Foto: Knuts Conny / Det är oklart om mindre vattendrag som är försurade och tidigare okalkade kommer med i underlagen.
Senast till 2019 ska länsstyrelserna lämna in underlag till Havs- och vattenmyndigheten på vilka vattenförekomster på länen som kan bli aktuella för nykalkning.
Bakgrunden till detta är att Vattenmyndigheterna i sina åtgärdsprogram för 2016–2021 ålagt Havs- och vattenmyndigheten att ta fram en ny nationell kalkningsplan, där även behovet av nykalkning ska tas med som underlag. Enligt Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram, ska länsstyrelserna inom ramen för det nationella kalkningsprogrammet se till att kalkning genomförs i anslutning till de vattenförekomster där det är mest angeläget med hänsyn till förutsättningarna för att följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Enligt åtgärdsprogrammen ska länsstyrelserna om de uppmärksammar behov av kalkning som inte ryms inom ramen för den nationella kalkningsplanen, påtala detta för Havs- och vattenmyndigheten och ange det behov av förändringar eller utökningar av kalkningsplanen som kan behövas.
Som underlag till den kommande nationella kalkplanen för 2020–2025 ska länen även uppdatera och inkomma med försurningsbedömningar i pågående åtgärdsområden och göra konsekvens- och riskbedömning avseende vilande kalkning och kalkavslut och vidare göra en prognos för kalkbehovet till 2025.
Kriterier för nykalkningsunderlag
Kriteriet för att en vattenförekomst ska ingå i länsstyrelsernas kommande underlag är enkelt uttryckt att den ska vara antropogent försurad och det ska finnas ett behov av att kalka vattenförekomsten. Enligt Vattenmyndighetens definition av vad som är en vattenförekomst ska en sjö ha minst 0,5 km² yta och ett vattendrag ska i snitt vara 15 kilometer långt för att utgöra en vattenförekomst. Om man strikt ska följa denna definition kan det innebära att underlagen inte kommer att omfatta enskilda mindre försurade vatten. Exakt hur Länsstyrelserna ska ta fram sina underlag på nykalkningsbehov är inte definierat. Exempelvis utökad vattenprovtagning eller utökad provtagning av bottenfauna innebär naturligtvis en merkostnad för länsstyrelserna.
-Vi begär inte att länsstyrelserna ska lämna in en komplett lista på nya åtgärdsområden. Underlaget kan tänkas bestå av en kvantitativ uppskattning av hur många vattenförekomster som kan bli aktuella för nykalkning på länet. Länsstyrelserna kan därmed uppskatta behovet av ytterligare statsbidrag för utökad kalkning, säger Ingemar Abrahamsson, handläggare på enheten för biologisk mångfald, HaV.
Länsstyrelserna bestämmer vad som ska kalkas
Oavsett de underlag som nu ska lämnas in och att Länsstyrelserna enligt Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram nu ska kalka för att följa miljökvalitetsnormerna för vatten, är det i slutändan den enskilda länsstyrelsen som, tillsammans med berörd kommun, sedan gör avvägningen och beslutar om man ska påbörja en nykalkning eller ej.
-Sportfiskarnas förhoppning är att länsstyrelserna nu ser en möjlighet att bättre kartlägga behovet av nykalkning och att man på sikt även kalkar de vatten där det är tydligt motiverat. Behoven av olika åtgärder i våra vattendrag är totalt sett väldigt stora och därmed även kostnaderna, men finns det exempelvis möjligheter att omdisponera medel från avslutade kalkningsåtgärder till nykalkning med tydliga vinster för fiskbestånden så är det mycket positivt, kommenterar Markus Lundgren, Sportfiskarnas fiskevårdschef.
Läs tidigare nyheter om den kommande nationella kalkplanen här.