Team T.O.P.P hade en otroligt spännande första tävlingsdag under årets SM i gäddtrolling. Foto: Kalle Abresparr.
Team T.O.P.P består av Tomas och sonen Linus Olsson och de fick uppleva en otrolig tävling med dramatik och flera gäddor över metern. Här berättar Tomas hur de gjorde för att ta guldet.
Vi började förberedelserna inför detta SM redan i somras under Pike Trollings deltävling. Vi har fiskat många gånger på Skagern, men i stort sett aldrig lyckats fullt ut på de områden vi valt. Några stora “strögäddor” har vi fått, men alldeles för dåligt snitt och långt ifrån att det skulle räcka till ett SM guld. Därför testade vi nya platser, beten och hastigheter och det slog väl ut. Vi lyckades faktiskt vinna deltävlingen.
När vi rekade några veckor innan helgen såg vi också att våra områden var fulla med betesfisk, och jagande abborre. Det satte vår taktik, eftersom då måste det gå stora gäddor och jaga efter all betesfisk.
Numera fiskar jag tillsammans med min son Linus, och vi bestämde oss för att åka tidig lördag morgon. Vi tyckte det räckte med en övernattning i båten, eftersom det skulle bli nollgradigt. Vi kom fram till Otterberget och det var bara att ställa sig i kö med ekipaget till rampen. Arrangörerna hade fixat en väg in till rampen, och en väg ut så det flöt på bra. Tillslut, precis innan kaptensmötet skulle starta, låg samtliga 38 båtar i vattnet.
Temperaturen låg precis över nollan, och det rök ur munnarna som det vore värsta rökrutan på bryggan. Den ivriga förväntan hördes i luften, och taktiksnack och ljuget var i full gång.
När startbåten fäller flaggan är det full gas i stort sett på samtliga båtar, och ungefär 80 procent styr norrut eller mot västra kanten på sjön. Vi går rakt norrut och lägger i grejerna väster om storgrund och det gör även runt tio andra båtar, vilket känns sådär men är ändå väntat.
Här är några av de tävlande teamen. Foto: Kalle Abresparr.
Vi ser inte inte en mås så långt ögat når och dessutom helt sterilt på lodet, vilket gör att vi blir riktigt oroliga. Här som det var tjockt med betesfisk bara för nån vecka sen.
Vi snurrar över våra positioner, men det är helt dött. Varken betesfisk eller gäddor syns och linutlösarna känns som fastlimmade på paravanlinan. Timmarna går och vi lämnar pelagen och kör in efter grundkanten. Vi kör även över grundet upp på sex till åtta meters djup, men inget händer.
Till slut ser vi cirka tjugo måsar ligga på ytan några hundra meter bort i södra delen på grundet, så vi styr dit. Vi hinner precis passera och så böjer sig två spön ganska tätt inpå varandra. Tyvärr två smågäddor, men vi får nytt hopp.
Vi gör en ny vändning och går över igen, och pang. En bättre fisk går upp till ytan direkt och gör ett språng upp i luften på en halvmeter, och vi ser att det är en fisk på cirka metern. Linus pumpar in den och den går djupt. När det är tio meter kvar säger han till, och jag sätter gasreglaget i neutral för att håva, och fisken gör då ett sista ryck. Den guldfärgade vobblern kommer flygande och fastnar i jackan på axeln.
Den känslan som infinner sig hos oss just då är obeskrivlig, men jag tror att de flesta som håller på med tävlingsfiske förstår.
Vi står en stund och bara stirrar på varandra, och sen när den värsta chocken lagt sig kommer ett skrik.
– Fan det är inte sant!?
Vi fortsätter därefter att köra runt måsarna, men inget mer händer. Precis innan lunch styr vi båten mot vårt andra område som inte är alltför långt bort. Men har inga stora förhoppningar eftersom det redan har fiskat flera andra båtar där innan oss. Vi trollar oss dit och vi ser direkt massvis med betesfisk. Det gör att vi får mer hopp, och vi vet att här står det stora gäddor.
Team T.O.P.P blev mer oroliga efter andra tävlingsdagen som inte gick enligt planen. Foto: Kalle Abresparr.
– Nu small det, säger Linus och flyger fram o greppar ett spö. Det är ingen jätte, men den känns fin. Gäddan följer lätt med in mot båten. Vi tror att det är en mindre fisk när den plötsligt börjar rusa och vi ser att det är tyngd i den. Den fortsätter ner på djupet, men kommer lätt med i slutet så håvningen går galant, och vi ser att den också är över metern. Den mätte in på 108 centimeter, och vi känner att vi är med i tävlingen på riktigt.
Av bara farten drar Linus sedan en 96 centimeters, och en 84:a, och han hinner även bränna tre hugg. Vi har hittat rätt område. Min sida är dock steril som en nytvättad toalett, trots byten av beten. Vi cirkulerar över området och senare på eftermiddagen smäller det äntligen på “min” sida, och jag känner direkt att det är en bättre fisk. Den gör tunga härliga huvudskak, och långa rejäla rusningar för att sedan följa med lätt. Gäddan stiger rakt upp till ytan, vilket inte är att föredra. Detta eftersom de då brukar köra upp huvudet, gapa och skaka, och det är stor risk att man tappar den.
– En 120:a!, utbrister Linus jättetyst, så ingen ska höra och fisken dyker igen. Linus stänger av farten så jag kan pumpa in gäddmadammen snabbt, men ändå mjukt och fint. Cirka fem meter ifrån håven gör den ett luftsprång, och som tur är landar den rakt i håven och vi slänger oss med armarna runt varandra. Vi mäter den snabbt till 117 centimeter, och känner att vi vill få den i vattnet så snabbt och skippar därmed posering.
Grymt besvikna åker vi i land, men jag har åtminstone en liten känsla att det ändå kan räcka - Tomas Olsson, Team T.O.P.P
Men dagen är inte slut. Vi får snabbt i allt igen och vänder båten för att köra på "fläcken", men hinner inte vända förrän paravanlinan böjer sig. Jag tar spöt, men det är tomt och blir besviken för det såg ut som en bra fisk. Men vi är snabbt åter på banan igen och när vi är på väg att vända igen får Linus återigen “fish on”.
- Bra fisk igen farsan, säger han direkt men jag tonar ner förväntningarna och säger att den ser mindre ut. Den stånkar på ganska bra femtitalet meter bakom båten, och jag tittar på klockan som är exakt 15:14. Fisken kommer upp till ytan och visar sig, och det är en fin stjärtfena som klyver vattenytan. Linus kväser samma fras som innan
– En 120:a farsan!, och jag tvärstannar båten och skiter fullständigt i allt annat. Helt plötsligt dyker Team Full Frys upp bredvid, och får bevittna de sista minuterna av kampen, och framförallt min håvning där håven viker sig och går av. Men fisken ligger tryggt i nätet och vi skriker av glädje.
– Den där är fan ännu viktigare, och den kan vara 120, säger Linus.
Fisken mäts till 115 cm, och samma denna gång, snabbt tillbaka med gäddan och även denna simmade galant iväg.
Trots tufft fiske andra dagen lyckades team T.O.P.P knipa guldet och blev nya Svenska Mästare. Foto: Kalle Abresparr.
Vilken overklig eftermiddag med två fantastiska gäddor i bra kondition på mindre än en halvtimme. Vi var supernöjda med dagen och visste att vi skaffat ett grymt slagläge med tre så stora gäddor. Väl iland visar det sig att vi har fiskat mycket bra och ledde med hela 45 centimeter. Ändå störde vi oss på den missade metersfisken.
Kvällen avnjöts sedan hos några team från Dalarna med Modo-Leksand på TV, dock med avbrott för en fantastisk Entrecotegryta med ris gjord av Team Calm. Världsklass!
Efter en kall natt med två minus i båten, var det två kylslagna grabbar som drog upp dragkedjan och tittade ut över en dimmig Skagern inför dag två. Men lite kaffe och bullar som "Bubben", Göran Fors, hade fixat så var man laddad igen.
Vi visste ju exakt var vi skulle fiska, och var helt ärligt säkra på att sätta minst en metersfisk på brädan denna dag. Starten blev tyvärr framflyttad en timme på grund av dimman men sen lös solen igenom och det blev en kanondag. Vi styrde båten i cirka 30 knop, rakt mot vårt ställe och fick i grejerna. Redan efter tio minuter rycker det till i en blå Cisco kid, men den släpper tyvärr direkt. Solen skiner och vi väntar hoppfullt på ytterligare hugg.
Timmarna går och vi "tragglar" på, men det är totalt stendött. Vi drar oss lite söderut, men betesfisken minskar och vi kommer istället överrens om att ligga kvar och invänta huggperioden som igår. Det är massvis med betesfisk på stora områden, så det måste finnas gädda i närheten. Från ingenstans smäller det sedan på Linus sida, och det är ett bra hugg men tyvärr släpper fisken redan efter nån sekund. Tiden fortsätter sedan bara rinna iväg, och vi har misslyckats totalt och får inte upp en enda fisk.
Grymt besvikna åker vi i land, men jag har åtminstone en liten känsla att det ändå kan räcka. Linus är också säker på att vi kan bli topp tre, med lite tur. Vi hade ändå hört att det varit trögt, även om vi också visste att några hade fått bättre fiskar. Tugget går bland deltagarna och man hör både det ena o andra, men ingen vet säkert.
När det under prisutdelningen står klart att vi lyckats hålla förstaplatsen, och förstår att vi lyckats tagit SM-guld, var en otroligt härlig glädje. Sedan att få lyfta vandringspokalen, och ta emot alla grattis från övriga grymma fiskare. Då var vi så jävla nöjda!
Ett stort tack till alla deltagare, och tack för att fantastiskt arrangemang av Nora Gyttorps FK.
Läs mer om tävlingen här: SM i Gäddtrollning – T.O.P.P blev Svenska Mästare