Foto: Sportfiskarna / Bakre rad från vänster: Johan Axelsson, Thomas Axelsson, Jimmi Bornström, Peter Eriksson. Främre rad från vänster: Marino Sanvincenti, Folke Andersson, Håkan Löfqvist, Arto Jumisko.
Det svenska landslaget i mormyska, Team Sweden Ice, åkte i tisdags till Riga i Lettland för att tävla i världsmästerskapen.Marino Sanvincenti, coach för landslaget, ger en kort beskrivning av tävlingsgrenen.
Det är fjortonde gången tävlingen genomförs och Sverige har sedan tidigare två lagbrons och två individuella silvermedaljer, genom Folke Andersson. Landslaget har de senaste åren tagits ut genom ett kval på fyra deltävlingar under två dagar, där en tävlande räknar sina tre bästa resultat. Årets lag består av Folke Andersson, Håkan Löfqvist, Thomas Axelsson, Johan Axelsson, Arto Jumisko och reserven Jimmi Bornström. Laget coachas av kaptenerna Peter Eriksson och Marino Sanvincenti.
Under onsdag, torsdag och fredag genomförs träningsfiske på samma sjö som tävlingen skall avgöras under lördag och söndag. På träningsdagarna kommer laget att försöka hitta de bäst fungerande färger på mormyskorna i kombination med det mäsk som lockar fisken bäst och det bete som ger bäst resultat. Följ gärna Team Sweden Ice på Facebook och Instagram för att bli uppdaterade om hur det går för laget i VM.
Själva mästerskapet fiskas i fem rutor under lördagen och fem rutor på söndagen. I varje ruta, som är avgränsad med exempelvis rep, tävlar en deltagare från varje land mot varandra. Både lördagens och söndagens deltävlingar är tre timmar långa. Under den tiden får inga andra än de fiskande och domarna befinna sig i rutorna och de tävlande får heller inte lämna rutorna förutom av medicinska skäl. Varje deltagare har två flaggor som man markerar sina hål med och ingen annan fiskare får då lov att fiska i dessa hål eller borra nya hål närmare än fem meter. Det är också bara i hål som är markerad med sin egen flagga som man får fiska, vilket innebär att man får flytta med sig sina flaggor om man vill fiska i något nytt hål man borrat eller i gamla hål. Precis som på de flesta andra fisketävlingar är det högst vikt som vinner i rutan. Vinnaren får platspoäng 1, laget poäng är summan av de individuella tävlandes respektive platspoäng i sina rutor. Det lag som har lägst antal poäng efter de båda deltävlingarna vinner guldet, på samma sätt beräknas resultatet i den individuella tävlingen.
För den som inte är insatt i mormyskafisket kan det verka som en tävlingsgren som är extremt pillig och petig, och visst är det kanske så. Mormyskor är tillverkade av wolfram då det är en tung och hård metall. När det är riktigt trögt och det i princip bara nappar snorgärsar och minimörtar kan man som fiskare tvingas använda mormyskor som bara är 1,5 mm långa, exklusive kroken förstås. När man har så små mormyskor behövs små krokar och det är inte ovanligt att man använder så små krokar som storlek 22 och ibland till och med 24 eller i extremfall 26. För att inte den lilla mormyskan ska lyftas upp i vattnet av linan måste så klart även den vara tunn och vi mormyskafiskare har alltid något spö laddat med 0,04 mm lina. Att fiska med det känns nästan som att fiska med ett hårstrå!
Då man inte känner nappen som i vanligt pimpelfiske använder man istället en nappindikator längst ut på spöt som kan vara gjort av tunn plast eller, som många hemmafixare använder, röntgenfilm. Man ser helt enkelt nappet och gör sedan ett lugnt drag som mothugg snarare än ett ryck. De flesta mormyskafiskare i Sverige, men även Norge, använder sig av så kallade varpspön där man lindar upp linan på själva spöt. Fördelarna med dessa spön är att man slipper ha den, i många fall, tunna linan liggandes på isen och riskera att den fryser fast eller fastnar i vassa isbitar. I övriga länder använder man istället Balalajkaspön som mer liknar ”vanliga” pimpelspön, men även de har en nappindikator. Detta spö kastar man iväg vid napp och hankar upp linan precis som vid pimpelfiske.
Mormyskafisket behöver inte vara krångligt och är det heller inte. Man tävlar på en begränsad yta och slipper springa långt, mycket och länge som man ibland behöver göra på pimpeltävlingar. Ett vanligt pimpelspö med nappindikator, en något tunnare lina på 0,10 eller 0,12 mm samt en 3-4 mm lång mormyska i guld eller silver är allt man behöver för att börja. När du sedan väl är biten finns det hur mycket prylar som helst att köpa eller, som många gör, tillverka själv.
Låter det intressant är det bara att gå med i exempelvis Facebookgruppen ”Svenskt Mormyskafiske”. Där kan du med all säkerhet få tips och råd av Sveriges mormyskaelit. Kolla också med fiskeklubbar där du bor, de kanske har några mormyskafiskare som arrangerar eller deltar i olika tävlingar i landet. Skitfiske, vi ses på isen!
/Marino Sanvincenti