Länsstyrelsen i Jämtlands län kämpar för att behålla kalkningen i många vattendrag i länets fjällområden.
– Kalkningen måste upprätthållas för att undvika biologiska skador på bottenfauna och öring i exempelvis Henan, Aloppan, Oxsjöån, Röjan, Tjåurenjukke och Flesån. Det nuvarande nedfallet av svavel är fortfarande mer än vad de här karga fjällmiljöerna tål. På hög höjd uppgår nedfallet till 2-3.5 kilo per hektar och år enligt de årliga mätningarna som ingår i Krondroppsövervakningen. Men uppstickande fjäll kan troligen fånga upp betydligt mer svavel. Vi har även många vattendrag som saknar sjöar i vattensystemet, det finns då ingenting som buffrar mot försurningen, säger Tommy Dadell, kalkhandläggare på Länsstyrelsen i Jämtlands län.
Havs- och Vattenmyndigheten kom nyligen med en rapport om länsstyrelsernas kalkning, ”Kvalitet och kalkbehov inom kalkningsverksamheten” rapporten granskar länens regionala åtgärdsplaner och redovisar de brister som man funnit. Jämtlands län pekas ut som ett av de län där kalkningen kan effektiviseras, många kalkningar kan avslutas och ett tidigare, enligt den nuvarande kalkhandboken för högt pH-mål, pH6,0,används fortfarande i kalkningsverksamheten på många vatten. Enligt rapporten behövs förbättringar i omkring 35 % av åtgärdsområdena i Jämtlands län. Ett exempel på kalkningar som bedöms som möjligt att avsluta är Anån. Räknat i procent finns enligt HaV även den största besparingspotentialen i Jämtlands län som vid minnivå kan minska kalkförbrukningen med 60 % jämfört med ansökan 2013. Jämtlands län vill sprida minst 4100 ton kalk per år utifrån nuvarande pH-mål. HaV:s rapport tar dock inte hänsyn till försurningsstatusen i länen utan tittar bara på hur effektivt länen kalkar i förhållande till sina uppställda pH-mål och sina åtgärsplaner.
– Vi är inte ense med HaV i deras bedömning. Om vi minskar kalkvolymerna enligt HaV:s direktiv kommer många vattendrag i många fjällområden att få tydligt minskade fiskbestånd. Vi har de senaste åren sett en försämring av statusen i flera vattendrag i bland annat Bergs- och Härjedalens kommun, men även i Sösjö- och Offerdalsfjällen i Kall- och Krokoms kommun, detta belagt via elfisken. Vi ser kalkningen som nödvändig för att skydda biologiska värden. Vi vill inte dra ner på kalkningen utan snarare öka den, kommenterar Tommy Dadell.
Jämtlands län har inte redovisat det så kallade delta-pH (?pH) för sjöar och vattendrag, ett värde på hur försurade vattendragen är i förhållande till ett ursprungligt referensvärde. Dessa värden tas fram med ett modelleringsverktyg, MAGIC. Skälet till att Jämtlands län inte använder delta-pH är att kalkhandläggarna misstror modellen som de anser visar fel försurningsstatus.
– Modellen visar generellt att vi inte ska ha någon direkt försurningspåverkan i de här fjällområdena samtidigt som vi ser tydliga försurningsskador. Kalkningens syfte är ju att skydda biologisk mångfald, inte att vi ska uppnå artificiella modellers nivåer som dessutom inte stämmer överens med verkligheten. Verkligheten måste ha företräde framför modellerade värden, kommenterar Tommy Dadell.
Det övergripande målet med kalkningen enligt den nuvarande Kalkhandboken, som alla länsstyrelser ska följa, är ”att motverka försurningens negativa inverkan på det naturliga växt- och djurlivet i väntan på att vattenkvaliteten återhämtar sig”. Samtidigt anges i Kalkhandboken att kalkningen kan avslutas om delta-pH ligger i vissa intervall även om det vattenkemiska målet underskrids. Om biologiska skador då uppstår på grund av nedtrappad kalkning ska kalkningen återupptas.
– Vi vill skydda fiskbestånden och den biologiska mångfalden i våra vatten och vi behöver då större marginaler. Det är därför som vi fortfarande använder pH-målet 6,0 då vi anser att 5,6 ger för små marginaler, pH5,8 hade varit ett säkrare värde för öring. Vi har belagt via elfisken att öringen minskar i flera vatten, exempelvis i Aloppan, där en trend under flera år visar på minskat antal ensomriga öringar. Vi vill definitivt undvika att skador uppstår och vi har behov av att kalka ett stort antal målområden, vilket vi nu saknar medel till. Vi har väldigt långa avstånd vid helikopterkalkningen vilket gör vår kalkning mycket kostsam. Men kalkningen måste få kosta pengar. I flera av de vattendrag vi kalkar upprätthålls dessutom stora värden för sportfiskenäringen och för samernas husbehovsfiske, avslutar Tommy Dadell.