Foto: Sportfiskarna / Tack vare trålförbudet finns det gott om fisk i Öresund: Markus Lundgren med fina rödspättor.
Torsken i Östersjön är hotad och EU-länderna har nu enats om att minska fiskekvoterna nästa år. Nytt är att även sportfisket efter torsk kommer att begränsas 2017. Fiskepolitik är komplicerat och Sportfiskarna är inte nöjda med regleringen. Vi bad Sportfiskarnas fiskevårdschef Markus Lundgren svara på några frågor och klargöra hur det egentligen ligger till.
Hur mår torsken i Östersjön?
– Det är väldigt allvarligt ställt. Det östra beståndet har historiskt sett varit hårt fiskat och lider nu stort av syrebristen som breder ut sig på Östersjöns bottnar. Återhämtningen går långsamt och utöver att torsken har haft problem med att vara mager består beståndet nu till största del av väldigt liten fisk som dessutom blir könsmogen vid bara några decimeters storlek. Varningstecknen är många på att beståndet är i allvarlig kris.
Det västra beståndet har akuta problem kopplat till ett överfiske under 2000-talet, oftast påhejat av danska yrkesfiskeorganisationer. Kvoterna har satts över forskarnas råd och uttaget har därmed varit större än vad beståndet har tålt. Fångsterna har dalat konstant de senaste decennierna. Extra allvarligt är att den mängd småtorsk som överlever till vuxen – det som forskarna kallar rekrytering – har varit låg sedan 1999 och att man för 2016 inte uppmätte någon rekrytering alls! Beståndet har varit under biologiskt hållbara gränser sedan 2008, vilket innebär att mängden lekande torsk är kritiskt låg. Flertalet forskare har dragit paralleller med överfisket av de stora torskbestånden utanför Newfoundland och den påföljande beståndskraschen i början av 1990-talet.
Kvoten för det västra torskbeståndet i Östersjön blir nu neddragen med 56 % nästa år. Är inte det tillräckligt för att skydda beståndet?
– Nej, inte enligt Europas samlade forskare i Internationella havsforskningsrådet ICES, som levererar de vetenskapliga råden till EU-kommissionen varje år. Rekommendationen för 2017 var en neddragning av kvoten på 88 % till 917 ton. En neddragning med bara 56 % till nu beslutade 5 597 ton innebär alltså att man fiskar 6 gånger mer än vad forskarna rekommenderar! Det innebär i praktiken att ministerrådet nu godkänner ett fortsatt stort överfiske på ett bestånd i allvarlig kris. Sverige och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht drev här på för en kraftigare minskning av fisket medan exempelvis Danmarks ansvarige minister, miljöministern Espen Lunde Larsen, höll en stenhård linje om maximalt 20 % neddragning för att inte det danska yrkesfisket skulle drabbas för hårt. Han tycks inte inse att starka fiskbestånd skulle ge en bättre lönsamhet hos yrkesfisket.
Vilka åtgärder behöver man göra för att torskbestånden i Östersjön ska kunna öka igen?
– För det östra beståndet är det komplext. Här rekommenderades en neddragning av kvoten på 39 %, men ministerrådet beslutade om en neddragning på 25 %. Men har man inte fiskat upp hela kvoten på flera år och forskarna har problem med åldersbestämningen av torsken, som blir könsmogen vid en väldigt liten storlek. Dessutom har vi övergödningen och de syrefria bottnarna som innebär problem för torsken att hitta mat och växa. En kombination av att sätta kvoterna enligt de vetenskapliga råden och att få bukt med övergödningsproblematiken är nödvändig för att få bukt med dessa allvarliga problem.
För det västra beståndet måste man inse att man har överfiskat beståndet i många år. Det är bara att jämföra hur kvoterna har satts jämfört med hur råden har sett ut. En neddragning av fisket i Östersjön till de vetenskapliga rekommendationerna är helt nödvändigt.
Men varför bråkar Sportfiskarna om att man reglerar sportfisket i Öresund, borde inte vi också bidra till att rädda torsken?
– Självklart vill förbundet och våra medlemmar hjälpa till att rädda torsken och vi har inte motsatt oss en reglering av sportfisket i västra Östersjön. Det som är problemet är att även Öresund dras med i regleringen och det är där vi protesterar, eftersom vi anser att Öresund ska förvaltas separat och att man inte hjälper torsken i Östersjön genom att reglera fisket i Öresund. Forskning visar att det finns ett starkt och tämligen stationärt bestånd av torsk i sundet, som har väldigt lite utbyte med torskbestånden i de omgivande havsområdena Östersjön och Kattegatt, där bestånden är kraftigt överfiskade. Enligt forskarnas statistik står även det lokala yrkesfisket i Öresund för ett betydligt större uttag än sportfisket i sundet.
Varför finns det så mycket torsk och fisk av andra arter i Öresund?
– Forskning visar att trålförbudet i Öresund har inneburit ett kraftigt skydd för fiskbestånden. Öresund är det enda havsområdet i Sverige där torskbeståndet uppvisar det som forskare kallar en normal ålders- och storleksstruktur, det kanske tydligaste beviset på ett välmående fiskbestånd. I en undersökning från 2010 konstaterade svenska forskare att fångsterna per yta från det trålfria Öresund var i storleksordningen 100 gånger så stor som i Kattegatt. Orsaken till denna enorma skillnad i produktivitet ansågs – förutom trålförbudet – bero på förekomsten av små lokala bestånd. Öresund är även unikt vad gäller fler fiskbestånd än torsk. Här finns bland annat väldigt mycket plattfisk och därigenom ett mycket populärt fiske efter rödspätta.
Borde man då inte införa trålförbud i fler områden för att skydda fiskbestånden?
– Ja utan tvekan. Trålning är en väldigt effektiv fiskemetod som bevisligen har orsakat kraftiga beståndsnedgångar hos många av de kommersiella fiskarterna längs svenska västkusten. Detta kan regleras om kvoterna sätts i linje med de vetenskapliga råden och det svenska yrkesfisket är dessutom glädjande nog i absolut framkant vad gäller selektivitet i fisket, men tyvärr innebär bottentrålning även skador på bottnarna. Många bottenlevande organismer minskar kraftigt eller försvinner helt från områden som frekvent trålas. I områden där trålning förbjuds har man sett en återkomst av många arter. Öresund är ett alldeles utmärkt exempel på hur ett havsområde skulle kunna förvaltas, där en mycket inkomstbringade sportfiskenäring samsas om de gemensamma fiskresurserna med ett hållbart yrkesfiske som använder passiva redskap som är skonsamma mot bottnarna. En föredömlig förvaltning helt enkelt.