Foto: Anders Nicander.
Emellanåt råder det oklarheter kring vad termen överfiske betyder. Sportfiskarna reder ut begreppen.
Termen överfiske används ofta för att beskriva misshushållningen av våra fiskbestånd, men det kan vara klurigt att förstå innebörden. Även om man ibland pratar om exempelvis ekonomiskt överfiske, så används överfiske i huvudsak som en biologisk term med betydelsen att man tar ut mer fisk än vad som produceras. Beståndet minskar helt enkelt över tid.
För de kommersiellt viktiga arterna finns nästan alltid en vetenskaplig rådgivning. Den baseras på olika parametrar och används till beräkningar för vad fiskekvoten för olika arter maximalt får vara. Om det vetenskapliga rådet säger att man får fiska max 1 000 ton, är det per definition ett överfiske om man fiskar upp 1 001 ton. Genom att man sällan satt kvoterna i underkant och det dessutom skett stora mängder utkast, det vill säga dumpning av oönskad fångst till havs, har vi kraftigt övertrasserat de vetenskapliga råden även om den ilandförda mängden fisk stannat på 1 000 ton. Mörkertalen det senaste halvseklet är enorma och detta har bidragit till den allvarliga beståndssituationen.
Missförstånd att det alltid är yrkesfiskets fel
Det är dock ett missförstånd att det alltid är yrkesfiskets fel att det överfiskas. Överfiske sker även om yrkesfisket håller sig inom ramen för den fastställda kvoten, men kvoten är satt över den vetenskapliga rådgivningen. Då är överfisket helt och hållet politiskt beslutat. Givetvis finns inga vinster för någon annan än kortsiktiga vinster för yrkesfisket med den typen av beslut. Att det vanligtvis är yrkesfisket som lobbat för de alltför höga kvoterna är dock ingen giltig bortförklaring till det faktum att det faktiskt är politiska beslut som sanktionerat mycket av överfisket det senaste halvseklet.
En kombination av stora mängder utkast och för högt satta kvoter har inneburit kraftiga beståndsnedgångar för nästan alla kommersiellt viktiga fiskarter i våra vatten de senaste 50 åren. Effekterna av att även enorma mängder icke-kommersiella arter tagits ut från näringskedjorna är helt outredda.
Figur 1. Vetenskapligt råd (grön stapel), beslutad kvot (gul stapel) samt total fångst (röd stapel) för torskbeståndet i Kattegatt 1999-2018. Överfiske sker när total fångst överskrider det vetenskapliga rådet. Som synes har det skett ett politiskt beslutat överfiske nästan samtliga år under 2000-talet. Grafik: Sportfiskarna. Data: ICES.
Top down-effekter och genetiska problem
Utöver de uppenbara konsekvenserna med färre fiskar i havet och i värsta fall kollapsade bestånd finns det givetvis klart värre problem än att vi sportfiskare får färre napp. Ett välkänt sådant är den viktiga strukturerande roll som rovfiskarna högt upp i näringskedjan har på övriga ekosystemet. Det är fastslaget att starka rovfiskbestånd motverkar övergödningsproblematik genom att balansera näringskedjan nedåt och att denna så kallade top down-effekt varit viktigare än man tidigare trott.
Utöver den typen av ekosystemproblem kan överfiske orsaka genetiska problem för arten. Ett typexempel är Östersjön, där man genom ett effektivt trålfiske under en lång period fångade nästan alla torskar över 38–40 cm. Det innebär att småväxta torskar som blivit könsmogna tidigt och lekt innan de trålats upp har haft chansen att föra sina gener vidare. Det skapades mer eller mindre ett dvärgbestånd. På relativt kort tid har man orsakat genetiska effekter som vanligtvis tar väldigt lång tid att generera. Risken för samma effekter för många andra överexploaterade arter är givetvis överhängande och avsaknad av större och äldre fisk är ett tydligt varningstecken.
Outredda ekologiska konsekvenser
Sammanfattningsvis kan man konstatera att varaktiga ekologiska konsekvenser för exempelvis ett fiskbestånds rekryteringsförmåga, en arts genetiska diversitet och ekosystemets långsiktiga produktion orsakat av det senaste halvseklets överfiske är mer eller mindre outredda och omöjliga att överblicka.
Få eller inga avgörande beslut har dessutom tagits från svenska myndigheter och politiker för att vända den många decennier långa trenden med krympande fiskbestånd i Västerhavet. Tvärtom kan vi konstatera att man under väldigt lång tid, med en mycket resursomfattande administration och trots oerhörda mängder utredningar om orsakssambanden helt enkelt godtagit utvecklingen.
Läs mer om överfiske här.
Läs mer om Sportfiskarnas Västerhavskampanj här.