Det råder brist på stor strömming till humankonsumtion. Foto: Markus Lundgren.
Det är dags att besluta om fiskekvoterna för Östersjön. Tar Sverige strid för strömmingen?
17–18 oktober träffas ministerrådet för att besluta om fiskekvoterna för Östersjön 2023. Lax, torsk och sill/strömming är alla viktiga arter för sportfisket och ekosystemet. Arterna är dessutom satta under hård press. Sportfiskarna kommer givetvis att rapportera om resultatet av kvotbesluten.
För strömmingen sätts kvoterna i ett spann mellan en övre och en lägre nivå kopplat till det som kallas maximal hållbar avkastning – MSY. Förvaltningsformen är förhärskande inom EU och har genom åren öppnat upp för politiken att maximera uttagen, utan konsekvenstänk eller hänsyn till försiktighetsprincip. Som exempel saknas helt och hållet en hänsyn till beståndens ålders- och storleksfördelning, trots att EU:s havsmiljödirektiv kräver detta. Att de stora strömmingarna är borta är inte bara ett problem för de småskaliga kustnära yrkesfiskarna, utan också ett tydligt varningstecken på att hela Östersjön och Bottenhavets strömmingsbestånd har problem.
Bristen på stor fisk längs svenska kusten är monumental och kanske ett av våra största miljöproblem i marina miljöer. Nu måste Sverige tillsammans med övriga länders ministrar ta ansvar för en helhetssyn på ekosystemproblemen längs våra kuster. Helt nödvändigt är att sänka fisketrycket så att större och äldre fisk tillåts komma tillbaka. Givetvis måste också storskaligt industrifiske omedelbart flyttas långt ut från kusten.
Stora problem för bestånden
Beståndet av lekmogen sill i centrala Östersjön har minskat med närmare 80 % sedan statistik började föras 1974. Beståndssituationen har legat på en stabilt dålig nivå i flera decennier. Fisketrycket har varit för högt (över Fmsy) sedan 2015, men trots detta föreslår EU-kommissionen en ökning med 14 %.
I Bottenhavet och Bottenviken, där Havs- och vattenmyndigheten förordat en kraftig sänkning och SLU Aqua flaggat för problemen med MSY-förvaltningen och menar att det fiskas för hårt, föreslår EU-kommissionen en minskning med 28 %. I detta havsområde har krisen för det småskaliga traditionella kustfisket varit som störst, vilket också sammanfaller med industrifiskets kraftigt ökade närvaro längs Norrlandskusten.
Högt fisketryck på motorn i ekosystemet
Trots bekymren för strömmingen – motorn i Östersjöns ekosystem – upprätthålls ett högt fisketryck i kustnära områden. Detta på grund av Sveriges system med jättetrålare som av svenska staten getts förtur till resursen även i kustnära områden. En enda av de största båtarna kan som jämförelse vid ett enda landningstillfälle landa mer sill och skarpsill än hela den svenska fiskeflottans räkkvot. Bara 1 % bifångst av exempelvis laxsmolt skulle innebära många hundratusen kilo lax i det svenska industrifisket.
De gigantiska uttagens påverkan på exempelvis fåglar, däggdjur och lokala fiskbestånd är mer eller mindre outredda. Denna hänsyn saknas helt i förvaltningen. Mängderna bifångst är dessutom mer eller mindre okända eftersom stickproverna är minimala, storleken på de totala fångsterna är nästan oöverblickbara och landad fisk dessutom i huvudsak skeppas utomlands för att bli fiskmjöl och foder till minkfarmar och norska laxodlingar. Varken kameraövervakning eller de få stickprov som görs har en chans att överblicka bifångsterna i ett fiske som landar tiotusentals ton fisk, ofta i delvis nedbruten form.
Sunt förnuft måste råda
Sportfiskarna har länge rapporterat om bristen på strömming i Östersjöns kustområden och problemen med bland annat systematisk felrapportering i industrifisket. Rapporterna har under 2022 duggat tätt om bland annat stängning av surströmmingsanläggningar och traditionella kustfiskare längs Norrlandskusten som alla tvingats lägga ner sin verksamhet på grund av brist på råvara. Det är nu dags att det sunda förnuftet får råda när kvoterna ska beslutas i Luxemburg 17–18 oktober.
Vi har samlat fakta om strömmingskrisen på www.räddaströmmingen.se. Läs gärna mer där.