Foto: Lars Vallin / Utdikning förvärrar vattenbristen och orsakar läckage av näringsämnen till Östersjön.
Årliga inventeringar visar nu tyvärr på en tillbakagång för olika havsöringspopulationer på Gotland. Vattenbrist är en gemensam nämnare för de undersökta vattendragen där öringen minskar.
Resultaten från flera av åarna ger indikationer på att de lokala öringpopulationerna har det ganska tufft. Ett av få vattendrag som utmärker sig på ett positivt sätt är Robbjänsån i Klintehamn där Sportfiskarna genomfört en rad olika fiskevårdsinsatser under de senaste åren. Trots torra somrar håller ån också alltid lite vatten. Övriga undersökta åar med allvarlig vattenbrist visar på tydligt sämre resultat.
-En sammanfattning av läget för havsöringen på Gotland är att det finns tecken på en tillbakagång i flera av populationerna. Bilden stärks också av länsstyrelsens elfiskedata över de senaste 15–20 åren där trenden är vikande, i synnerhet för fisk äldre än ett år. Orsakerna till nedgången är säkert flera, men helt klart är att dålig tillgång på vatten och låga grundvattennivåer under en följd av år är ett grundläggande problem, säger Lars Vallin projektledare på Sportfiskarna.
Åtgärder som diskuterats lokalt för att bättre skydda öringen är utökade fredningstider i existerande fredningsområden, för att värna både öring som ska leka och som har lekt, samt förslag om en fångstbegränsning på havsöring i havet.
Sportfiskarna har drivit och medverkat i flera projekt som undersökt möjligheterna att förbättra vattentillgången på ön, bland annat projektet VÄT, Mer Vått Än Torrt – Åtgärder i dikade system. Projektet omfattade undersökningar av markavvattningsföretag och åtgärdsbehov i Gotlands- Kalmars- och Östergötlands län.
Projektet VÄT visade bland annat att åtgärdsbehovet är stort då de flesta avrinningsområden i berörda län sedan länge är kraftigt utdikade för att skapa mer odlingsmark. Dikningen har en tydligt negativ miljöpåverkan och förändrar den naturliga hydrologin avsevärt. När landskapet dräneras på vatten orsakas även ett läckage av näringsämnen till Östersjön. Med ett varmare klimat med torra och längre somrar förvärras nu även effekterna vilket leder till ytterligare torka som i slutändan drabbar fisken. Utan vatten, ingen öring. Utmaningarna att kunna förbättra vattentillgången i olika avrinningsområden är till stor del juridisk. Då det av olika skäl är det svårt att få tillstånd till restaureringsåtgärder i vattendrag med markavvattningsföretag, där man har tillstånd för rensningar och också en skyldighet att hålla vattenvägarna öppna med det enda syftet att få bort vattnet så snabbt som möjligt.
Under den gångna hösten genomfördes övervakning av havsöringens lekvandring i flera av Gotlands öringåar med hjälp av fällfångster. Sportfiskarna, med regionkontoret i Visby, ansvarade för fiskräkningen i tre av åarna på den västra sidan av ön. Utöver dessa räknades som vanligt fisk i Själsöån, strax norr om Visby, genom Gotlands Sportfiskeklubb, och i Hultungsån på norra Gotland via ett samarbete mellan gymnasieskolan i Visby, Länsstyrelsen, Gotlands husbehovsfiskeförening och Sportfiskarna.
Resultaten från flera av åarna ger indikationer på att de lokala öringpopulationerna har det ganska tufft. Det vattendrag som i så fall utmärker sig på ett positivt sätt är Robbjänsån i Klintehamn där resultatet var bättre än förra året, 200 öringar räknades i fällan mot 170 föregående år. I förhållande till rekordåret 2018 saknas det dock nästan 100 individer. Robbjänsån känns ändå som ett vatten som fungerar relativt väl. Här har Sportfiskarna också genomfört en del fiskevård under de senaste åren, bland annat genom aktiviteter i Skolbäcken. Trots torra somrar håller också ån alltid lite vatten till skillnad mot till exempel Själsöån som blir helt torr och där resultatet var katastrofalt. Endast 45 lekvandrande öringar räknades och trenden från de goda åren 2012 – 2014 är kraftigt vikande.
I Hultungsån på norra Gotland där lekvandringen övervakades för första gången sedan perioden 1995 – 2000 är tecknen på en tillbakagång också tydliga.
Foto: Lars Vallin / Öringhona på nästan prick 7 kg från fällan i Kopparsviksbäcken, den 2 december 2021.
Den största öringen som fångades i fälla under höstens övervakning, alla ingående åar medräknade, fångades i det minsta vattendraget, Kopparsviksbäcken. Bäcken som rinner förbi Sportfiskarnas kontor i Visby är inte större än att man med ett kraftfullt kliv kommer över till andra sidan. Den 2 december låg något i fällan som uppifrån såg ut som en mindre stock.
- Det var en praktfull öringhona på nästan exakt 7 kg som under natten tryckt sig upp genom den korta utloppsströmmen och in i fällan. En fantastisk fisk, och väldigt värdefull för den lilla bäckens bestånd av havsöring, avslutar Lars Vallin.
Läs VÄT-rapporten här.
Läs en tidigare nyhet om havsöringen på Gotland här: Klimatförändringar påverkar havsöringen på Gotland