiskekvoter över den vetenskapliga rådgivningen. Detta har inneburit att man fiskar över vad som är biologiskt hållbart – ett överfiske – och fått till följd att bestånden minskar. Längs Västkusten är detta tveklöst den huvudsakliga anledningen till den allvarliga nedgången av de flesta av våra kommersiella fiskbestånd. Tömningen av havets skafferier är dessutom sanktionerad från högsta politiska nivå.
För den äldre generationens kanske viktigaste fisk – torsken – är situationen överlag väldigt dyster. Att fånga en mattorsk från Bohusläns klippor är idag svårt och för den generation som växte upp med detta fiske är situationen givetvis tragisk. För övriga är referensramen flyttad och det är idag för många yngre helt normalt att arter som kolja, havskatt och rödspätta knappt går att fånga alls. I områden som förr var klassiska sportfiskeområden, som vid Vinga och Paternosterarkipelagen, var det länge sedan man kunde få med sig någon annan matfisk hem än makrill.
Tyvärr tror forskarna att flera lokala torskbestånd längs Bohuskusten är utrotade för gott. För enstaka små lokala bestånd som finns kvar, som i 8-fjordarområdet innanför Tjörn och Orust där det varit fiskeförbud efter torsk sedan 2010, syns knappt återhämtningen i de vetenskapliga undersökningarna. Vattenmiljön blir allt bättre och forskarna tror att anledningen till att återhämtningen går så långsamt är att bestånden helt enkelt är så hårt nedfiskade att det tar väldigt lång tid för torsken att komma tillbaka. Om den ens gör det.
Det finns enstaka ljusglimtar. Den senaste reformen av den gemensamma europeiska fiskeripolitiken innebär att kvoterna ska sättas så att bestånden kan återhämta sig och att dumpningen av fisk i havet på sikt ska upphöra. Torskbestånden i Nordsjön och Kattegatt är långsamt på väg tillbaka, men från låga nivåer.
I Östersjön är det mer problematiskt. Där har bestånden periodvis överfiskats kraftigt sedan torskboomen på 1980-talet. Övergödning orsakar syrefria bottnar och matbrist, med småväxt och mager torsk som följd. Olagliga utkast av död småtorsk från Östersjöns internationella trålflotta försämrar situationen ytterligare. Ett förbud mot bottentrålning av torsk i Östersjön är fullt genomförbart och hade varit ett viktigt steg för att, tillsammans med andra viktiga åtgärder som pågår, låta torsken återhämta sig.
Utfiskningen av europeiska fiskevatten har benämnts som en av de största misshushållningarna av jordens resurser. I Sverige har journalisten Niklas Ekdal beskrivit det som att en ekologisk katastrof aldrig tidigare har administrerats i så god ordning. Ett utmärkt exempel finns dock, och det är i det sedan 1932 trålningsbefriade Öresund. Tack vare trålförbudet frodas här mängder av fiskarter. Här finns därför ett hållbart yrkesfiske som samsas med en bärkraftig sportfisketurism som enligt en färsk svensk-dansk rapport omsätter en halv miljard kronor. Det genererar arbetstillfällen och inkomster till kustsamhällen året runt.
Sportfiske är ett av landets största fritidsintressen och för barn och ungdomar en inkörsport till ett livslångt intresse för natur och miljö. Starka fiskbestånd och friska vattenmiljöer är en grundförutsättning för detta, men också en viktig resurs för det rörliga friluftslivet, fisketurism och ett småskaligt yrkesfiske. Det går att förändra och förbättra, men det är den politiska viljan och den byråkratiska administrationen som avgör om fisken kommer tillbaka eller inte. Det vill vi påminna om, när vi träffas för att diskutera havsmiljön i Göteborg.
Sten Frohm
Generalsekreterare Sportfiskarna