Så här ser en par månader gammal atlantstör ut. Senare i vår kommer den här och ytterligare ett par hundra individer simma i Göta älv. Nu ska de växa sig stora i "Arken" - Sveriges första genpool för atlantstör. Bild: Mathias Arnham.
Den första spårningsinformationen från märkningsprojektet har analyserats och vi kan för första gången se hur Göta älvs nya invånare verkar må. Fiskarna rör på sig mycket och av 92 märkta fiskar har 87 överlevt.
Akustisk telemetri: Placera begreppet i minnet. Det är genom telemetristudien vi kan dra viktiga slutsatser om hur våra atlantstörar i Göta älv mår och vilka delar av det gigantiska vattensystemet fiskarna väljer att vistas på. Nu har vi tankat ner den första informationen från mottagarna och kan på så vis följa varje individs resa genom vattensystemet. Linné Jägrud, projektledare på Sportfiskarna förklarar:
– Varje stör har en sändare inopererad i buken. När fiskarna simmar förbi någon av de 24 mottagarna som finns utplacerade längs älven och kusten, loggas ID-nummer, tid och position. Kartläggningen av fiskarnas rutter kan på så vis avläsas. Vi kan se att 87 störar verkar vara vid liv, överlevnaden är alltså mycket god. Vi kan även se att många av störarna rört på sig väldigt mycket, berättar Linnéa.
Se en kort film om hur störarna rört sig i systemet.
Långdistanssimmare funnen i Norge
Sedan störarna sattes ut mitten av juni har det hänt mycket. Några har simmat upp och ner i älvsystemet, några har valt att ta av vid Nordre älv och sedan uppehållit sig i dess estuarium. Några har simmat raka vägen ner till Göteborg och vidare ut längs kusten. En av störarna har nästan tagit sig hela vägen runt Hisingen och när det kommer till långdistanssimmare sticker särskilt en fisk ut.
– Den 28 augusti fångades och återutsattes en stör ända uppe vid Langesund i Norge. Det skulle visa sig att det var en av våra atlantstörar. Att fisken på drygt en månad valt att simma så långt är rätt imponerande, säger Linnéa.
Viktigt att identifiera störarnas uppehållsmiljöer
Telemetridatan visar tydligt att störarna simmar mycket och längre sträckor än vad vi från början trott. Fast den viktigaste informationen får vi när fiskarna pausar. Det finns anledningar till att de uppehåller sig på vissa platser och vi kan anta att dessa platser har strukturer, vegetation och antagligen mat som gör att fiskarna trivs.
Projektledare Linnéa Jägrud, undersöker vattenkvalitén i "Arken" Sveriges första genpool för atlantstör. Flera av individerna som växer upp här ska märkas med akustisk telemetri innan de sätts ut i älven. Bild: Mathias Arnham.
– Dessa platser är viktiga för oss att identifiera, för då samlar vi på oss viktig information som blir underlag till kommande restaureringsåtgärder. Vi kommer antagligen behöva skapa fler trivselytor för våra fiskar, det är viktigt för att arten ska återta sin plats i Göta älvs ekosystem, avslöjar Linnéa.
Projekt Störens återkomst visar inte bara att det är möjligt att återintroducera en förlorad art, utan också hur teknik som akustisk telemetri kan ge en djupare förståelse för ekosystemets dynamik. Atlantstörens rörelsemönster är en värdefull indikator på hur älvsystemet mår och vilka åtgärder som krävs för att optimera störarnas möjligheter till att trivas, hitta föda och leka.
Projektet finansieras av Naturkompaniets Naturbonus och ett antal forskningsstiftelser.
Läs en artikel och se filmen om Arken - Sveriges första genpool för atlantstör.
Projekt Störens återkomst
Projekt Störens återkomst syfte är att återetablera atlantstör (Acipenser oxyrinchus) med Göta och Nordre älv som huvudområde. Arten försvann i början av nittonhundratalet huvudsakligen på grund av överfiske.