Torsken har det tufft runt hela svenska kusten. Foto: Anders Nicander.
2025 års fiskekvoter för Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön beslutades tidigare i veckan på ministerrådets möte i Bryssel.
EU:s fiskeministrar samlades i Bryssel 9–10 december och efter segdragna förhandlingar presenterades besluten om fiskekvoter under onsdagen. Förhandlingarna har försvårats efter Brexit, inte minst då Norge pekats ut som en problematisk part de senaste två åren. Bland annat saknas en överenskommelse om svenskt fiske efter den viktiga atlantoskandiska sillen i norskt vatten i Norska havet.
En majoritet av bestånden som innefattar svenskt fiske får nu sänkta eller oförändrade kvoter. I Skagerrak och Kattegatt ses kvotsänkningar för bland annat torsk, kolja, kummel, sill, vitling och äkta tunga. Rödtunga och rödspätta är några av de få arter där kvoten ökar. Problemen fortsätter för de olika torskbestånden som överfiskas genom antingen bifångstkvoter eller övertrassering av de vetenskapliga råden.
Fortsatt allvarligt i Västerhavet
I Västerhavet är situationen alltså fortsatt allvarlig med stora beståndsnedgångar på grund av ett kraftigt överfiske under framförallt 1980- och 1990-talen. För många bestånd saknas tydliga tecken på återhämtning och för de flesta kommersiellt fiskade arterna landades som mest fisk på 1950- till 1970-talen. Fångsterna är idag en bråkdel för de flesta fiskbestånd jämfört med då, något som sällan uppmärksammas och som forskare kallar ”shifting baseline”. Idag består landningsvärdena för den svenska bottentrålflottan i huvudsak av havskräfta och räka.
–Mannaminnet är tyvärr kort. På grund av EU:s så kallade MSY-förvaltning som ska maximera uttaget av fisk är vi i en situation med hårt fiske på relativt små bestånd med akut brist på stor rovfisk, säger Sportfiskarnas generalsekreterare Sten Frohm.
Bifångster orsakar överfiske
Bifångster i den kustnära bottentrålningen efter främst havskräfta bidrar också till svårigheterna till beståndsåterhämtning. Detta segment av fiskeflottan pekas av myndigheterna ut som särskilt problematiskt avseende regelefterlevnad och utkast. Danmark har majoriteten av kvoterna i våra västra farvatten och blir i kombination med landets ovilja till hållbart fiske det svarta fåret i regionen.
ICES råd (grön), beslutad kvot (gul) och total fångst (röd) för Kattegatts torskbestånd. Grafik: Sportfiskarna. Data: ICES.
Flera arter överfiskas fortsatt medvetet genom aktiva förvaltningsbeslut. Ett exempel är flera av torskbestånden runt svenska kusten, där Internationella havsforskningsrådet (ICES) rekommenderar nollkvot, men där beslut slentrianmässigt tas om en så kallad bifångstkvot. En bifångstkvot innebär att fiske inte får riktas mot beståndet, men att fångster som sker i fiske efter andra arter accepteras. Eftersom förvaltningen prioriterar bottentrålning efter havskräfta i Kattegatt sker bifångster av Kattegatts kollapsade torskbestånd i just detta fiske – helt lagligt, men tvärtemot de vetenskapliga rekommendationerna. Samma problem ser vi i Östersjön i samband med plattfisktrålning.
I exempelvis amerikansk förvaltning stängs allt fiske som kan fånga en art som är hotad eller där kvoten fyllts. Sportfiskarna önskar att Sveriges tjänstemän och politiker framgent dels vågar stå upp mot Danmark i förhandlingarna, dels tar sig en funderare på om det är så här vi vill förvalta en tidigare så rik gemensam resurs.
–Om målen med fiskeriförvaltningen har varit att slå ut rovfiskbestånden så har man lyckats väl. Det är svårt att se att ens ett statligt utrotningsprogram för Västerhavets rovfiskbestånd hade haft en bättre effekt än det senaste halvseklets så kallade fiskeriförvaltning, säger Sportfiskarnas regionchef Markus Lundgren.
Nordsjötorsk och räka – fortsatt överfiske och olagliga utkast
För Nordsjötorsken, som sedan några år delas upp i tre delbestånd där Skagerrak innefattas, är fisketrycket över den så kallade MSY-gränsen (>Fmsy), vilket innebär att det är ohållbart. För 2024 var det vetenskapliga rådet drygt 15 000 ton för de tre delbestånden tillsammans, men ministerrådet beslutade om en kvot på närmare 25 000 ton. Även för 2025 var det vetenskapliga rådet drygt 15 000 ton och kvoten beslutades tidigare i veckan till knappt 20 000 ton. Man kan jämföra med 1970- och 1980-talen, då fångsterna för detta ikoniska bestånd varierade mellan 200 000 och 400 000 ton inklusive utkast, alltså oönskad fångst som dumpas till havs.
Landningar och utkast av Nordsjötorsk 1963-2023. Grafik/data: ICES.
För Nordsjötorsken har även klimatpåverkan setts påverka denna kallvattensart negativt på senare år, vilket ytterligare försvårar återhämtningen. Fritidsfisket beräknades enligt ICES stå för 2,8–6,5 % av uttagen under åren 2010–2023, samtidigt som yrkesfiskets utkast under 2023 beräknades vara 23 %.
Nordsjöräkan, många västkustbors fredagsfavoritmat, förvaltas lite annorlunda och har inte omfattats av förhandlingarna. Det kan dock noteras i ICES rådgivning att beståndet det senaste dryga decenniet legat på historiskt låga nivåer, vilket sammanfaller med ett kraftigt överfiske (>Fmsy) under samma period. Den svenska räkflottan är i antal båtar ca 6–7 gånger så stor som den danska, samtidigt som Sverige bara har hälften så stor kvot som Danmark, en ekvation som är svår att få ihop. På pappret är alltså kvoterna för små i förhållande till flottans kapacitet för att den svenska räkflottan ska kunna gå runt ekonomiskt.
Det får till följd att många svenska räkbåtar är beroende av olagliga utkast av småräka för att kunna behålla en tillräcklig andel stor räka och därmed en lönsamhet i fisket, något myndigheternas kontroller till havs återkommande visat . Det är för Sportfiskarna oklart varför ansvarig myndighet tillåtit ett av Nordsjöområdets tydligaste exempel på high-grading att fortgå under så många år.
Läs mer:
EU-rådets pressmeddelande
Regeringens pressmeddelande
Kvoter i Västerhavet
Internationella havsforskningsrådets vetenskapliga råd