Sportfiskarna deltog nyligen på en konferens om Östersjölaxens genetik, Baltsal 2012 på Stockholms universitet. Som en punkt på programmet gav förbundet sin syn på hur EU:s förslag till utfasning av kompensationsutsättningar av lax kan påverka både vildlaxen och sportfisket efter lax.
I EU:s förslag till ny långsiktigt förvaltningsplan för Östersjölax finns ett förslag att alla kompensationsutsättningar av lax ska upphöra i de utbyggda älvar som saknar fria vandringvägar och lämpliga lek- och uppväxtområden.
Allvarliga brister i förslaget
I EU:s förslag om utfasning av kompensationsutsatt lax i de utbyggda älvarna finns inte något konkret åtgärdsförslag om att stoppet för odlad lax ska kompenseras med skapande av fria vandringsvägar och återskapande av lek- och uppväxtmiljöer i de utbyggda älvarna för att återfå naturlig laxreproduktion. Detta är en mycket allvarlig brist i förslaget.
En annan stor brist i förslaget är att i och med utfasningen av odlad lax skulle allt yrkesfiske till havs ske på de svaga vildlaxbestånden. Det är bara Sverige som hittills beslutat om ett stopp för fisket till havs på blandade bestånd av lax.
Skydd av genetik bra, men är odlad lax ett problem?
Syftet med EU:s förslag är att skydda vildlaxbestånden från genetisk påverkan från felvandrande kompensationslaxar. Förslaget om den godtas i sin nuvarande form innebär att utsättning av cirka 1,7 miljoner laxsmolt kommer att upphör i bland annat. Luleälven, Skellefteälven, Umeälven, Ångermanälven, Indalsälven, Ljusnan och Dalälven. Sportfiskarna anser att det är av största vikt att bevara vildlaxbeståndens genetik men ifrågasätter om felvandrande odlad lax verkligen är ett problem idag. Statistik från vildlaxälvar visar på en försumbar andel felvandrande odlad lax.
Vattenkraften måste kompensera för skadorna
Sportfiskarnas grundinställning till frågan är att vattenkraften alltid måste ersätta de skador som den orsakat. Åtgärder som främjar naturlig reproduktion i våra utbyggdaälvar är alltid att föredra framför kompensationsodling. Vattenkraften bör i första hand kompensera för skadeverkningen genom att tillhandahålla resurser för förbättringar av älv- och vattenmiljöer exempelvis i form av fisktrappor och vattendragsåterställningar. Direkt utsättningar ska vara en sista utväg och bör eventuellt fasas ut men endast när kompensation kan ske genom förbättrande eller återskapande av livsmiljön för laxbestånden.
Mer kunskap behövs
Sportfiskarna representant Glenn Douglas visade statistik från felvandring i tre olika vildlaxälvar – alla visade på försumbar felvandring. Sportfiskarnas förslag är utifrån detta en studie som utvärderar:
1. Genetisk påverkan av felvandrande kompensationslaxar på vilda populationer.
2. Genetiskt värde och skyddsbehov av kompensationsodlade laxbestånd.
3. Riskerna för våra vildlaxbestånd om vi som EU föreslår fortsätter med ett blandbeståndsfiske baserat endast på vilda populationer.
4. Den ekonomiska förlusten och förlusten av rekreationsmöjligheter i och med en utfasning av odlad lax och hur detta ska ersättas.
– Med resultaten från studien kunde en långsiktig plan för utfasning skapas samtidigt med en lika stor förstärkning av vildsmoltproduktionen, säger Glenn Douglas, Sportfiskarna, projektledare för projektet ”Låt vildlaxen vandra hem”.
Konferensen var mycket väl besökt med talare som EU-parlamentets Isabella Lövin, Peter Funegård från HaV, Henrik Sparhalt från ICES och Anna Palmé från Stockholms universitet. Många olika åsikter framkom och det var tydligt att vi är långt ifrån en gemensam syn på hur stor risken är för genetiska påverkan från felvandrande kompensationsutsatt lax och om alla effekter av förslaget om utfasningen.
Vissa gemensamma synpunkter framkom från arbetsgrupperna under konferensens andra dag och dessa ska presenteras senare av Baltsal projektet.
Se bifogad abstrakt av sportfiskarnas presentation till BaltIC Salmon Genetic biodiversity – pros and cons of large scale releases.