Foto: Sportfiskarna / Några av deltagarna på seminariet "En fiskares röst".
Det råder stor enighet bland både kustfiskare och forskare om behovet av att utöka skyddet för strömmingen. Det visades tydligt på seminariet ”En fiskares röst” som Sportfiskarna deltog på i riksdagen förra veckan.
I Bottenhavet har Sportfiskarna under flera år samverkat i strömmingsfrågan med Kustfiskarna, självklara gemensamma intressefrågor är strömming, säl och skarv. Efter en gemensam träff med drivande moderater med regional förankring i Södra Bottenhavet anordnade Moderaterna ett seminarium i riksdagen på tema ”fiskarens röst” där även Sportfiskarna var inbjudna. Med korta nedslag från kustfiskare läng Sveriges kust, Sportfiskarna, samt SLU:s forskare var budskapet samstämmigt: ”Vi måste rädda strömmingen i Östersjön, den är motorn i ekosystemet”.
För Sportfiskarna talade Sten Frohm om förbundets roll och den tyngd vi som organisation faktiskt representerar. Både ur sportfiskeperspektiv och som en organisation som genomför många konkreta vattenmiljöåtgärder. Lars Ljunggren från Sportfiskarnas regionkontor i Gävle lyfte det tragiska i att det inte längre går att fånga sin egen strömming och betonade farhågan för de ekologiska konsekvenserna av ett kraschat strömmingsbestånd och dess effekter på ekosystemet. ”Vi vill inte lämna ett hav till nästa generation som består av spigg och trådalger”.
Kustfiskarnas berättelser var samstämmiga, bristen på strömming, basen i ekosystemet, är katastrofal. Samtidigt finns det en framtidstro, åtgärder för att bättre skydda strömmingen är på gång. Men det måste leda till något konkret innan det är för sent.
Mikaela Bergenius från SLU lyfte framför allt att kvoterna måste sänkas, det är det verktyg de förordar främst. Men baserat på det uppdrag som HaV har om utflyttning av trålgräns, eller motsvarande åtgärd så förespråkar de olika åtgärder brorende på kuststräcka. I södra Bottenhavet föreslår SLU ett omfattande fredningsområde kring Finngrunden. I skärgårdarna från Roslagen och söderut bör en utflyttad trålgräns kunna ge effekt. I södra Östersjön måste dock gränsen flyttas längre ut för att täcka strömmingens hela vandringsmönster och inkludera djupare områden.
- Behovet av sunt förnuft när det gäller förvaltning av säl och skarv var såväl kustfiskare som Sportfiskarna eniga om i sina berättelser. Problematiken med dessa predatorer som nu saknar reglering blir förstås ännu värre när strömmingen som är basfödan saknas, men det behövs även en sund förvaltning. Det går inte att maximalt skörda basen i ekosystemet samtidigt som andra delar lämnas till ”fri utveckling”, här krävs en helhetssyn, kommenterar Lars Ljunggren.