Foto: Rolf Johansson / Vegetationen återhämtar sig efter kalkavslut.
Våtmarkskalkning är ett effektivt sätt att kalka vatten då man får en jämn och långsiktig effekt på vattenkemin, vilket är bra för fisken. Men att kalka våtmarker innebär även att man förändrar vegetationen då pH-värdet drastiskt höjs. En ny rapport från Havs- och vattenmyndigheten med mångåriga undersökningar av kalkade våtmarker visar nu att vegetationen på sikt kan återhämta sig efter avslutad kalkning.
Kalkning av näringsfattiga våtmarker påbörjades i slutet av 1980-talet i Sverige för att motverka skador på fisk och annan fauna i nedströms försurade vattendrag. Det visade sig snart vara en effektiv metod att neutralisera det sura vattnet och totalt kalkas i dag närmare 100 kvadratkilometer våtmarker. Det är en yta som motsvarar 14 300 fotbollsplaner eller nästan lika stor som Fårö.
Samtidigt som kalkningen var bra för fisk och insekter i bäckarna nedströms så märktes också snabbt stora förändringar i våtmarkernas vegetation. Speciellt känsliga för kalkning är olika vitmossor och de växter som lever tillsammans med dessa mossor.
– Den mest påtagliga förändringen är att bottenskiktet av vitmossor slås ut och ersätts av naken dy och av brunmossor som trivs i naturligt kalkrika kärr. Det kommer in nya, ovanliga mossor som normalt inte ska finnas där, säger Ingemar Abrahamsson, handläggare på enheten för biologisk mångfald på HaV.
Den nya rapporten ” Effekter av kalkning på myrvegetation Resultat från 20 års uppföljning avkalkade våtmarker” visar nu att vitmossorna och annan ursprunglig vegetation på lång sikt återkommer i våtmarker och myrar där kalkningen avslutats. De här resultaten är naturligtvis positiva eftersom det innebär att en naturlig återhämtning kan ske efter avslutad kalkning.
– Generellt sett så har man fått väga nackdelarna med kalkning av våtmarker mot fördelarna. Och de positiva effekterna i vattendragen nedströms överväger de negativa i våtmarkerna. Dessutom undantas de våtmarker som har höga naturvärden, säger Ingemar Abrahamsson.
Läs mer om rapporten på Havs- och vattenmyndighetens hemsida.