Foto: Markus Lundgren
Just nu undersöker Havs- och vattenmyndigheten bottentrålningens effekter inom främst skyddade områden och innanför trålgränsen. Sportfiskarna anser att det är dags att trålgränsen flyttas ut.
Trålgränsen är en tänkt linje blott 4 nautiska mil från kusten, eller 3 vid de så kallade inflyttningszonerna, som rent rumsligt reglerar trålfisket. Innanför trålgränsen får man dock fortsatt bottentråla skaldjur med särskilda artselekterande redskap, men med fortsatt stor påverkan på bottnarna. Sammantaget innebär detta en oerhört tunn skyddszon för kustfiskpopulationer, uppväxtområden och känsliga bottnar, särskilt i Kattegatt och Skagerrak. Sportfiskarna anser därför att trålgränsen måste flyttas ut. Genom att se över befintliga avtal med närliggande länder och EU inom territorialvattnet kan Sverige genom en utflyttning av trålgränsen skapa en skyddszon värd namnet för kustfiskpopulationer, uppväxtområden och känsliga bottnar.
–En utflyttning av trålgränsen är sannolikt den mest avgörande insatsen för att värna kustzonens känsliga habitat och dess viktiga roll som lek- och uppväxtområde för många fiskbestånd, säger Sportfiskarnas generalsekreterare Sten Frohm.
En annan stor vinst med en trålgränsutflyttning hade varit för delar av yrkesfisket. Burfisket efter havskräfta är ett sådant exempel. Havskräftbeståndet nyttjas hållbart, men burfisket begränsas till stor del av licenser samt det begränsade utrymmet innanför trålgränsen. Kräftlänkar utanför trålgränsen riskerar att i stor omfattning trålas bort. Med en utflyttning av trålgränsen skulle en expansion kunna ske av ett fiske med passiva, skonsamma redskap som fiskar på en hållbart nyttjad resurs med stor efterfrågan hos lokala konsumenter. Sammanfattningsvis så är nyttorna med en utflyttning av trålgränsen både många och stora, bland annat:
• En bredare skyddszon för våra hårt ansatta kustfiskbestånd och ekosystem.
• En större andel havsområde som kan kallas skyddade från kraftig påverkan.
• Ett tydligt exempel på zonerad förvaltning.
• En naturlig infasning av mer selektiva, bottenskonande och mindre miljöpåverkande fiskemetoder, exempelvis burfisket efter havskräfta.
• En begränsning av andra länders exploatering av svenska kustvatten.
I övrigt är Sportfiskarnas synpunkter desamma som alltid, nämligen att den avgörande frågan vid reglering av eller skydd mot fiske ska vara metoders och redskapstypers faktiska påverkan på utpekade bevarande- och naturvärden. 2004 gjordes en utflyttning av trålgränsen till i stora drag nuvarande läge. Syftet med utflyttningen var att skydda bottnarna från fysisk påverkan samt att minska fisketrycket på hotade kustfiskbestånd och uppväxande fisk. I påföljande utvärdering 2004–2009 konstaterades bland annat att utflyttningen av trålgränsen och en ökad selektivitet i fisket innanför gränsen beräknades ha inneburit en förbättrad överlevnad för ungfisken och att utflyttningen av trålgränsen, från ofattbara 1–2 sjömil från baslinjen till nuvarande blygsamma 3–4 sjömil från baslinjen, skulle kunna innebära stora vinster för ekosystemen.
–De senaste decenniernas överfiske genom alltför höga fiskekvoter är utan tvekan den huvudsakliga anledningen till den totala kollapsen av västkustens fiskbestånd, säger Sportfiskarnas fiskevårdschef Markus Lundgren.
Just nu arbetar Havs- och vattenmyndigheten med ett regeringsuppdrag för att identifiera ytterligare åtgärder i syfte att nå bevarandemålen i samtliga marina skyddade områden till 2020 med fokus på fiske och att utreda bottentrålningens effekter främst inom skyddade områden och inom trålgränsen samt vid behov föreslå åtgärder. Havs- och vattenmyndigheten ska även se över och modernisera regelverket för det kustnära fisket i syfte att värna detta fiske.
Du kan läsa Sportfiskarnas yttrande gällande regeringsuppdraget här.