SM-Finalen i gäddtrolling 2022 – TeamMate's berättelse.
Bild: TeamMate's Mathias & Madeleine Foto: Kalle Abresparr
Sedan några år tillbaka, så arrangeras det DM tävlingar/ SM kval tävlingar för att vara med på näst kommande års SM i Gäddtrolling eller SM I Laxtrolling.
I år avgörs SM i Gäddtrolling 30Sept/1 Okt.Sportfiske Smedjebacken och Barkensjöarnas FVOF. Inbjudan kommer.
SM i Laxtrolling:1 Juli, Hjo, Vättern. Mer info finner du här: Klicka:
Här kan du läsa mer hur de svenska mästarna SM Gäddtrolling 2022 tänkte inför och under tävling. Grattis till guldet TeamMate's
Vidöstern... en sjö vi inte visste någonting om när den presenterades som nästkommande års finalvatten vid SM-Finalen i Arvika 2021.
Det är i vårt tycke tyvärr lite för långt från Örebro för att åka iväg på ett testfiske så i stället har otaliga timmar lagts på att kolla djupkartor och söka av internet efter allt från fångstrapporter till information om vattenkvalité och siktdjup.
Sjön skiljer sig markant mot de vi brukar fiska i med sina stora, i vårt tycke grunda områden och djupa mittfåra.
Vi misstänkte att många skulle börja sitt fiske i anslutning till starten där sjöns djupare parti är som störst och för att förhoppningsvis få lite mer manöverutrymme så planerade vi att starta lördagens fiske i den sydvästra delen där djupen låg mellan 2-4 meter med några enstaka djupare hålor.
Tanken var att tack vare korta släpp efter spöparavaner kunna använda våra ”normala” beten som man har förtroende för utan risk att fastna i botten och sen med hjälp av djupriggarna kunna vittja de djupare hålorna om det stod någon gädda däri och tryckte.
Ett par timmar senare stod det klart att planen misslyckats totalt så tillvida att vi inte haft en enda kontakt med sjöns gäddor, vi hade dock fått vara relativt ensamma men nu började det fyllas på med båtar ifrån de norra delarna så vi gjorde några betesbyten samtidigt som vi började fiska oss norrut efter sjöns grundare västsida.
Efter inte allt för lång stund kommer dagens första kontakt men gädda är alldeles för liten för att nå upp till de 60cm som är minimimåttet.
Vi fortsätter norrut hela vägen upp till starten igen där vi konstaterar att det nu bara finns ett fåtal båtar som fiskar vilket får oss att dra slutsatsen att det inte heller här varit några storfångster.
Vi bestämmer oss för att gå söderut igen men över djupare vatten så vi byter lite beten och ökar på släpplängderna till för oss mer normala 40 meter.
Snart får vi ytterligare en gädda men inte heller denna räcker till utan är ett par centimeter för kort.
Klockan har nu passerat lunch och uppgivenheten börjar så smått komma krypande, är ju aldrig roligt att komma in med en 0.a efter en tävlingsdag.
Vår färd fortsätter söderut efter sjöns östra sida och här är det överraskande nog så pass djupt att vi kan köra med yttersta paravanen ända in efter vassen utan att riskera att fastna med de mer djupgående beten. Det var inte riktigt så vi uppfattat det när djupkartorna studerats för där syntes inte vassens utbredning så bra, vilket bekräftar att vissa saker kan man bara lära sig genom att tillbringa tid på vattnet.
Madeleine rotar fram en Westin Platypus i färgen Drag Queen ur beteslådan som sätts ut i djupa öglan efter paravanen som går närmast båten på styrbords sida och precis när vi svänger ut i sjön för att undvika ett grundare parti och betet står i princip stilla så hugger vår första godkända fisk på 72 centimeter.
Otroligt skönt att nollan äntligen är spräckt och humöret stiger direkt.
Foto: Mathias Olsson
Vi befinner oss nu längst ner i sydöst där sjön smalnar ihop i sitt första sund och vi vänder tillbaka ett par gånger över platsen där vi fick fisken utan att något mer händer.
Vi konstaterar att det är glest med båtar även här och drar, vad det senare visar sig felaktiga slutsatsen att många måste ha fortsatt nedåt i vattensystemet.
Dagens sista halvtimme lägger vi på att fiska oss igenom sundet söderut utan att få någon annan kontakt än att vi i ett bottennapp belönas men någon annans tappade Toby Magnum.
Vi kan konstatera att de fina djupvassarna fortsätter söderöver och när vi klockan 16:00 avslutar för dagen förväntar vi oss att det skall komma en hel del båtar som fiskat ännu längre söderut. Men det kommer bara någon enstaka och när vi kommer i hamn igen verkar det som om vi är bland de sista att göra det så vi är i den stunden väldigt fundersamma på var alla andra varit på eftermiddagen.
Vi ligger på 19.e plats efter första dagen som varit riktigt trög för i stort sätt alla där ingen lyckats fylla pappret och en tredjedel av teamen gott tomt på godkänd fisk. Även om det aldrig är roligt att fisket är så trögt så ger det ändå hopp om att man enbart genom att fiska fullt på söndagen skall kunna få en hygglig placering.
När vi under kvällens bankett talar med lite andra deltagare så visar det sig att de flesta båtarna ändå hållit sig i den övre delen av sjön så de nedre borde vara relativt ofiskade och en plan inför söndagens fiske börjar formas.
Vi tänker oss att åka nästan längst ner i sjön där det är ett riktigt smalt sund och därifrån fiska oss norrut igen med yttersta paravanen precis utanför vasskanten och med styrbordsidan mot land så vi inte behöver väja ut för eventuellt mötande båtar.
Våran båt är långt ifrån startfältets snabbaste så när starten går på söndagen försöker vi ha koll på hur många båtar som försvinner ner genom sunden för om det skulle bli allt för många så får vi gå till plan B vilket var att börja fiska i det område vi fick lördagens godkända fisk.
Förutom vi är det 5 andra båtar som åker igenom första sundet och vi blir lite besvikna när vi kommer fram till vår tilltänkta startplats och tre av dessa också valt att börja där.
För en liten stund väcks tanken att vända tillbaka lite längre norrut men vi bestämmer oss ändå för att hålla oss till planen.
De tre beten som givit fisk på lördagen får förnyat förtroende även på söndagsmorgonen och fem nya plockas fram, Madeleine väljer en Westin Jätte 23 cm i färgen Ivory och redan efter 15 minuter får hon ett hårt hugg och vi kan landa en fisk på 100 centimeter.
Att så snabbt på morgonen få en bra tävlingsfisk och ett kvitto på att planen verkar fungera är verkligen upplyftande och humöret i båten är på topp.
När fisken är fotograferad och betet i sjön igen vänder vi om och försöker komma tillbaka till platsen för hugget men med tre andra båtar i området att ta hänsyn till är det svårt att komma precis rätt och efter några försök som inte ger något resultat fiskar vi oss vidare en bit norrut. Det känns dock inte som rätt val att lämna den platsen vi fått den fina gäddan på och vi vänder snart söderut igen samtidigt som vi passar på att byta lite beten.
Då djupriggarna ännu inte resulterat i några kontakter bestämmer vi oss för att ta upp den ena till förmån för ett extra bete på styrbords sida och vi sätter ut ytterligare en Platypus men nu i färgen Emo i förhoppningen att den ljusa färgen var det som triggade dagens första fisk till hugg.
När klockan närmar sig tio har alla de andra tre båtarna lämnat området och vi får platsen för oss själva och kan börja ta ut svängarna lite och positionera oss på de sätt vi vill för att få den yttre paravanen att stryka vasskanten och precis i en liten sväng när betet återigen nästan står still hugger en gädda om 75 centimeter på den Emofärgade Platypusen.
Vi hinner precis få ut betet när det är dags igen men den här gången är det på en Savage Gear Alien Eel som vi fiskar på den kvarvarande djupriggen som lockar till hugg när vi kör upp på en kant där djupet snabbt går från ca 14 meter till 5 meter.
Hinner inte riktigt med att hissa riggen så blylodet slår i botten och när spöt löser ur klämman är första tanken att det är ett bottennapp men glädjande nog så är det en riktigt fin fisk på 90 centimeter och den är riktigt pigg och bjuder på några riktiga rusningar runt motorn så man hinner bli rätt nervös innan den ligger i håvgarnet.
Så på 10 minuter har vi gått från att ha två fisk till att vara endast en från fullt papper så det känns i stunden riktigt bra.
Med 2 fiskar över 90 centimeter tänds också förhoppningen om en än mer framskjuten placering med tanke på hur det sätt ut under lördagen. Om man nu bara kunde få en till så... och så händer det... ett hugg på Platypus i Drag Queen kostym.
Känner direkt att det här är en fisk vi inte vill tappa, förstå alla sömnlösa nätter det skulle ge!
Men allt går vägen, gäddan 105 centimeter lång landar i håven och en sammanbiten euforisk glädje infinner sig. Det kanske räcker, 442 centimeter kanske kan stå sig hela vägen?
Man hoppas men vågar inte riktigt tro det!
Är det vi som lyckats hitta vägen till framgång i kombinationen av beten, fart, plats och alla andra variabler som spelar in denna gång?
Och samtidigt haft den där lilla gnuttan tur som krävs.
Eller har gäddorna helt plötsligt unisont bestämt sig för att börja äta igen och det sprutar upp fisk i alla båtar?
Frågorna många, svaren få!
Klockan är inte ens elva, mer en fyra timmar kvar av dagen.
Vi fattar beslutet att detta område lämnar vi inte, vi kör här till sista minuten.
Allt eftersom timmarna går fylls plottern av spår där det stundtals verkar som man möter sig själv, men på nått sätt känns det ändå bra att fisken uteblir. Då kanske det ändå inte är superfiske någon annanstans heller.
När så 10 minuter återstår av dagen får vi ändå ett hugg men gäddans 67 centimeter räcker inte för att slå sig in i reslutatlistan och får i stället bli signalen för att börja plocka ihop grejorna och bege sig till hamnen.
Väl där blir det en nervös väntan på resultatet och när vi till slut utropas som segrare känns det i det närmaste overkligt!
Vi vill med detta tacka alla arrangörer och medtävlande för en trevlig tävling och kringarrangemang.
Mathias & Madeleine
TeamMate's