Två av projektets huvudpersoner: Henrik Olsson från Sportfiskarna i Jönköping samt en rejäl hanfisk, som snart ska utrustas med sändare. Foto: Mathias Arnham.
Nu satsar SLU och Länsstyrelsen Jönköping tillsammans med Sportfiskarna på ökad kunskap om Vätterns växande öringbestånd. Avancerad spårningsutrustning och lekfiskar försedda med sändare ska från och med nu kunna ge oss svar på flera spännande frågor.
Vätterns öringbestånd blir enligt expertisen starkare för varje år. Det är alla parter enstämmigt överens om. Dock har frågor om Vätternöringens livsmönster staplats på hög, utan svar i sikte. Men snart kan dessa frågetecken rätas ut tack vare ett intressant projekt som Sportfiskarna i Jönköping medverkar i, där öringar förses med hydroakustiska sändare. Anton Halldén, enhetschef på Länsstyrelsen Jönköping förklarar:
– Märkningsprojektet ägs av SLU med samverkansavtal med oss på Länsstyrelsen Jönköping. Sportfiskarna är med som samarbetspartner för fiskinsamling och genomföring av märkning. Projektet är en följd av den historiskt stora satsning på miljövård som finansierats av den tidigare statsbudgeten, vilken tillåtit oss att använda exklusiv utrustning för den här typen av spårningsprojekt.
Anledningen till dagens livskraftiga öringbestånd tycks vara en kombination av olika faktorer. Reglering av fisket med ordentliga minimimått och generösa fredningsområden är en del, ihärdigt fiskevårdsarbete en annan.
Gänget från Sportfiskarnas Jönköping-kontor elfiskar lekfiskar i Hökesån. Foto: Mathias Arnham.
– Hökesån är ett av ytterst få vattendrag i södra Sverige som är helt återställt. Fyra dammar är utrivna, massor av biotopvård har utförts och dessutom har naturreservat bildats för att skydda närmiljön. Jag kan lova att det är mer öring i Vättern nu än vad det har varit på hundra år. Du får gå tillbaka till 1800-talet för att ens närma dig dagens öringbestånd, berättar Anton.
Avancerad spårningsutrustning
Hydroakustik. Ordet kanske är obekant men i själva verket handlar det om ljudvågor som transporteras genom vattnet, likt en morsekod. En typ av ultraljudskommunikation där sändaren skickar signaler på 69 kHz. Den badkarsliknande och klara sjön Vättern är optimal för den här typen av system, då ljudvågorna under lugna dagar kan transporteras över en kilometer. Signalerna plockas sedan upp av hydrofonerna runt sjön, som tidsstämplar varje enskild signal.
– Sändaren ger oss intressant information om fisken då den skickar ut sitt unika ID-nummer. Förutom ID-numret får vi data om djup, temperatur och aktivitet. Vi kan alltså ha koll på hur fisken rör sig i sjön. När fisken tidsstämplas hos en sändare och sedan hos en annan växer rörelsemönstret fram. Intressanta fakta blir tydliga och vi får koll på uppehållsområden över årets alla månader samt när fisken leker. Det vi har sett från tidigare märkningar är att fisken rör sig över mycket större områden än vad vi först trodde. Sammanlagt finns det sextiofem mottagare runt om i sjön och nu ska vi även installera ett gäng i åarna för att få koll på stigande fisk, säger Gustav Hellström, universitetslektor vid SLU.
Så här ser en mottagare ut. Även kallad hydrofon. Foto: Mathias Arnham.
Projektets huvudspår
Projektet har två huvudspår. Det första är att samla in färsk information om förvaltningen av fiskbestånden och utreda hur effektiva sjöns fredningsområden är. Det andra spåret handlar om grundforskning kopplat till öringen. Det är första gången Vätternöring märks med hydroakustisk teknik, projektet har dock några år på nacken, då andra arter tidigare märkts med samma metod.
Redan förra året placerades mottagarna ut runt omkring sjön, med syfte att följa Vätternrödingen.
Nu när den påkostade infrastrukturen finns på plats så är det dags för öringen. Allt som allt ska runt sjuttio individer från tre olika vattendrag märkas: Hökesån, Hjoån och Forsaån i nordöstra Vättern. Alla tre vattendragen är produktiva lek- och uppväxtplatser för öringen. Det är viktigt att märka fisk från södra, mellersta och norra delen av Vättern för att få helhetsbilden.
Henrik Olsson från Sportfiskarna (t.v.) får en kurs i "öringkirurgi" av SLU:s Gustav Hellström (t.h.). Foto: Mathias Arnham.
Förutom mottagarna i sjön så har några även placerats uppe i vattendragen, för att ta reda på när öringen stiger för lek och hur länge de stannar i åarna innan de återvänder till sjön.
Kirurgisk precision
Det handgripliga märkningsarbetet går ut på att först elfiska upp lekfiskar och säcka dem i specialanpassade kassar i strömmen. Fisken bedövas, en åt gången och när den är tillräckligt lugn skärs ett snitt på sidan av buken varpå en sändare placeras in i bukhålan. Därefter sys snittet igen med ett par stygn. Sändarna lever i upp till tre år innan batteriet tar slut. Själva ingreppet går fort och i samma veva tas även fen- och fjällprover vilka ger oss ytterligare information om individen som bär sändaren. Genom fenproverna kan du kika närmare på genetiken och på så vis lista ut hur artens släktskap ser ut. Fjällproverna talar om fiskens ålder.
Sportfiskarnas Mattias Larsson opererar in en sändare i en av projektets öringar. Foto: Mathias Arnham.
– När man utövar kirurgi, vilket vi faktiskt gör så krävs det att vara välbalanserad när det kommer till bedövningen av fisken. Vi vill djupbedöva fisken. Det bästa är att hitta en nivå där fisken vaknar upp strax efter ingreppet. Vi använder nejlikolja och MS222 som bedövningsmedel. Rent djurskyddsetiskt så är båda metoderna välbeprövade. Fisken hanterar ingreppet bra, särskilt om temperaturen är mot det kallare hållet, tio grader eller under. Vi vet att fiskar som genomgått samma hantering återgår i lekbeteende samt ökar i tillväxt, berättar Gustav.
Sändarna har en livstid på upp till tre år. Batteritiden skiftar lite mellan olika modeller. Foto: Mathias Arnham.
Fler arter ska märkas
Laxutsättningen har fått sin släng av sleven på grund att de görs i södra delen av sjön. Det är dock ingen slump. Anledningen till att laxen överhuvudtaget sätts ut på dessa platser har med äldre märkningsmetoder att göra. Det har påvisats att effekten av att sätta ut laxen är allra bäst i södra delen av sjön. Historiskt har det skett utsättningar av i lax på andra platser i sjön, fast med sämre utfall. Det som kan utläsas av den moderna spårningsutrustningen är att laxen faktiskt sprider sig över hela sjön. Det har märkta laxar från utsättningen i maj påvisat.
Ett kombinerat utomhuskontor och operationssal vid Hökesåns strand har upprättats. Foto: Mathias Arnham.
I Vättern simmar nu röding, öring, harr och lax med sändare i sig. Arter som exempelvis siken finns också med i planeringen. Frågan om hur stationär siken är i sjön kontra problematiken kring miljögifter är viktig. Miljögifthalterna skiftar nämligen i sjön. Detta gör att det är oerhört intressant att veta hur mycket siken rör på sig. Har siken högre halter av miljögifter i sig på grund av var de befinner sig? Framledes ses även gäddan som en intressant aspirant.
– Gäddan är en solklar kandidat. Vätterns stora frivattengäddor är eftertraktade och helt unika. Vi vill veta mer om dem, avslutar Gustav.
Hökesåns fiskevårdsåtgärder bär frukt. Att samla in prickiga kandidater till projektet är inga som helst problem. Foto: Mathias Arnham.
Vad gör jag om jag hittar en sändare i magen på en fisk?
Om du fångar och behåller en fisk med en sändare i magen så ska sändaren skickas till SLU. Skicka gärna sändaren i ett vadderat kuvert tillsammans med information om fiskens vikt, längd och fångstdatum.
Skicka till: Daniel Palm, Nässjövägen 29, 79 692, Älvdalen. (Som tack kommer du att få en liten gåva, samt återkoppling om fisken du fångat och hur den rört sig).