Uttern, som är Smålands landskapsdjur, har gått från att vara akut hotat i området till att nu stadigt öka i antal och återetablera sig tidigare områden.
Fram till 1950-talet var uttern relativt vanlig i hela landet och fanns i de flesta vattendrag i Småland. Sedan minskade uttern kraftigt i hela landet tills bottennoteringen nåddes under 1970-talet. Idag beräknas landets totala antal uttrar vara drygt 1500. Orsakerna till utterns minskning var många, miljögifter, försurning, jakt och förändrade livsmiljöer är några av de faktorer som minskat beståndet.
I Småland har nu uttern återtagit många av sina gamla vattensystem från att mestadels ha funnits i ett kärnområde i nordöst. Det är mycket svårt att exakt uppskatta antalet uttrar då de rör sig över stora områden och är skygga och mestadels nattaktiva, att räkna spillning är ett sätt ett inventera utterbeståndet.
– Hos oss i Småland har vi idag uppskattningsvis kanske 200 uttrar, i Vimmerby kommun konstaterades exempelvis 8 föryngringar 2010, och det rapporteras utter från alla huvudavrinningsområden i Kalmar län. När det var som minst med utter hade vi kanske bara 20 i hela Småland. Kalkning och minskad försurning har säkerligen bidragit till ökningen idag, säger Lennart Johansson, utterexpert och kalkhandläggare på Länsstyrelsen i Kalmar.
Miljögifter och försurning
I södra Sverige är miljögifter och försurning förmodligen de främsta orsakerna till utterns tillbakagång. Då uttern till allra största delen lever på fisk är den mycket känslig för miljögift i fisk samt minskad tillgång på fisk. Miljögifter som DDT och PCB påverkade sannolikt utterns fortplantningsförmåga negativt på liknande sätt som sälarna i Östersön påverkats. Försurningen som skadade och slog ut många fisk- och kräftbestånd i vattendrag med låg buffertförmåga gjorde att uttrarna helt enkelt fick mindre fisk och kräftor att livnära sig på i många vattendrag. Innan kalkningsprojekten startade slogs exempelvis den försurningskänsliga mörten ut i många sjöar i södra och sydvästra Sverige. Mörten är ett av utterns vanligaste byten och har även stor betydelse som en länk i näringskedjan för övriga fiskarter. Tack vare kalkningsinsatser och minskat försurat nedfall har fiskbestånden idag återhämtat sig i de flesta vattensystem vilket gör att uttern har större möjlighet att återta tidigare utbredningsområden.
– Miljögifter som PCB är förmodligen huvudorsaken till att uttrarna minskade samtidigt i hela landet, då miljögifterna kan vara luftburna. I områden där man konstaterat höga halter av PCB saknas i regel utter. PCB påverkar framförallt reproduktionen negativt men bidrar även till att exempelvis försämra uttrarnas immunförsvar säger Anna Roos på Naturhistoriska Riksmuseet.
Hot mot uttern idag:
Trafiken dödar tyvärr många uttrar idag. En viktig åtgärd för att skydda uttrarna är att bygga utterpassager där vägar korsar vattendrag. Utterpassager ger uttrarna möjlighet att exempelvis vandra under en bro i stället för att välja den farliga passagen över vägbanan. Det är Trafikverket som har den viktiga uppgiften att anpassa broar och vägtrummor så att uttrarna skyddas.
Nya miljögifter kan komma att påverka uttrarna, exempelvis flamskyddsmedel och så kallade PFOS-ämnen. Vissa flamskyddsmedel kan ansamlas i miljön och vara hälsoskadliga. PFOS-ämnen som bland annat används i fritidskläder, impregnerat papper, rengöringsmedel, brandsläckningsskum med mera bryts inte ned i naturen, utan ansamlas och är reproduktionsstörande och giftigt för vattenlevande organismer.
Fällfångst av mink kan i olyckliga fall även fånga uttrar. Det är väldigt viktigt att fällor för den mindre minken har rätt dimension på ingångshålen så att de inte fångar utter (maximalt 7 x 7 cm för slagfälla) samt att slagfälla för mink inte används sommartid då uttrarna har ungar. Andra fångstredskap som olyckligtvis kan fånga utter är exempelvis ryssjor, mjärden, mörtburar och i vissa fall nät.
Viktigt med strandskydd: ett annat hot mot uttern är att stränder rensas på vegetation med mera. Uttern trivs när det finns gott om gömslen och skydd i strandkanten där den även gärna väljer att ha sin gryt och föda upp ungar.
Vad kan du göra för uttern?
Om du ser en levande utter är det bra att rapportera in detta då det hjälper till att beräkna utterbeståndets storlek och utbredning. Enklast gör du det via Naturhistoriska Riksmuseets webb.
Klicka här för att komma till formuläret.
Om man hittar en död utter ska man kontakta polisen eller lämna in den till polisen, då uttern räknas till de sällsynta djur som kallas ”Statens vilt”. Polisen skickar in uttrarna till Naturhistoriska riksmuseet eller Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Där obduceras och undersöks alla uttrar som kommer in och man konstaterar dödsorsaken och mäter bland annat halten av miljögifter.
Läs senaste rapporten från barmarksinventering av utter i Jönköpings, Kalmar, Kronobergs och Blekinge län 2007/2008.
Läs mer om utter på Naturhistoriska Riksmuseets webb.