Foto: Niklas Wengström / Många vattendrag i sydvästra Sverige är fortsatt försurade.
30 år av miljöövervakning visar att försurningen fortfarande håller södra Sverige i sitt grepp och att kväve kan komma att bidra till mer försurning.
Den 13-14 oktober firade det regionala miljöövervakningsnätet Krondroppsnätet 30 år. Sedan 1985 har forskarna inom nätverket följt utvecklingen av svavel- och kvävenedfall och dess påverkan på markvattenkvaliteten i Sverige. Mätningarna visar att stora delar av södra Sverige fortfarande är försurade och att återhämtningen går långsamt. Det finns också tecken på att skogen närmar sig kvävemättnad och att det finns risk för att kväve läcker ut till grund- och ytvatten och ytterligare bidrar till övergödningen.
– Markvattnet i sydvästra Sverige är fortfarande kraftigt försurat. På vissa platser kan vi se en återhämtning, på andra ställen ser vi ingen förbättring alls. Därför är det viktigt att fortsätta arbetet med att få ner svavel- och kväveutsläppen ytterligare, både i Sverige och i övriga Europa, säger Gunilla Pihl Karlsson, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Krondroppsnätets övervakning omfattar över 70 provytor i skog och på öppet fält fördelade över hela landet. Där mäts atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi för ett stort antal ämnen, och parametrar som har stor betydelse för försurningen och övergödningen av mark, sjöar och vattendrag. Mätningarna är en del av underlaget för det regionala och nationella miljömålsarbetet. Krondroppsnätet samordnas och drivs av IVL på uppdrag av framförallt av olika luftvårdsförbund, länsstyrelser och Naturvårdsverket.
I samband med att Krondroppsnätet fyllde 30 år presenteras en populärvetenskaplig temarapport där forskarna sammanfattar tre decenniers övervakning av luftföroreningar och dess effekter på skogsmark.
Både svavel och kväve uppvisar en kraftig gradient över landet med högst nedfall i sydväst och lägst i norra Sverige. Trots att svavelnedfallet minskat kraftigt sedan mätningarna startade på 1980-talet pekar mätningar och modellering på att återhämtningen från försurningen går långsamt, och att mark och ytvatten i södra Sverige kommer att vara försurade under lång tid framöver.
Nedfallet av kväve har visat sig vara svårare att minska än svavelnedfallet.
– Våra mätningar i markvatten visar att halten nitratkväve är kraftigt förhöjd på flera platser i sydväst. Detta indikerar att skogen närmar sig kvävemättnad och att det finns risk för att kväve läcker ut till grund- och ytvatten och bidrar till övergödningen, säger Gunilla Pihl Karlsson.
Klimatförändringen och ett förändrat skogsbruk kan få stora effekter på återhämtningen från försurning och risken för kväveutlakning till sjöar och vattendrag. Ett ökat uttag av grenar och trädtoppar i samband med skogsavverkning medför att buffrande näringsämnen försvinner från skogsekosystemen, ämnen som skulle ha motverkat försurning om de fått finnas kvar.
Läs temarapporten ”Krondroppsnätet 1985-2015 – tre decenniers övervakning av luftföroreningar och dess effekter på skogsmark”.