Magnus Nordin med en lax från Ljungan innan fiskeförbudet trädde i kraft. Nu har det blivit en internationell angelägenhet att rädda det svaga beståndet. Foto: Privat
Laxen i Ljungan har blivit en internationell angelägenhet – på grund av beståndets svaga status. Här kan Sportfiskarnas satsning i Stångån spela en viktig roll.
Laxfisket handlar till stor del om sifferexercis, och två viktiga skeenden är förstås antalet lax som vandrar upp i älvarna, samt kvotförhandlingarna när det bestäms hur mycket lax som får fångas.
EU-bestämmelserna för Östersjön 2024 landade på 53 967 laxar, vilket är en minskning med 15 procent. Den svenska andelen av kvoten är 15 116 laxar, med regeln att inget riktat fiske alls får ske efter vild lax i södra Östersjön, bara trollingfiske efter kompensationsodlade laxar.
Allt detta är en direkt följd av låg status för Ljungans laxbestånd.
Den vilda Ljunganlaxen rör sig nämligen i södra Östersjön efter utvandringen i havet, och EU drar helt enkelt i bromsen för att rädda spillrorna av det beståndet.
Plötsligt har det alltså blivit en angelägenhet för EU-länderna kring Östersjön att rädda Ljunganlaxen.
Detta är förstås goda nyheter, inte minst för alla som brukar fiska i just Ljungan och är engagerade i förvaltningen kring densamma, även om själva bakgrunden vittnar om ett sorgligt misslyckande. EU-kommissionen har åtagit sig att skicka begäran till ICES (Internationella Havsforskningsrådet), för bedömning av åtgärder som kan stärka återhämtning av Ljungans laxbestånd.
På konferensen Silver and Pearls i Luleå 7–8 november, så höll bland annat Johan Dannewitz från SLU och Sportfiskarnas laxförvaltningsexpert Glenn Douglas, föredrag om laxens tillstånd, där de konstaterade att mer behöver göras för att rädda Östersjölaxen. Uppstigningen i Östersjöälvarna motsvarade inte alls förhoppningarna, utan var tvärtemot en dyster läsning.
Johan Dannewitz sitter även med i ICES, och kommer alltså att ha laxfrågan på sitt bord i flera roller.
– Vi behöver lära oss mer om laxens tid ute i havet, var de olika bestånden rör sig och vad de äter. Det kan vara så att bristen på strömming ligger bakom minskningen av lax, att det helt enkelt finns för lite mat, resonerade han.
Glenn Douglas kräver åtgärder för alla laxbestånd i Östersjön. Foto: Anders Lundin
Glenn Douglas, som är Sportfiskarnas laxförvaltningsexpert, resonerar så här kring just Ljungan-laxens framtid:
– Överlevnaden av lax under första tid i havet, så kallad postsmolt, visar sig vara historisk låg. Det finns även indicier på att brist på årsyngel av strömming gör att laxen har svårt att överleva första tiden i havet. Med det i bild ser situationen för Ljungan och de övriga svaga vildlaxbestånden mycket oroande ut. Råden från ICES-forskarna kommer att vara avgörande om Ljunganlaxen ska klara sig, och råden måste framför allt följas.
Sportfiskarna förbättrar vattenmiljön
Vilken roll kan då Sportfiskarna rent operativt ha i detta? Jo, Sportfiskarnas satsning i Stångån, som är det stora biflödet till Ljungan nedströms Viforsens kraftverk, kan få en ännu större betydelse, utifrån Ljunganlaxens situation.
Genom Sportfiskarnas initiativ kommer det att avvecklas tre mindre kraftverk i Stångån, till förmån för fisk och vattenmiljöer. Läs mer om det här!
I horisonten finns det ett mål om bättre miljöer för vattenlivet i området kring nedre Ljungan, vilken kan gynna både laxen och öringen. Laxen vandrar inte upp för lek i själva Stångån, men om allt går i lås så kommer det att skapas 3 mil fria vandringsvägar för annan fisk i Stångån som varit stängda, vilket förhoppningsvis leder till ökad biomassa i även Ljungan och dess mynningsområde i havet. Alltså mer mat för laxen.
Sportfiskarna kommer också verka för att det byggs en fiskväg vid Viforsens kraftverk, eller att anläggningen rivs ut helt och hållet. Det ska också poängteras att Ljungan står på tur att avhandlas inom Napen, alltså den nationella planen för miljöanpassningen av vattenkraften. Napen har varit pausad på regeringens initiativ, men planen är att den ska återupptas i februari, och förhoppningen är att utfallet där ska gynna Ljunganlaxen. Det har framförts önskemål om att laxen ska kunna simma fritt ändå upp till Gimån-systemet, även om det är för mycket att hoppas på.
Det ska också nämnas att det råder förbud mot laxfiske i Ljungan, och att sjukdomar historiskt har slagit hårt mot beståndet. Många väntar med spänning på återvandringen till älven nästa sommar, då vi får en signal om hur fiskarna klarat sig i havet.
Något måste hur som helst snabbt och handlingskraftigt göras för att rädda beståndet – innan det är för sent.
Glenn Douglas påminner alla inblandade aktörer att ta större ansvar för både Ljungalaxen och de övriga laxbestånden i Östersjön:
– HaV måste efterfölja de beslut som togs i regeringsuppdraget 2015, att laxen ska vara ekosystembaserad och beståndsspecifik och att mängden lax och öring som återvandrar till svenska kustområden och älvar ska öka. Yrkesfisket måste inrikta sig på kompensationsodlade lax och hjälpa till att stärka vildbestånden, och även sportfisket måste ta ansvar och ha så lågt avtryck som möjligt på vildlaxbestånd, konstaterar Glenn Douglas.