Den senaste så kallade krondroppsrapporten från IVL Svenska Miljöinstitutet, visar att återhämtningen från försurningen går långsamt, och att skogsbrukets påverkan på försurningen i nuläget är i samma storleksordning som luftföroreningarnas påverkan.
Krondroppsnätets årliga rapport har som målsättning att ge en aktuell bild av situationen vad gäller försurning och övergödning i Sveriges skogsmark och att ge prognoser för framtiden. I den senaste rapporten beräknas skogsbruket nu stå för upp till hälften av försurningsbidraget. De tecken på återhämtning från försurningen som syns i IVL:s mätningar och modellering tyder på att återhämtningen nu går mycket långsamt. Allra längst i sydväst är kväveutlakningen en faktor som bromsar återhämtningen. Skogsbrukets kan försena återhämtningen, framför allt om GROT tas ut. Resultaten avseende skogsbrukets försurningspåverkan ligger i linje med tidigare rapporters prognoser och resultatet är jämförbart med en annan oberoende studie från SLU.
Mer uttag av biomassa – mer försurning
Enkelt uttryckt blir försurningspåverkan större ju mer av träden som tas bort vid en avverkning. När även grenar och toppar, så kallad GROT, skördas försvinner merparten av de näringsämnen trädet tagit upp från marken och markens förmåga att återhämta sig och stå emot mer försurning minskar. Skogsbrukets försurningspåverkan blir störst i södra Sverige där träden är större och uttaget av biomassa därmed blir större. Den kritiska belastningen för sjöar överskrids framför allt i sydväst, men även i Mellansverige och längs Norrlandskusten. Försurningspåverkan blir även större vid GROT-uttag i granskog än i tallskog. Försurningspåverkan från skogsbruket i procent blir störst i sydöstra Sverige då det fortsatta nedfallet av försurande luftföroreningar är störst i sydvästra Sverige. Med mer intensivt skogsbruk och större uttag av biomassa ökar försurningspåverkan. Även skogsgödsling kan bidra till mer försurning om skogsekosystemet inte förmår ta upp allt kväve.
Begränsa GROT-uttaget eller återför aska
För skogsägare i de områden som pekas ut i rapporten finns dock möjlighet att bedriva ett mer hållbart skogsbruk och minska försurningspåverkan. En sätt är att använda en metod som gör att barren stannar kvar vid uttag av GROT eller inte ta ut GROT alls. Tas ändå GROT ut är askåterföring av ren träaska från exempelvis fjärrvärmeverk ett sätt att minska försurningen. Det är även viktigt att skogsgödsling inte utförs så att den innebär en påtagligt ökad nitratutlakning, varken direkt efter gödsling eller efter avverkning i en gödslad skog.
Bara naturlig försurning mycket svårt att nå
Även om svavelnedfallet kraftigt minskat visar IVL:s sammanställningar av olika mätningar att nedfallet av kväve inte minskat på samma sätt. Kvävets försurningspåverkan kan även öka om skogsekosystemet mättas på kväve. Skogsbrukets försurningspåverkan kommer förmodligen att öka med ett ökat uttag av biomassa. Mark och vatten är fortfarande försurade i stora delar av landet. Miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning” bedöms inte vara möjligt att nå i 13 av våra 21 län. De åtgärder som kan bidra till förbättring är att fortsatt minska utsläppet av svavel och kväve från internationell sjöfart. Det finns även inhemska industrier som fortsatt har relativt höga utsläpp, samt kväveutsläpp från transportsektorn. Nationellt måste även åtgärder vidtas särskilt för att minska skogsbrukets försurningspåverkan.
Läs rapporten här: ”Krondroppsnätets övervakning av luftföroreningar i Sverige – mätningar och modeller”