Det är mest fokus på lax i HaV:s rapport men havsöringen är kanske ännu viktigare för sportfisket. Foto: Lars Vallin
Havs- och vattenmyndigheten har fått många lovord för sin rapport om framtidens förvaltning av lax och havsöring som bland annat utlovar att ”lax och öring kan öka kraftigt på bara tio år”. Men det finns alltid anledning att noggrant studera den ansvariga myndighetens färdplan. Vad döljer sig egentligen bakom tungvrickande uttryck som ”älvegen förvaltning” och ”smoltproduktionsmål”? Sportfiskarnas laxexpert Glenn Douglas har granskat åtgärdsförslagen i detalj och kommenterar här de viktigaste punkterna.
– Inledningsvis kan man konstatera att Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund är övervägande positivt till innehållet i rapporten där merparten av förslagen är åtgärder som Sportfiskarna länge efterfrågat. Man hade dock kunnat önska att myndigheten varit mera offensiv i flera frågor, exempelvis om havsöringen och de skadliga vattenkraftsverken i vildlaxälvarna, kommenterar Glenn Douglas, Sportfiskarna Region Norr.
Sportfiskarna utvärderar här nedan några av de viktigaste punkter i HaV:s plan som kommer att påverka ditt framtida sportfiske efter lax och öring.
Individuella förvaltningsmål för varje laxälv. Bra! I framtiden kommer laxälvarna att ha förvaltningsmål som kan bestå av flera delar, inklusive antal lekfiskar och mängd producerade smolt. Det ger en bättre styrning av olika nödvändiga åtgärder.
Utveckling av lokalt anpassad förvaltning. Bra! Rådgivande grupper med intressenter ska inrättas. I lämpliga vattenområden som större vattendrag och i det närmsta kustområdet bör länsstyrelsen bilda samverkansorganisationer för samtliga intressenter i fiskförvaltningen.
80% smoltproduktion. HaV vill ha ett smoltproduktionsmål för laxälvarna på 80% senast 2025 och vid behov ska åtgärdsplaner skapas för att möjliggöra detta. Här önskade Sportfiskarna att HaV hade en ännu högre målbild med 100% smoltproduktion och ett fiske baserat på överskottet av lax. Tidsplanen måste även hålla. Alla vet att tidsplaner för miljöåtgärder gärna förskjuts framåt…
Införandet av rapporteringsskyldighet för fritidsfiske efter lax och öring. Bra! Sportfiskarna anser att det är självklart att husbehovsfisket som oftast använder samma mängdfångande redskap som yrkesfiskarna ska bli tvungna att rapportera sina fiskefångster. Det är även viktigt att sportfiskets fångster tas med då dessa nu är en större del av det totala uttaget av lax och öring. Förbundet har redan utvecklat enkla och användarvänliga fångstrapporteringssystem för onlinerapportering.
Länsstyrelserna ska få i uppdrag att samordna och genomföra tillsyn. Bra! Då fisketillsyn är en av de viktigaste fiskevårdsåtgärder man kan utföra är Sportfiskarna nöjda med förslaget att länsstyrelserna bör i sin instruktion få ett tydligt uppdrag att samordna och genomföra fisketillsyn.
Åtgärder för havsöring? Det finns över 800 öringsförande vattendrag i Sverige, här är HaV:s förslag för förvaltning av öringbestånden otillräckliga. Här saknas exempelvis ett förslag på ett nationellt regelverk som skyddar öringen från fiske med mängdfångande redskap i havet. Samtidigt vill förbundet att sportfiske efter öring i havet ska vara så tillgängligt som möjligt för att sportfisketurism baserat på havsöring kan utvecklas i kustområden. Fiskeregleringarna vid Danmarks kust är ett bra exempel på hur sportfiske efter öring är tillåtet under merparten av året samtidigt som nätfisket av fiskevårdsskäl är begränsat. Sportfiskarna vill att en motsvarande reglering för öring införs även i Sverige.
Utfasning av kompensationsutsättning: något som föreslås utredas ytterligare är kompensationsutsättningen i de utbyggda älvarna. HaV anser att det finns utrymme för ett kraftigt utökat uttag av kompensationsodlad lax i dessa älvar. Samtidigt föreslås att regeringen utreder möjligheten till en successiv utfasning av kompensationsutsättningar, helt eller delvis, till förmån för naturligt rekryterande bestånd. Sportfiskarna anser att kompensationsodlingen bara ska fasas ut när (eller snarare om)naturlig reproduktion har återskapats. Även de utbyggda älvarna, som Dalälven, Ljusnan, Indalsälven och Lule älv, har stort värde för allmänhetens sportfiske efter lax och havsöring. Men Sportfiskarna anser att HaV:s förslag att utnyttja den odlade laxen som en resurs för yrkesfisket i dagsläget är mycket bra då man skonar vildlaxen. Återskapas möjligheterna för återetablering av vildlax i de utbyggda älvarna måste dock yrkesfisket begränsas då man kan förmoda att de potentiellt återskapade vildlaxbestånden kommer att vara mycket sårbara inledningsvis.
Vattenkraftens skadeverkningar: Sportfiskarna anser att rapporten måste vara tydligare med att peka ut behovet av att ta bort de skadliga kraftverken i de mindre vildlaxälvarna som Rickleån, Åby- och Pite älv. Vattenkraften i dessa älvar ger ett obefintligt bidrag till Sveriges elförsörjning samtidigt som den kraftigt begränsar möjligheterna för dessa vildlaxbestånd att öka. HaV vill att regeringen ska följa Vattenverksamhetsutredningens förslag för att genomföra förbättringar vid dessa vattenkraftverk. Sportfiskarna anser att den bästa förbättringen för vattenmiljön, laxen och sportfisketurismens regionala utveckling vore att riva ut dessa vattenkraftverk.
Mindre prat, mer verkstad: Sportfiskarna anser att myndigheten har varit för försiktig i vissa avseenden och istället för att föreslå konkreta åtgärder efterfrågas ytterligare utredningar. Ett exempel på ett sådant område som HaV vill utreda ytterligare är införande av ett system där fångade och avlivade laxar ska märkas direkt efter fångsten. Systemet fungerar så att den som vill fiska efter lax måste köpa en så kallad plomb (plomben ser ut som ett buntband) och om/när en lax avlivas fästs plomben mellan mun och gälar. Då en fiskare endast får köpa ett begränsat antal plomber för en älv under en säsong kan totalfångsten begränsas och samtidigt kan förvaltningsorganisationen genom obligatorisk rapportering få bättre kontroll på hur många laxar som sportfiskare årligen tar upp i älven. Sportfiskarna har redan varit delaktiga i att utprova sådana fångstrapporteringssystem i både Lainio- och Råne älv vilket har fungerat utmärkt. Sportfiskarna anser att systemet kan införas av fiskevattenägare i de flesta älvar och att det kan fungera minst lika bra för yrkesfiskets fångster av lax kopplade till individuella kvoter för enskilda fiskare.
Sportfiskets samhällsekonomiska värde bör vägas in: ett av HaV:s viktigaste förslag är ”att regeringen bör utreda om det finns skäl att utöka Havs- och vattenmyndighetens bemyndigande att utfärda föreskrifter för fiskets bedrivande utöver nuvarande begränsningar av fiskevårdsskäl när de biologiska målen nåtts för bestånden”. I dag kan HaV endast införa fiskeregleringar av biologiska skäl. Sportfiskarna anser att fiskemöjligheter ska fördelas utifrån vad som är det samhällsekonomiskt bästa när laxbestånden väl har nått sina biologiska mål. Sportfiskarna anser att sportfiske och sportfisketurism är det bästa sättet att nyttja naturresursen lax och att detta naturligtvis bör prioriteras i den framtida förvaltningen.
– Rätten att fiska lax ska fördelas så att sportfisketurismen kan utvecklas. Då utnyttjas den fantastiska resursen vildlax på ett långsiktigt hållbart sätt och vi skapar utvecklingsmöjligheter för glesbygdskommunerna i älvdalarna. I det stora hela är Havs- och vattenmyndighetens rapport med dess förslag ett mycket lovande första steg på vägen mot detta mål, konstaterar Glenn Douglas.
Läs HaV:s pressmedelande och rapporten "Förvaltning av lax och öring" här.