Sportfiskarna vill nyansera debatten om det påstådda hotet mot kulturmiljöer vid vatten: det är i de allra flesta fall fullt möjligt att återskapa fiskvandringsvägar utan att rasera kulturmiljöer. Av många skäl måste processen att åtgärda vandringshindren i våra vatten nu påbörjas: bland annat för att rädda akut hotade fiskarter som ål och för att nå våra uppsatta miljömål.
– Man kan lugnt konstatera att restaurering av fiskvägar inte utgör något stort hot mot kulturmiljöer. Sportfiskarna har exempelvis här på Gotland byggt fiskvägar i flera vattendrag där kulturmiljön också bevarats. Man kan i regel hitta lösningar som fungerar både för fisken och för bevarandet av kulturmiljön, berättar Lars Vallin, projektledare på Sportfiskarnas projektkontor i Visby.
Kulturmiljöer + fiskvandring=sant
De senaste åren har Sportfiskarna, olika länsstyrelser och andra aktörer genomfört en rad restaureringsprojekt i vattendrag landet runt. Många av dessa åtgärder har genomförts i anslutning till kulturmiljöer som exempelvis gamla kvarnar, äldre dammar, i stadskärnor eller i bruksmiljöer. Det är i regel fullt möjligt att i samråd med ägaren bygga fungerande fiskvägar utan att på något sätt rasera kulturmiljöerna. I många fall innebär även återställandet av vandringsvägen att man kan lyfta fram det ursprungliga kulturminnesmärket då exempelvis påbyggda betongfundament rivs ut. Det finns många exempel på att påbyggda vattenkraftverk är det verkliga ingreppet i en ursprunglig kulturmiljö.
– Det är viktigt att vi kan nyansera bilden av vad restaureringsåtgärder i en kulturmiljö innebär. Det finns exempelvis inte nödvändigtvis behov av att avsänka uppdämda sjöar och dammar som funnits länge och där ett nytt naturtillstånd inträtt med strandvegetation längs vattenlinjen. Restaurering av vattenmiljöer och bevarande av kulturmiljö är fullt möjligt bara man är beredd att föra en öppen dialog, kommenterar Lars Vallin.
Åtgärder kan finansieras
Att återskapa vandringsvägar har naturligtvis en kostnad. I dagsläget kan olika åtgärder finansieras via exempelvis medel från Havs- och vattenmyndigheten, LONA, Bra Miljöval, eller Europeiska fiskerifonden. Men då omfattningen av vandringshinder är stor finns helt klart behov av att hitta mer finansiering för de fall då ägaren själv inte har möjlighet att bekosta åtgärder.
Sportfiskarna har länge drivit förslaget att elcertifikatsystemet ska villkoras: för att få elcertifikat ska kraftverken förses med faunapassage. Idag kan kraftverk beviljas elcertifikat utan giltigt tillstånd eller krav på miljöanpassning. Med ett villkorat elcertifikatsystem skulle kraftverksägaren ekonomiskt motiveras till att miljöanpassa kraftverket genom att bland annat möjliggöra fiskvandring.
– En annan möjlighet till finansiering som diskuterats är inrättandet av en särskild fond för miljöåtgärder, i första hand utrivningar av små kraftverk och dammar. Om ägarna till de större kraftverken bidrog till en sådan fond kunde ägare till mindre kraftverk få bidrag därifrån till åtgärder de annars inte kan bekosta, kommenterar Christina Lindhagen, expert på strömmande vatten på Sportfiskarna.
Det är dags att bygga fiskvägar!
Det finns många skäl till att det nu är dags att åtgärda vandringshindren i våra vatten: vi är idag långt ifrån att nå något av de vattenrelaterade miljömålen. Sverige är vidare ålagt att uppfylla EU:s vattendirektiv om att alla vatten ska uppnå ”god ekologisk status”. Vattendirektivet är inte ett fiktivt pappersdirektiv: det innebär rent konkret att vi ska åtgärda våra vatten för att skapa mer biologiskt liv och öka fiskbestånden. Genom att återskapa fria vandringsvägar förbättras på många platser möjligheterna för hotade fiskarter som vildlax, ål och asp. Dessutom får vi ett förbättrat sportfiske för de omkring två miljoner svenskar som årligen sportfiskar.
– Ofta tillför byggandet av en fiskväg ett större värde till platsen. Man kan exempelvis få en vacker strömsträcka vid en gammal kvarndamm. Ett speciellt exempel på detta utökade värde är asptrapporna i Fyrisån i Uppsala där vandrande och lekande fisk nu kan beskådas mitt inne i en stadsmiljö, avslutar Lars Vallin.
Några exempel på olika fiskvandringsåtgärder i kulturmiljöer landet runt:
Slereboån, Ale kommun, omlöp förbi en gammal kvarn.
Restebäcken, Resteröd-Strand, Uddevalla kommun, fiskväg vid gammal stenbro.
Bratteforsån vid Lyckorna kvarn, Ljungskile, fiskväg vid kvarndämme.
Storån i Rolfsåns vattensystem, omlöp vid Bosgården.
Nissan, Halmstad, fiskväg i vid Slottsmöllan.
Svartån, Örebro, omlöp.
Sågkvarnsbäcken, Örebro län, fiskväg vid gammal damm.
Motala ström, centrala Norrköping, lekbäck i stadsmiljö.
Fyrisån, Uppsala, fiskvägar för bland annat asp i centrala Uppsala.
Igelbäcken, Solna, fiskväg vid Ulriksdals slott.
Norrtäljeån, Norrtälje, restaurering med hänsyn till kulturmiljö och bebyggelse.
Loåns vattensystem, Wira bruk, Österåker, fiskväg i bruksmiljö.
Åkerströmmen, Åkersberga, fiskväg.
Strömmaån, Gotland omlöp förbi en kvarnrest.
Anerån, Gotland, tröskling vid byggnadsminne.
Stavgardsån, Gotland, bevattningsdamm som bevarats genom tröskling.
Varbosån, Gotland, kvarndamm där omlöp byggts förbi dämmet.
Lummelundaån, Gotland, vandringsramp för flodnejonöga i gammal bruksmiljö.
Norralaån, Söderhamns kommun, naturlik fiskväg vid Hillmans kvarn.
Tvärån, Söderhamns kommun, naturlik fiskväg/faunapassage vid Sunnäsbruk.
Söderhamnsån, Söderhamns kommun, naturlik fiskväg vid kvarn.
Åtjärnsbäcken, Hudiksvall, fiskväg i vid Långvinds bruk.
Edsmyrån, Jättendal, Nordanstigs kommun, fiskväg.
Stömneån vid Stömne verkstäder, Delsbo, fiskväg.
Svartån vid Idsjökvarn, Ilsbo, fiskväg.
Delångersån vid Lundströmmen, Hudiksvalls kommun, fiskväg.
Lillfjärden, centrala Hudiksvall, fiskväg.
Björkeån, Gävleborgs län, fiskväg vid i Hillevik.
Testeboån i Gävleborgs län, fisktrappa vid Oslättfors.