Foto: Bernt Moberg / Vild och värdefull laxsmolt från Testeboån, resultatet av åratals långsiktiga fiskevårdsinsatser.
Närmare hälften av årets rekordstora årsklass av laxsmolt kan under utvandringen ha dödats av kraftverkets turbiner i Strömsbro. Sådan är situationen inför att miljöprövningen av vattenkraften i Testeboån nu går in i skarpt läge.
Fiskevården i Testeboån har åter visat sig mycket framgångsrik då årets kontroll av smoltutvandringen visade på ett fantastiskt rekord: ån beräknas ha producerat över 10 000 laxsmolt. Smoltproduktionen har de senaste åren annars legat på högst 2000–4000 individer årligen. Olika biotopvårdsåtgärder i ån har nu återgett laxen produktiva lek– och uppväxtområden, men främst beror årets rekord på att kraftverket i Strömsbro var stängt under 2019 vilket då möjliggjorde för lekvandrande fisk att passera anläggningen, som annars utgör ett stort vandringshinder. Det var resultatet av leken 2019 som lämnade ån som smolt i år. 10 000 smolt är en enorm framgång och visar på den stora potential ån skulle ha om kraftverkens negativa miljöpåverkan eliminerades. Men tragiskt nog fortsätter kraftverket i Strömsbro att hindra fisken och närmare hälften av den mycket värdefulla smolten kan nu alltså redan ha dött turbindöden.
Beräkningen av hur mycket smolt som dör i kraftverket i Strömsbro baseras på den nyligen publicerade rapporten ”Lax och havsöring i Testeboån – datainsamling och beståndsanalys” utförd av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Utifrån den vattenföring med mera som rådde under olika studier 2016–2017 beräknas mer än 40% av utvandrande laxsmolt och omkring 30% av utvandrande öringsmolt då ha dödast av turbinerna.
Ny studie ska ge ännu bättre kunskapsunderlag
Sportfiskarna har dock inte nöjt sig med de beräkningar som gjorts i denna studie utan har i år även genomfört en konkret märkningsstudie av utvandrande smolt för att få ännu tydligare belägg för hur stor kraftverkets nuvarande negativa påverkan på utvandrande smolt är. Ett 60-tal laxsmolt har infångats och märkts med sändare, så kallade PIT-tags och satts ut ovanför kraftverket.
Foto: Bernt Moberg / Sportfiskarnas biolog Lars Ljunggren med logger i Testeboån under den nya studien.
Ett antal mottagare, så kallade loggers, har placerats ut i ån vilket ska möjliggöra att se hur stor andel av den märkta smolten som passerar genom kraftverket och även hur många som dödas. Resultatet av studien kan då utgöra ett tydligt kunskapsunderlag för vilka åtgärder som måste genomföras för att skydda fisken.
Bristfälligt fungerande fingaller
I kraftverket i Strömsbro finns så kallat fingaller installerade som ska hindra nedströmsvandande fisk från att passera genom kraftverket och dödas av turbinerna. Problemet är enligt olika experter på fiskvandring att gallret har installerats med fel vinkel och att gallret har för stora mellanrum vilket gör att smolt inte leds undan utan bevisligen kan passera och då hamnar i kraftverket. Kraftverkets turbiner som är av så kallad Francis-typ har i olika studier konstaterats orsaka en dödlighet på uppåt 90% på utvandrande smolt. Rena dödsfällan med andra ord. Förutom att kraftverket dödar utvandrande smolt hindrar kraftverket alltså även uppvandrande laxar och öringar från att ta sig upp till lekplatserna uppströms.
Fiskevården i Testeboån en framgångssaga
Att det idag finns både ett vildlaxbestånd och ett självreproducerande bestånd av mycket storvuxen havsöring i ån är resultatet av åratal av långsiktiga fiskevårdsinsatser. Laxen i Testeboån blev utrotad genom kraftverksutbyggnaden, men återintroducerades under åren 1991–2006 med yngel från den närliggande Dalälven. 2013 konstaterades att Testeboån hade återfått ett bestånd av vildlax, vilket ledde till att ån sedan dess är klassad som ett av landets få vildlaxvatten.
Havsöringarna i ån är osedvanligt storvuxna med flera märkta individer som återkommit under många år. Vissa, som den gigantiska öringhonan Berta, har till och med blivit riksbekanta.
Bild: Fiskevårdsteknik AB / Den magnifika Berta fångad av fiskkamera under 2016-2021. Sista gången Berta registrerades kan hon ha vägt drygt 11 kilo!
Det finns väldigt få exempel på att man lyckats återintroducera vildlax vilket gör naturvårdsinsatserna i Testeboån unika. Samtidigt är ån ett tydligt exempel på vattenkraftproduktionens negativa miljöpåverkan. Under åren har mycket stora resurser lagt på olika fiskevårdsåtgärder i ån, både i pengar och i arbetsinsatser. De vilda laxar och öringar som ån nu producerar borde ur ett samhällsekonomiskt perspektiv vara alltför värdefulla för att få dödas av ett vattenkraftverk.
Till den 1 september ska kraftverksägaren enligt den nationella planen för miljöprövningen av vattenkraften presentera förslag på vilka miljöåtgärder som ägaren avser att genomföra i kraftverket i Strömsbro. Förväntningarna på dessa förslag är i nuläget minst sagt låga. Framtiden för Testeboåns fiskar ligger därmed i vågskålen: fortsätter kraftverket att vara ett vandringshinder och en dödsfälla, eller går det att nå fram till mer framsynta lösningar som gynnar laxen och tar hänsyn till Testeboåns höga naturvärden?
Sportfiskarna ser det som minikrav att:
-smolten ska kunna vandra ut obehindrat förbi kraftverket.
-kraftverket inte ska hindra lax och öring under uppvandringen.
-Testeboåns höga naturvärden får företräde i miljöprövningen.
Läs mer om Testeboån här:
Sportfiskarna.se: Megaöring i Testeboån visar på åns stora värde
Gefle Dagblad: Ny mätning av laxens vandring förbi Strömsbro: ”Inte okej att hälften dör”