Foto: Ingemar Alenäs/www.ätran.se / När de vuxna ålarna ska lekvandra dödas de i vattenkraftverken. Det sista den akut hotade arten behövde var en pausning av miljöanpassningen av vattenkraften.
Strömming, bottentrålning och paus av vattenkraftens miljöanpassning diskuterades när Sportfiskarna nyligen träffade Havs- och vattenmyndigheten.
Regeringens paus av vattenkraftens miljöanpassning var ett givet samtalsämne när Sportfiskarna träffade Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i Göteborg. Pausen snabbremitterades med HaV som en av instanserna i en fråga där HaV också är en viktig aktör genom att bland annat ge vägledning för miljöanpassning av vattenkraften. Möjliga konsekvenser av pausen diskuterades, men mycket är fortfarande oklart. En viktig fråga är hur regelverket ska tillämpas kopplat till Natura2000-områden. Sportfiskarnas remissyttrande i ärendet kan läsas här.
Regeringens kraftiga neddragning av den svenska miljöbudgeten är en annan viktig fråga, inte minst med tanke på att större delen av Sportfiskarnas stora praktiska naturvårdsarbete finansieras av offentliga medel från den svenska miljöbudgeten. HaV redogjorde för att det så kallade Havs- och vattenmiljöanslaget (anslag 1:11), som används till allt från kalkning och fiskevård till skydd av havsmiljön och hotade arter, kommer att nära på halveras fram till 2025.
Sättfiskfrågan väsentlig för förbundets föreningar
En viktig fråga för väldigt många av förbundets föreningar är tillgången till sättfisk, samt tillstånd för att få sätta ut den. Ett problem har varit enskilda länsstyrelsers tecken på inkonsekvens och enligt Sportfiskarna ganska vidlyftiga tolkningar av regelverk och forskningsresultat. En tydlig hantering av tillståndshanteringen är en fråga Sportfiskarna har efterfrågat på senare tid. HaV är medveten om diskussionerna, som delvis föranleddes av en föreskriftsändring från HaV 2021. Det var därför väldigt bra att Havs- och vattenmyndigheten deltog på Sportfiskarnas mycket välbesökta webbinarium om sättfisk i slutet av november.
Givetvis diskuterades även frågan om strömmingskrisen längs ostkusten, där HaV med flera samarbetspartners arbetar bland annat med en genetisk analys av de olika strömmingspopulationerna. HaV, SLU samt Sverige som EU-land har också börjat driva frågan om att ålders- och storleksstruktur ska ingå som en parameter i den vetenskapliga rådgivningen som ligger till grund för fiskekvoterna. Parametern är lagstadgad genom Havsmiljödirektivet, men har precis som mycket annan miljörelaterad lagstiftning (försiktighetsprincipen, ekosystembaserad förvaltning) helt försakats till förmån för maximala fångstuttag. Den är dock i skrivande stund på väg att få tydligare fokus i kommande kvotråd.
Nuvarande förvaltningsmetod (MSY) innebär ett hårt fiske där följden har blivit en brist på normalstor fisk. Faktum är att stor fisk saknas för de flesta kommersiellt fiskade arterna längs hela svenska kusten, ett uppenbart systemfel av gigantiska mått som fått pågå alldeles för länge.
Bottentrålfisket problematiskt av flera skäl
En av Sportfiskarnas viktigaste frågor är problemen som omgärdar bottentrålfisket i västerhavet. 2017 infördes efter påtryckningar från delar av fiskenäringen årliga överförbara fiskekvoter i det demersala segmentet, alltså det segment som omfattar bottentrålningen. En effekt av införandet blev omedelbart att användningen av selektiva redskap minskade. Samtidigt har landningsskyldigheten, det vill säga förbudet att dumpa fisk av kvoterade arter, implementerats i västerhavet. Icke-kvoterade, kommersiellt mindre viktiga arter får fortsatt dumpas helt lagligt.
Tyvärr är regelefterlevnaden som sämst i detta blandfiske med bottentrål. Jämförelsen mellan ombordkontroll/ombordprovtagning och det fiskenäringen själv rapporterar visar på stora diskrepanser. Sportfiskarna framförde återigen en mycket stor oro och irritation för att detta fortsatt får ske. Kontrollen är nära på omöjlig att genomföra eftersom överträdelserna ofta sker långt ute till havs, något HaV och flera andra myndigheter också lyft. Regelverken är helt enkelt rena papperstigrar.
Sportfiskarna framförde också till HaV att det saknas transparens i form av offentliga siffror eller tillgängliga rapporter. Hade allmänheten varit medveten om hur mycket fisk och skaldjur, kvoterade kommersiellt viktiga arter såväl som icke-kvoterade sportfiskearter, som dumpas till havs varje vecka för att maximera vinsterna är det svårt att tro att politiken hade accepterat situationen. Det pågående haveriet är dessutom en kraftigt bidragande orsak till havsmiljöns dåliga tillstånd och det finns en oro hos Sportfiskarna för att yrkesfisket, HaV och politiken helt sonika accepterat situationen med nästan bara skaldjur kvar att fiska och nöjer sig med det.
Ålbeståndet utrotas långsamt
Ytterligare en fråga som Sportfiskarna lyfte var haveriet med den svenska ålförvaltningen, där regeringens ambition är minst sagt beklämmande. HaV har i en tidigare utfästelse kommunicerat att de svenska statliga utsättningarna av glasål ska upphöra, vilket är helt i linje med de vetenskapliga råden som pekar på bristfällig eller obefintlig nytta med utsättningarna. HaV meddelade att det för närvarande pågår en juridisk utvärdering kring detta.
Sammantaget blev det ett bra möte med myndigheten där många av förbundets viktigaste frågor kunde diskuteras i konstruktiv anda. Det är dock uppenbart att utmaningarna är många, problemen stora och lösningarna i många fall långt borta.