Sportfiskarnas Carl-Fredrik Yri på jakt efter öringar i samband med projektet Friskare vatten i Görvik. Foto: Andreas Karlberg
Hösten är högsäsong för Sportfiskarnas fiskbiologer, där de har särskild koll på öringen. På vissa håll ser det hoppfullt ut – men på andra håll riktigt bekymmersamt.
Ett område som följs med stort intresse är vattensystemen mellan Görvik och Ströms Vattudal, där Sportfiskarna genomför projektet Friskare vatten i Görvik.
Många hoppas att projektet bland annat kan leda till att den mytomspunna Vattudalsöringen ska få bättre förutsättningar att återhämta sig i framtiden. Undersökningar visar att öringen fortfarande stiger upp och leker i vissa biflöden, och Sportfiskarna ska genomföra biotopvårdsåtgärder i området de kommande åren. Vi ska också skapa bättre förutsättningar högre upp i systemet, i anslutning till Sörvikssjön och Görvikssjön.
Som ett underlag inför detta så har fiskbeståndet undersökts med elfiske. Det är en metod som i huvudsak påvisar föryngring av fisk, då metodiken är inriktad på juvenila fiskar och utförs på grundare, strömmande partier i ett vattendrag.
Sportfiskarna har fiskat på sex lokaler i ån från Sörvikssjön och ner till Kvarnån inom Görviks fiskevårdsområde. Närmast Sörvikssjön och Görvikssjön är tätheterna av öring goda, till och med höga. Där förekommer även gädda, lake, elritsa, mört och stensimpa.
Öringen utslagen?
På de övriga fyra lokalerna som är fiskade på fyra olika strömmar i ån, saknades öring helt trots förekomst av uppväxtområden. Elritsa, stensimpa dominerade på dessa sträckor, även de ganska fåtaliga. Projektledaren Andreas Karlberg konstaterar att det finns rejäla utmaningar.
– Att inte någon öring fångats på fyra lokaler i en större å måste ses som anmärkningsvärt och ett tecken på att beståndet någon gång slagits ut. Att det finns gott om öringyngel i den övre delen av vattensystemet har troligtvis med utsättningar av fisk att göra och att lek förekommer på dessa sträckor. Men dessa öringar verkar alltså inte benägna att sprida sig till nedströmsliggande partier av ån, säger han.
Det bör tilläggas att det inte finns några vandringshinder i ån som skulle kunna vara en orsak till frånvaro av öring.
Utöver de sex lokalerna i huvudfåran har även två biflöden inventerats, men inte heller i dessa fångades någon öring. I det ena vattendraget fångades en gädda och elritsa och i den andra fick vi ingen fisk alls. Sportfiskarna har även genomfört ett fältbesök längs Storkvisslan i Faxälven tillsammans med fiskevårdsområdet, där det diskuterats vad vi kan göra för insatser.
Andreas Karlberg kommer nu att sammanställa resultaten från fältarbetet, och inleda processen med att söka tillstånd för de åtgärder vi planerar att genomföra.
Sportfiskarnas Ricky Hermans med fyrbent sällskap under ett elprovfiske. Foto: Andreas Karlberg