I år hölls damernas världsmästerskap under maj månad hos storfavoriterna i Tjeckien. Landet som vi beundrar och försöker förstå hur de kan vara så duktiga på att fånga fisk.
Väl i Tjeckien kanske vi kunde komma lite närmare sanningen vad är det som gör tjeckiskorna till världsmästarinnor år efter år. Vad är det de kan som inte vi kan?
Laget anlände till Tjeckien fem dagar innan tävling. Något turistande på schemat existerade inte, om man inte räknar besöket till den världsberömda sportfiskebutiken Hanak Competitions som att turista i detta tjecknymf land! Det blev t.om. två besök till butiken trots 45 min körning enkel väg. De tre bröder som håller i butiken har tagit tävlings världen med storm med sin ”fantastiska” support och öppenhjärtighet! Det är en ära att ha träffat brödratrion!
Som förberedande inför tävlingen hade vi fått tips på en bra guide - Libor - och tillsammans med honom började vi nysta i tjeckernas hemlighet till framgång. Första träningsdagen tillbringade vi vid ån Malse. Även under tävlingen ingick en sektion i denna å. Malse är helt oreglerad och vattnet kan plötsligt stiga väldigt fort om det har regnat mycket, även om de inte regnar lokalt. Denna träningsdag var det dock knappt vatten upp till knäna ens i de djupaste hålen.
När guiden öppnade sin hemliga flugask (efter att vi har svurit på att inte visa/berätta vidare om skapelserna vi skulle få se…) insåg jag att det skulle bli fler sittningar vid bindstädet innan och under tävlingen. Vår guide kändes som en riktig äkta tjeckisk fisk-magnet, han behövde bara stå nära, ge några avgörande tips och så satt det en fisk på andra ändan av linan.
De skygga öringarna var blixtsnabba. Flugan hann inte ens landa på vattnet som var 20 cm djup innan öringen hade rusat fram en meter (hela poolen var bara en kvadratmeter), tagit ett nafs, spottat ut flugan och återvänt till sitt gömställe. Vitfisken däremot var inte skygg, den kunde stirra på dig och lojt flytta på sig för att ta flugan som du presenterade den.
Efter andra träningsdagen då vi lyckades fånga öringar och regnbågar trots att sträckan var hårt utsatt som träningsvatten av nästan alla andra lag, både herrar och damer, kände vi oss förberedda och fulla av framtidstro.
Själva tävlingen består av fem sessioner varav två stycken på sjöar och tre på strömmande vatten. Nio länder - Australien, Finland, Tjeckien, Frankrike, Nederländerna, Norge, Sydafrika, USA och Sverige deltog i damernas världsmästerskap i Tjeckien. De svenska teamet bestod av Eva Sidekrans, Therése Forsberg, Marie Lagerkvist, My Dahlström och Virpi Lahdenperä.
De tävlande delas upp i fem grupper - A, B, C, D och E - i början av tävlingen och varje grupp består då av nio personer, en från varje land. Alla länder kommer att fiska i de fem olika sessionerna. De strömmande partierna är uppdelade i beats. De tävlande får veta vilken beat de ska fiska i på vägen till sessionen. Vid båt sessioner delar man båt med en annan tävlande.
Landad fisk mäts av kontrollanten och man får poäng om fisken är minst 20 cm och fler poäng beroende på längden av fisken. Den som har fått flest poäng vinner sessionen. Det är placeringssiffran från sessionen som man tar med sig till den totala sammanställningen. Alla typer av fisk längre än 20 cm ger poäng. Den längsta fisken var en gädda på 80 cm fångad av sydafrikanska Amy Tough som enligt hörsägen trodde sig ha fångat en krokodil! Uppståndelsen med att lyckas landa ”krokodilen” i håven hördes tydligt över hela sjön!!
Eftersom alla tävlingssessioner är stängda för fiske en tid före tävling finns det goda chanser att landa mycket fisk under de första dagarna. Det var extremt tydligt på första sessionen på sjön där Aino från Finland fångade 29 fiskar på tre timmar, dvs en landad fisk var sjätte minut! Ju längre tävlingen pågår, desto svårare är det att fånga redan tidigare fångad fisk. Speciellt sista tävlingsdagen är det inte helt ovanligt att man inte lyckas fånga någon fisk alls. De olika beats på en session är också varierat svåra att hitta aktiva fiskar i där vissa beat kan nästan vara helt omöjliga att hitta fisk som ger poäng.
De svenska teamet började tävlingen starkt genom att placera sig på sjätte plats efter första dagen. Redan efter andra tävlingsdagen åkte vi dock ner på åttonde plats vilket vi låg på ända till sista dagen då vi blev slagna av Nederländerna med bara en placeringssiffra som marginal. Besvikelsen var stor i teamet! Även om slutresultatet kan verka nedslående så var samarbetet mellan teammedlemmarna under tävlingsveckan en succé och vårt lags hejaramsa ekar nog fortvarande mellan väggarna i Zaton.
Storfavoriterna Tjeckien höll hela vägen och tog guldet på hemmaplan med övertygande segermarginal. Frankrike hoppade upp från fjärde plats till silverplats under sista dagen och slog Australien som hamnade på bronsplats.
Masters, dvs +50 herrar tävlade under samma vecka men på förmiddagarna medan damerna fiskade på eftermiddagarna. Marino Rota representerade Sverige genom att tävla individuellt i Masters och slutade på en hedrande 39:de plats individuellt. Även samarbetet mellan damlaget och Marino resulterade i nya insikter, byten av erfarenheter och tips på succéflugor.
Text: Virpi Lahdenperä