Fyra fiskevårdsområdesföreningar runt Mölndalsån har skrivit ett upprop till Länsstyrelsen i Västra Götaland för att få en omprövning av nedskärningar av kalkningsverksamheten.
Föreningarna reagerar främst på att kalkningen avslutas i ett flertal mindre vatten, att pH-målet har satts till 5,6 i sjöar med god förekomst av mört, samt att föreningarna inte kunnat vara delaktiga i processen att ta fram den nya kalkningsplanen för Mölndalsåns åtgärdsområde.
De fiskevårdsområden som har protesterat är Stora Härsjöns FVOF, Stora Sturvens FVOF, Mölndalsåns FVOF, samt Rådasjöns-Stensjöns FVOF. Några av de argument föreningarna för fram är att nedskärningarna riskerar att medföra en återförsurning av många mindre sjöar, vilket är ett slöseri med tidigare investerade statsmedel i kalkningsverksamheten, samt att en återförsurning inte är förenligt med vattendirektivets icke-försämringskrav.
– Vi inser att några av områdets större sjöar är överkalkade och att det är befogat att göra nedskärningar av kalkningarna av dessa, vi anser dock att det då borde vara möjligt att omfördela kalkdoserna så att man i största möjliga mån fortsätter att kalka de flesta vattnen, säger Rolf Johansson, kontaktperson för uppropet och sekreterare i St. Härsjöns fiskevårdsområdesförening.
Ett viktigt mål för uppropet är att få en omprövning av pH-målet i sjöar som Stora Sturven, Långetjärn och Stora Övattnet som satts till 5,6 trots att det finns mört i sjöarna och även siklöja i Stora Sturven.
– Här har vi en klassisk stridsfråga för kalkningen: fanns det mört i sjöarna innan försurningen slog till? Vi hävdar att det har funnits mört naturligt i dessa relativt stora sjöar och att pH-målet då ska vara 6,0 och ingenting annat. I exempelvis Stora Sturven fanns det enligt lokalbefolkningen före försurningen gott om de vanligaste fiskarterna som gädda, abborre, mört och siklöja och i Porstjärn där kalkningen nu helt dragits in sattes det på 1940-50 talet ut mörtstugor och mörten såldes som agnfisk, kommenterar Rolf Johansson.
Annica Karlsson Vattenvårdshandläggare på Länsstyrelsen i Västra Götaland har svarat på fiskevårdsområdesföreningarnas skrivelse och anger där att neddragningarna som har gjorts i den nya kalkplanen för Mölndalsån åtgärdsområde, 2012-2016, inte gjordes på grund av besparing av pengar, utan helt följde de riktlinjer som finns i Naturvårdsverkets Handbok för kalkning av sjöar och vattendrag, numera Havs och vattenmyndighetens riktlinjer. Länsstyrelsen har en omfattande vattenkemisk uppföljning med ett 40-tal provpunkter i området. Flertalet vatten har god vattenkemi medan flera mindre småtjärnar har kort omsättningstid och därigenom är svårkalkade.
– Vi håller ett samrådsmöte med fiskevårdsområdesföreningarna fjärde juni där Göteborgsregionen är sammankallande. Vi får titta på sjö för sjö, där vi får se över möjligheterna för att fortsätta kalka de småvatten där det är möjligt och motiverat att lägga en mindre dos om man ändå kalkar i närheten. Kan det nu beläggas att det förekommit mört i sjöar som Stora Sturven får vi naturligtvis höja pH- målet till 6,0. Sammantaget är det olyckligt att vi och Göteborgsregionen missade att samråda med de olika lokala föreningarna inför den nya planen, kommenterar Annica Karlsson.
– På samrådsmötet beslutades nu att alla fiskevårdsområden ska ta fram underlag på de ursprungliga fiskebestånden, exempelvis på förekomsten av mört i småtjärnarna. Detta underlag lämnar vi till länsstyrelsen senast till oktober. Vi hoppas därefter på att vi kan komma överens om höjda pH-mål i exemplevis vatten med mörtförekomst, berättar Rolf Johansson efter samrådsmötet.