Flodpärlmusslan är fridlyst och tjuvfisket i Grundträsktjärnbäcken har påverkat det lokala beståndet kraftigt. Foto: Anders Lundin
När Sportfiskarnas personal i höstas kom till sitt projektvatten så gjordes en sorglig upptäckt. Det låg massor av tjuvfiskade och döda flodpärlmusslor på stranden.
Det var Sportfiskarnas projektledare Tobias Hellman som fick ett tips om att någon eller några tjuvfiskat flodpärlmusslor i Grundträsktjärnsbäcken i Norrbotten. Just detta vatten används regelbundet inom Skolbäcken, alltså projektet där Sportfiskarna tar med barn ut i naturen för att lära dem om vattenmiljöer.
Och tipset visade sig stämma.
– Vi hittade ett 60-tal musslor som var uppbrutna, och flera av dem hade spår av sot på skalen, så troligtvis har de legat på elden i syfte att ätas, berättar Tobias Hellman.
– Vår bedömning är att detta har pågått under flera år, eftersom vi hittade äldre skal också. Det är helt enkelt oerhört tråkigt, säger Tobias och suckar.
Här syns rester av några flodpärlmusslor i en eldstad. Foto: Tobias Hellman
Inom området har Sportfiskarna gjort återställningar för öringen, dels för att värna om den stationära öringen, men även för att ge möjligheter för eventuell havsvandrande öring att fortplanta sig.
– Vi har bland annat gjort återställningar av lekbotten, elfiskat och inventerat värdfisk för flodpärlmussla. Vi ser att det finns ett behov av att värna och återställa en del av bäcken för att skapa bättre förutsättningar för både öringen och flodpärlmusslan, berättar Tobias Hellman.
Flodpärlmusslorna i området är gamla individer och en förutsättning för att öka beståndet genom föryngring är just att skapa förutsättningar för fler värdfiskar i vattendraget.
– Med tanke på allt detta är det med stor sorg att se bevis för ett tjuvfiske på flodpärlmussla i området och det bekymrar oss på förbundet.
Djupare än så vill inte Tobias gå i ärendet just nu, utan fallet har lämnats över till Länsstyrelsen som får bedöma hur det hela ska hanteras vidare.
Det bör tilläggas att den fridlysta flodpärlmusslan är en så kallad indikatorart, som genom sin blotta närvaro signalerar att det aktuella ekosystemet mår bra. Dess vetenskapliga namn är Margaritifera margaritifera, vilket betyder pärlbärare, men det är extremt ovanligt att de faktiskt innehåller pärlor, och det kan inte nog understrykas att pärlfiske är förbjudet sedan långt tillbaka.