Foto: Bengt Olsson / Alfred Sandström från SLU redovisar provfiskeresultat.
Sportfiskarna arrangerade 15 februari ett seminarium om status och fiskevård för kustabborre där slutsatser från olika studier och projekt presenterades.
Längs delar av ostkusten visar abborren vikande bestånd. Situationen skiljer sig åt regionalt men generellt har abborren minskat i utskärgården och längs öppna, exponerade kustavsnitt. Kalmarsund visar särskilt dålig beståndsstatus. Men allt är inte hopplöst, flera av föredragen på Sportfiskarnas abborrseminarium den 15 februari visade att det finns åtgärder som kan stärka abborrbestånden.
Föredrag 1. Abborrbestånden längs ostkusten-status och hot, Ulf Bergström SLU Aqua
Sammanfattning:
Via olika tidserier med provfiskeresultat får vi en bild av abborrens beståndsstatus längs ostkusten sedan 1970-talet. Generellt kan man se en negativ utveckling sedan 1990 men lokala skillnader finns, sprängfisken visar på lokalt god yngelproduktion, i Kalmarsund syns en tydlig tillbakagång för abborren (och flera många arter). En långsiktig nedgång sker i öppna kustområden.
Påverkansfaktorer:
Klimat: Abborren gynnas av varmare vatten. Långa varma somrar gynnar abborrens tillväxt och reproduktion. Klimatförändringen bör alltså snarast gynna abborren.
Habitat: Det finns en stark koppling mellan beståndsstatus och god tillgång på lek- och uppväxtområden. Skydd av abborrens lekmiljöer ger mer fisk. Grunda varma vattenområden med växtlighet är viktiga. Studier av otoliter visar om abborrarna är kläckta i kustvatten eller i sötvatten. Kustproduktion är vanligast i dessa undersökningar. Exploatering (exempelvis genom byggen av marinor, bryggor, mm) och övergödning har gjort att ungefär 50% av abborrens lekmiljöer på kusten idag är påverkade. Strandskyddet är för svagt. Övergödning i kustvattnen med påväxt av alger påverkar växtligheten på ett för abborren negativt sätt.
Spigg: Spiggens ökning är tydligt negativ för abborren då spiggen äter abborrens rom och larver. Spiggen är en glupsk predator som kan därigenom kan kraftigt minska produktionen av abborre på kusten.
Fiske: Utvärdering av fiskefria områden visar att abborren får tillväxa bättre i fiskefria områden. Det ger fler och större abborrar. Uttaget av fisk från yrkesfisket är cirka 25% av fritidsfiskets uttag. Det totala uttaget av abborre i fiske är dock långt lägre än uttaget av skarv och säl.
Predation från säl och skarv: 20–30% av skarvens föda utgörs av abborre. Sälen äter mest strömming och skarpsill i utsjön. I mellanskärgården utgör cirka 50% av sälens föda av abborre.
Fem möjliga åtgärder för att stärka abborrbeståndet
1. Skydda existerande lekmiljöer för kustabborren. -Detta är en billig förvaltningsåtgärd som skyddar bestånden. Grunda varma vattenområden med växtlighet är viktigt men hotas kontinuerligt av nya bryggor, marinor, muddringar mm. Uppskattningsvis 50% av abborrens lekmiljöer på kusten är idag påverkade av exploatering. Strandskyddet är idag för svagt.
2. Restaurera lekområden i sötvatten. -Kan man återskapa lekområden för kustabborren i sötvatten kan detta få betydelse regionalt för lokala bestånd. Abborryngel födda i sötvatten kan växa sig stora innan de utvandrar till havet och torde därmed kunna ha högre överlevnad.
3. Reglera fisket. -Idag saknas baglimits och maximått för abborren i Östersjön. Försök med fiskefria områden visar att man får fler och större abborrar i sådana områden.
4. Fiska ned spiggbeståndet. – Spiggen har ökat i Östersjön och har en tydligt negativ påverkan på abborren då den bland annat är en glupsk predator på nykläckta abborryngel. Kunde man reducera beståndet av spigg borde det gynna abborrens reproduktion.
5. Jaga säl och skarv. -Bland annat analys av resultat från olika forskningsprojekt visar att framförallt skarven konsumerar långt mer abborre i Östersjön än det sammanlagda uttaget från yrkesfiske och fritidsfiske. En hårdare reglering av skarvbeståndet borde därför på sikt kunna möjliggöra för abborrbeståndet att öka i utsatta områden.
Länk till presentationen i PDF-format
Föredrag 2. Abborrens roll i kustekosystemet, Ulf Bergström SLU Aqua
Sammanfattning:
Abborren är den vanligaste rovfisken på kusten och har både en nyckelroll för vattenmiljön och ett mycket stort värde för fisket.
Om abborren föda: Abborren äter först djurplankton, sedan mer kräftdjur och insekter som fjädermygglarver, fisk blir efterhand viktigare och viktigare. Storspigg viktigaste bytesfisken, sedan mört, gers, strömming, stubb, mm. Kräftdjur som skorv viktigt bytesdjur.
Om abborre kontra spigg: Abborren är mycket sårbar mot spigg under den första levnadsmånaden. Spiggen vinner terräng i mellan- och utsjöskärgården. Idag dominerar spiggen i dessa områden. Spiggen ökar bland annat på grund av en kombination av varmare klimat, mindre rovfisk, och övergödning, mm.
Abborren ger trofisk kaskad: Abborren äter spigg som annars äter märlkräftor som är viktiga då de äter trådalger. Starka abborrbestånd motverkar därigenom trådalgsblomning. Att stärka bestånden av abborre och andra rovfiskar är därigenom en viktig lokal åtgärd för vattenmiljön.
Länk till presentationen i PDF-format
Föredrag 3. Fiskevård i sötvatten för abborre på kusten, Lars Ljunggren Sportfiskarna
Sammanfattning: Sportfiskarnas inledande syfte med försöksverksamheten med fiskevårdsåtgärder för abborre är att försöka identifiera hur man bäst gynnar kustvandrande abborre med fiskevård. Detta bland annat för att vi vet att den fiskevård vi bedriver för gädda inte gynnar abborre då abborren har andra krav på lekområden.
Om betydelsen av sötvattenslek för kustabborren: Abborren leker bevisligen både på kusten och i sötvatten. Fördelningen varierar på olika kuststräckor. ”Homerange” för abborren kan vara ca en mil. Abborren har homing-beteende. Tidigare kan en betydligt större andel av abborrarna ha varit födda i sötvatten innan vandringshinder byggdes och kustnära sjöar dikades ut osv. Genom att åter tillgängliggöra lekmiljöer i sötvatten kan beståndet på kusten öka på sikt.
Viktiga nyckelfaktorer för lyckad fiskevård: Sjöarea är viktigt för att ett vattendrag ska producera abborre till kusten. En hektar sjöyta räcker för att få effekt. Man kan räkna på sannolikheten på framgång genom att räkna på sjöarean. Viktigt att utvärdera nyttan av potentiella fiskevårdsåtgärder innan genomförande. Abborren är pelagisk i yngelstadiet: det är därför viktigt med sjöarea.
Provfiske efter abborryngel vid utvandring: Abborren vandrar ut under mitten av sommaren och under hösten. När utvandringen sker varierar mycket mellan olika vattensystem. De provfisken som hittills bedrivits har gett intressanta data, men vi har ännu provfiskat för få vattendrag för att resultaten ska kunna nyttjas kvantitativt.
Slutsats: Åtgärda vandringshinder upp till sjöar är viktigt.
Länk till presentationen i PDF-format
Föredrag 4. Praktisk fiskevård med inriktning på åtgärda vandringshinder, Johan Andreasson, Hudiksvall och Nordanstigs kommun
Sammanfattning: Hudiksvall och Nordanstigs kommun har målmedvetet arbetat med att kartera och åtgärda vattendrag. Närmare 400 vattendrag har biotopkarterats.112 vandringshinder har åtgärdats, varav 15 omlöp har byggts. Mängder av åtgärder har gjorts i kommunens vattendrag: exempelvis i Nianån och Gnarpsån. Bland annat Sportfiskarna har stöttat med medel. I Lillfjärden i centrala Hudiksvall har åtgärder för kustabborre genomförts.
Exemplet Harmångersån: I avrinningsområdet finns: 96 vattendrag med 245 artificiella vandringshinder, varav 107 vägtrummor, 99 dammar, 24 dammar, 5 trösklar och 10 övriga.
Viktiga slutsatser från arbetet: Det är viktigt att anpassa vägtrumman till vattendraget, inte till vägen. Använd inte trumma vis högre lutning/grovt bottensubstrat. Halvtrumma bästa lösningen.
Länk till presentation i PDF-format.
Föredrag 5. En djupdykning i provfiskeregistret NORS, Alfred Sandström SLU
Sammanfattning: NORS är den största provfiskedatabasen i Europa. Registrering i databasen: längdmätning, kön, maginnehåll, insamling av benstrukturer, otoliter och gällocksben för abborre, mätning av ålder och tillväxt.
Fakta om abborren: Abborren är den vanligaste fisken i våra sjöar. I NORS finns 2,1 miljoner längdmätta individer i databasen. En tioårig abborre kan vara allt från 13–43 cm. (4 åriga kustabborrar är runt 25 cm.) Honor växer snabbare. Förmodligen för att det är en överlevnadsfördel att producera mycket rom. Mätning av klorofyllhalten i vatten visar på ett sammanhang mellan ökad övergödning och minskning av abborren. Karpfiskar gynnas dock av ökad näringshalt.
Om storvuxna abborrar: Det finns en så kallad flaskhals för att bli en stor abborre då abborrarna går från att äta bottendjur till att äta fisk. Abborren byter föda med ökad storlek. – detta visar även data från NORS. Vid ca 120 mm längd övergår abborren från att äta bottendjur till att i större utsträckning äta fisk.
Var hittar man stora abborrar? Det är inte lätt att få en abborre över 40 cm. Exempel på vatten/områden: Stora sjöarna, Gotland, lite högre höjd över havet. Västerbotten och Norrbotten har högre andel stora abborrar. Vissa sjöar i Skåne har extremt snabb tillväxt.
Monsterabborrar finns i regel där det skett/finns:
Nyintroducering av arten
Förorening och försurning
Tusenbrödrasjöar
Om förvaltning av abborre: Man bör vara försiktig med uttag av större abborre. Reduceringsfiske på mindre och mellanstor abborre kan ge resultat för tillväxt. De stora abborrarna försvinner raskt om man nätfiskar.
Länk till presentationen i PDF-format
Föredrag 6. Bräckvattenabborrar i Danmark, Lene Jacobsen DTU Aqua
Sammanfattning: Om bräckvattenabborrar i Danmark: Det saknas provfiskeserier på kustabborre i Danmark. All data är från kommersiellt fiske. Det har lokalt noterats upp- och nedgång i tillgången på abborre, sannolikt på grund av hårt kommersiellt fiske. Fångsterna växlar starkt över tid lokalt. Abborren finns kustnära i bräckvattenområden där salthalten är lägre, där vattnet från Nordsjön och Östersjön möts. Vid stora saltvatteninflöden dör gäddor. Abborre har inte hittats döda i samma utsträckning. Abborren klarar upp till 15 ppt salthalt i vattnet. Det är dock svårare för abborren att tåla saltet vid lägre vattentemperaturer. Viss abborrlek har påvisats i bräckvatten, via märkning av fisk. Försök att kläcka rom i bräckvatten visar att abborrom kan kläckas vid 12 ppt salthalt. Larverna utvecklas även i 12 ppt.
Om bräckvattenabborrens vandring: Abborren vandrar upp i sötvatten vintertid. Abborren leker främst i sötvatten men växer upp i bräckvattnet. Kraftig tillväxt på upp till 37 cm på 5–6 år har noterats. Bara könsmogna individer har funnits migrera.
Om fiskevårdsprojekt att skapa lekområden i sötvatten: Av undersökta sjöar hade sjöar med vandringsvägar till kustmynnande åar mest abborre. När man skapade fria vandringsvägar blev det mer abborre i dessa sjöar. Viktiga åtgärder för bräckvattenabborre är att ta bort vandringshinder, förbättra lekbiotoper och reglera fisket
Abborrseminariet och Sportfiskarnas satsning på åtgärder för abborre är en del av ett projekt finansierat av BalticSea2020.