Under 2012 hölls flera konferenser och seminarier med inriktning på försurning och kalkning vilket åter skapade fokus på försurningsproblematiken.
För en fråga som i stort sett är död i media är det mycket glädjande att det anordnades fyra större konferenser om försurningen 2012. Det finns ett behov av att lyfta frågan då försurningen kvarstår i stora områden. Positivt är dock att flera större forskningsprogram fortsätter att förbättra kunskapsläget.
– Det finns en uppenbar risk att exempelvis politiker inte förstår hur allvarligt problemet är om den allmänna hållningen är att ”problemet är löst”. Men miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning” kommer tyvärr inte att nås inom överskådlig framtid. Därför är det viktigt att kunskapen upprätthålls på våra länsstyrelser och att forskningen fortsätter om försurningen av mark och vatten, kommenterar Anders Karlsson, Sportfiskarnas fiskevårdsansvarige.
Pausgymnastik på svensk-norska försurningskonferensen i Göteborg!
Följande konferenser anordnades 2012:
28-29 mars arrangerade Länsstyrelsen i Värmlands län en tvådagars träff om kalkning och fiskevård i Sunne för handläggare från länsstyrelserna.
26 april höll Gårdsjöstiftelsen en konferens med fokus på försurning och relaterade miljömål i Stenungsund.
3-4 oktober arrangerade HaV och Länsstyrelsen i Västra Götalands län en svensk-norsk försurnings- och kalkningskonferens i Göteborg.
13 november hölls ett seminarium om skogsmarksvittringens betydelse för vattenkvalitet och skogsproduktion på KSLA.
Neddragningar största försurningshotet på kort sikt
En kort sammanfattning av de olika konferenserna är att det finns en tydlig samstämmighet om vad som utgör de främsta kvarvarande källorna till fortsatt försurning: utsläpp av svavel och kväve från bland annat internationell sjöfart och en ökande försurningspåverkan från skogsbruk via uttag av biomassa som GROT. Då de tidigare sura nedfallen reducerats avsevärt sker en återhämtning i hela landet men den är tyvärr långsam och i våra värst drabbade områden, exempelvis i sydvästra Sverige, är försurningen ett kvarstående problem. På kort sikt är därför sänkta kalkningsanslag det största hotet mot det biologiska livet i försurade vattendrag. Med 235 miljoner mindre i anslag till HaV 2013 finns anledning att oroa sig.
– Det kommer att bli svårt för länsstyrelserna att upprätthålla kalkningen, det finns en stor risk att kalkningsprojekt avslutas i förtid med risk för biologiska skador. Regeringens sänkning av anslaget till HaV med 235 miljoner inför 2013 kan nog sägas vara den värsta surstöten på många år, avslutar Anders Karlsson.