Flodpärlmussla från Lärjeåprojektet. Foto: Joacim Näslund
Återintroducering av flodpärlmussla i Lärjeåns vattensystem i Västra Götaland har på flera sätt blivit en succé. Sportfiskarnas flodpärlmusselexpert, Niklas Wengström förklarar varför.
Sedan 2010 har Sportfiskarna arbetat med att återintroducera flodpärlmussla i Kvarnabäcken och Mölnebäcken, två biflöden till Lärjeån, i Göteborgs kommun. Projektet har finansierats av Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Naturskyddsföreningens miljöfond. 2014 fick Sportfiskarna tillstånd av Länsstyrelsen att flytta 150 flodpärlmusslor från Slereboån i Ale kommun till Kvarnabäcken. På 1950-talet fanns det gott om flodpärlmussla i Kvarnabäcken och bäcken utgjorde förmodligen ett kärnområde för Lärjeåns flodpärlmusselbestånd. De försvann från bäcken på grund av försurning, pärlfiske och för att det byggdes vandringshinder för öringen.
Vid uppföljande undersökningar av återintroduktionen i Kvarnabäcken konstaterades att musslorna trivs och uppvisar ett normalt beteende då de reproducerar sig. Vid ett undersökande elfiske i år hittades öring infekterad av mussellarver.
Sportfiskarna har nu tagit försöket med återintroduceringen till en ny nivå. En del av de infekterade öringar som hittades i bäcken har tagits till Sportfiskarnas flodpärlmusselkläckeri på regionkontoret Sjölyckan där de fått leva i en konstgjord strömmande biotop. Syftet är att de larver som satt på öringarna skulle kläckas i denna övervakade miljö. Nyligen hittades och dokumenterades över 30 stycken 0.4 mm små juvenila flodpärlmusslor i kläckeriet. De pyttesmå musslorna kommer nu få växa upp på Sjölyckan till en storlek av ca 5-10 mm innan Sportfiskarna ska söka tillstånd för att få återutsätta ut dem i Kvarnabäcken någon gång 2017-2018, beroende på hur snabbt de växer. En normal tillväxthastighet är 1-2 mm/år men den är både temperaturberoende och individuell. Hur lång tid det kan ta innan musslorna växt till sig är därför svårt att bedöma då denna metod att föda upp musslor aldrig utförts tidigare i Sverige!
– Syftet med Lärjeå-projektet är dels att återintroducera och öka ett lokalt bestånd som på sikt kan sprida sig i vattensystemet men också att utveckla och lära sig en metod att återintroducera flodpärlmussla på ett kostnadseffektivt sätt. I Sverige är arten utrotningshotad och det är bara en tidsfråga innan den här typen av åtgärder kommer behöva användas om vi vill säkra artens överlevnad i många vattendrag, berättar Niklas Wengström.
Flodpärlmusslan är mycket känslig för förändringar i miljön och ett livskraftigt bestånd är det bästa beviset för ett fungerande ekosystem. Det är många faktorer som skall stämma för att flodpärlmusslorna skall lyckas föryngra sig i ett vattendrag: grundförutsättningarna är bland annat att vattenkvaliten måste vara mycket god, pH måste vara minst 6,2, det måste finnas tillräckligt med öring eller lax och musslorna måste sitta tillräckligt nära varandra på botten och vara i god kondition.
– I alla musselprojekt som vi jobbat med genom åren så har vi också utfört biotopvård som även gynnar fisk, exempelvis avlägsnar vi vandringshinder och restaurerar lek- och uppväxtområden. När vi lyckas få musslorna att reproducera sig betyder det att vi har lyckats restaurera vattnen så att alla arter trivs. Vi har då alltså lyckats med den ultimata naturvården och det om något är väl investerade pengar, avslutar Niklas Wengström.
De fyra största biflödena i Lärjeån är målområden för kalkning, stabil vattenkemi är en grundförutsättning för flodpärlmusslans återkomst i vattensystemet.