Ett mycket konkret bevis för att fiskevårdsinsatser och framsynta fiskeregleringar fungerar fick fiskevårdaren Mikael Nilsson i juni.
Mikael Nilsson som driver fiskevårdsföretaget Fiskmiljö i Nilivaara, berättar själv om den fantastiska återfångsten:
”Havsöringsfisket i Ängesåns övre delar drar igång så fort isen dragit bort och vattnet börjat sjunka undan i slutet av maj. De flesta öringar som fångas är överståndare men en och annan nystigen fisk fångas.
I en hölja hugger en rejäl fisk min fluga och efter en hård fight lyckas jag landa en vacker hanfisk på 87 cm. Fisken väger 6,3 kg.
Under åren 2005-2007 märkte vi i sportfiskeklubben 460 småöringar med så kallade pit tags (transponder) och handscannern som alltid finns med i ryggsäcken under sommarens fisketurer gav nu utslag på öringen. Det visade sig att fisken märktes 2/9 2006 i en elfiskelokal i Hartijoki, ett biflöde till Ängesån och den då var då 13,5 cm lång. Nu var öringen 72 cm längre och tio år gammal!
Den stora öringen hade antagligen kommit tillbaka en andra gång för lek sommaren/hösten 2012 och stannat i ån över vintern. Det var en fantastisk känsla att se öringen, som jag kanske själv märkt för sju år sedan, simma tillbaka. Ingen vet hur gammal en hemvändande lappländsk öring kan bli, man kan alltid hoppas att öringen återfångas igen avslutar Mikael Nilsson.”
– Återfångsten av den radiomarkerade öringen är bevis på att havsöringen efter att har varit på gränsen till utrotning nu ökar igen i nordligaste Norrland och detta tack var fiskevårdsåtgärder och nya fiskeregler, berättar Glenn Douglas på Sportfiskarna Region Norr.
Om Hartijokimetoden:
Att öringen fångades nära Hartijoki är ingen överraskning eftersom många av de vattendragsrestaureringar som pågår runt om i vårt land använder sig helt eller delvis av den så kallade Hartijokimetoden för iordningställande av lekbottnar. Hartijokimetoden som utvecklades av sportfiskeklubben i Nilivaara under slutet av 1990-talet går ut på återskapa öringlek och fiskbestånd genom att använda sig av de befintliga förutsättningarna som finns inom vattendragen. Efter restaureringen i Hartijoki har tusentals öringungar letat sig upp ur grusbäddarna, vuxit till sig under 3-4 år varpå de allra flesta vandrat ut i havet. Då arbetet började i bäcken för 22 år sedan fångades i snitt 1 årsunge av öring/100 m2 med elfiske. Idag är siffran uppe i drygt 80 årsungar/100 m2, en mycket bra täthet för ett vattendrag som ligger långt norr om polcirkeln.
Tidigare har endast en del av dessa öringar överlevt den långa resan ner till kusten för att växa till sig och sedan vandra tillbaka till födelseplatsen. Men efter införandet av nya regler för nätfiske vid kusten och sportfiske i älven har andel en öringar i Norrbotten stadigt ökat.
– Det ser onekligen positiv ut i flertalet vattendrag längs Norrbottens kust. Inte minst Piteälven visar riktigt fina resultat med en stark återhämtning av öringbeståndet. Utan arbete från fiskevårdare och nya regler från myndigheterna skulle vi troligen ha förlorat dessa öringbestånd för alltid, kommenterar Glenn Douglas.