Foto: Richard Waje / Tonfisk utanför Måseskär i september 2016.
Det är nu klart att en organiserad märkning av spöfångad tonfisk ska genomföras i år, förutsatt att tonfisken återkommer till Västkusten. Märkningen genomförs i ett unikt samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) och Sportfiskarna, med syfte att hjälpa förvaltningen.
För första gången ska nu blåfenad tonfisk i vattnen runt Sverige och Danmark märkas. I ett projekt finansierat av ICCAT (International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas) och WWF kan 20 blåfenade tonfiskar fångas i vattnen runt Sverige och ytterligare 20 i Danmark under sensommaren och hösten 2017. Tonfiskarna kommer att märkas med avancerade elektroniska sändare, som ska ge bättre kunskaper om bland annat tonfiskarnas rörelsemönster. Sportfiskarna har sedan i höstas diskuterat frågan med kollegorna i vår europeiska organisation European Anglers Alliance och inte minst med italienska sportfiskeförbundet, som sedan flera år arbetar med märkningsprojektet i Medelhavet.
– Märkningen är ett väldigt spännande projekt och vi är glada över att kunna bidra till att förbättra kunskaperna om tonfisken och därmed förutsättningarna för en bra förvaltning. Vi vet sedan innan att sportfiske är en mycket skonsam fiskemetod som lämpar sig väldigt bra för den här typen av märkningsprojekt. Samtidigt ställer det mycket stora krav på utrustningen och hanteringen av så här stora fiskar. Nu hoppas vi bara att tonfisken återkommer även 2017, säger Sportfiskarnas fiskevårdschef Markus Lundgren.
Informationen från sändarna kommer att komplettera informationen i den så kallade GBYP-databasen (Grand Bluefin Tuna Year Programme), som är ett resultat av ett forskningsprogram om tonfisk som omfattar hela Atlanten. Idag saknas dock data från de nordliga områdena. Märkningarna av tonfisk längs svenska kusten kan därmed hjälpa oss att få kunskap om varför tonfisken återvänt till nordöstra Atlanten och ända in till den svenska kusten.
– Den blåfenade tonfisken har inte synts till här på flera årtionden, men förra året fick vi plötsligt in rapporter om stora stim på hundratals vuxna individer som jagade makrill och sill. Nu när medelhavsbeståndet är på tillväxt kommer de tillbaka till tidigare utbredningsområden, men om de individer som siktats i Sverige verkligen kommer därifrån vet vi inte, säger Andreas Sundelöf, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua).
Märkningen gör det också möjligt att samla in genetisk information, och kan därmed ge värdefulla data om populationsstrukturer. Efter många års problem med överfiske är fisketrycket på blåfenad tonfisk nu lågt, vilket gör att forskarna räknar med att få in bra spårningsdata. Under 1930–1950 bedrevs kommersiellt fiske efter blåfenad tonfisk både i Sverige och Danmark. Flera hundra ton tonfisk landades varje år, med en topp på 2000 ton i Sverige år 1942. Sportfiske efter tonfisk förekom framförallt i Öresund, som var en världsarena för detta fiske efter andra världskriget. 1964 spöfångades den sista blåfenade tonfisken i Öresund och arten är idag helt fredad i svenska vatten. Norge har dock i flera år haft en mindre kommersiell kvot på ca 30–50 ton.
– Data från märkningen kommer att ge oss en bättre förståelse för den blåfenade tonfiskens migrationsmönster och beteende, och därmed också ge stöd för en god förvaltning. För att tonfisken på allvar ska komma tillbaka till Nordsjön krävs till exempel en långsiktigt hållbar förvaltning av bestånden av sill och makrill, som är tonfiskens huvudföda, säger Max Cardinale, forskare vid SLU Aqua.