Sportfiskarna har lanserat en oberoende granskning av nykalkningsbehovet genomfört av försurningsexperten Hans Oscarsson. Utredningen tar upp frågor som: hur många försurade okalkade sjöar finns det? -och är vi inte skyldiga att åtgärda dessa?
Kalkningen av våra försurade vatten har pågått länge och i stor skala och har därigenom räddat många fiskbestånd. Men det är långt ifrån alla försurade vatten som omfattats av kalkningsverksamheten. Enligt tidigare beräkningar finns upp emot 5000 försurningspåverkade sjöar som aldrig kalkats. Kunskapen är generellt bristfällig om dessa vatten då de i regel saknar miljöövervakning. I regel finns varken kunskap om hur försurningsskadade sjöarna är, eller vilka biologiska värden som därigenom har förlorats. Till detta kan läggas till försurade bäckar och vattendrag där det mycket väl kan finnas höga naturvärden, exempelvis i form av skyddsvärda fiskbestånd.
Mer resurser behövs för vattenmiljön
En enkel slutsats man därigenom kan dra är att det dels finns ett stort behov av en mer omfattande miljöövervakning av alla våra sjöar och vattendrag. Sverige har fått kritik från EU för denna brist och Havs- och vattenmyndigheten lyfter själva fram att bara var tionde sjö övervakas i rapporten "Sötvatten - om miljötillståndet i Sveriges sjöar, vattendrag och grundvatten" som presenterades under 2014.
– Vi är i dagsläget mycket långt ifrån att nå något av de vattenrelaterade miljömålen samtidit som Sverige är skyldigt att leva upp till EU:s ramdirektiv för vatten om att alla vatten ska uppnå god ekologisk status. Vi är ålagda att vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppnå detta krav. Grunden för det konkreta åtgärdersarbetet bör vara en utökad miljöövervakning, säger Anders Karlsson, Sportfiskarnas generalsekreterare.
Sportfiskarna har länge pekat på det genomförandeunderskott som vattenmiljöarbetet dras med: mer resurser måste skjutas till och mer konkreta åtgärder krävs. Anslaget till Havs och vattenmyndigheten bör därför utökas.
Nykalkning är möjlig
Nedfallet av försurande ämnen har minskat kraftigt de senaste decennierna. En återhämtning från försurningen har därmed gjort att många vatten kunnat återhämta sig och kalkningen avslutas. Kalkningsverksamheten har även genom HaV:s insatser effektiviserats och kalkmängderna minskat kraftigt. Det bör därmed finnas ett utrymme för att starta nykalkning av försurade vatten som bevisligen har höga bevarandevärden.
– Kalkningsanslaget borde även få öka, få miljöåtgärder ger till en sådan förhållandevis låg kostnad så stor positiv inverkan på vattenmiljön och på sportfisket som utövas i försurningsdrabbade områden, avslutar Anders Karlsson.
Läs utredningen Nykalkningsbehovet i Sverige här.
Vill du ha utredningen i tryckt format, maila: bengt.olsson@sportfiskarna.se