Det är stora problem med bifångster vid bottentrålning efter havskräfta. Foto: Anders Nicander.
Stora mängder olaglig dumpning av fisk ligger bakom beslutet om obligatorisk kameraövervakning på danska bottentrålare.
Kattegatts torskbestånd är i djup kris efter decennier av överfiske. Ett huvudsakligt problem är idag bottentrålningen efter havskräfta, där torsk och många andra arter fångas som bifångst i okända mängder. Danmark har nu tagit beslutet att alla danska kräfttrålare i Kattegatt måste ha kamera ombord. Kameran ska filma sorteringsbandet. Det rör sig om 100-talet båtar och danska Fiskeristyrelsen står för kostnaden. Detta meddelade fiskeriminister Rasmus Prehn i ett pressmeddelande tidigare i veckan.
Bakgrunden till det nya kravet är den stora mängden olagliga utkast i bottentrålfisket. 65 % av den torsk som fångades under 2020 dumpades olagligt till havs, enligt danska DTU Aqua. Med kamera ombord mer eller mindre försvinner de olagliga utkasten och den så kallade landningsskyldigheten efterlevs i mycket stor omfattning.
En sista utväg när inget annat fungerat
Många yrkesfiskeorganisationer har högljutt motsatt sig att bli kameraövervakade på jobbet. Att kameran inte filmar en person utan bara fångstens väg in i båten har man inte velat lyssna på. Beslutet om kameraövervakning får ändå ses som en sista utväg, när inget annat har fungerat. När EU-kommissionen för flera år sedan föreslog kameraövervakning för de mest problematiska fiskena var det efter åratal av problem i många länder. Landningsskyldigheten efterlevs inte, regelöverträdelserna sanktioneras inte, framtagna selektiva redskap används inte och incitament saknas från ansvariga myndigheter. Just det danska demersala yrkesfisket har dessutom varit särskilt ointresserat av egna insatser för att skydda fiskbestånden, exempelvis användandet av selektiva redskap. Den danska nationella torskplanen för skydd av torsk är ett typexempel på urvattnat regelverk.
I Sverige är problembilden likartad. Här har dock användandet av selektiva redskap tidigare varit relativt hög, men efter att en av de svenska yrkesfiskeorganisationerna 2017 drev igenom nuvarande fördelningssystem har selektiviteten minskat (källa: SLU). Incitamenten saknas även här. När Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i ett regeringsuppdrag 2020 redovisade vilka kriterier myndigheten tillämpar vid tillståndsgivningen som främjar användning av mer selektiva redskap eller mer miljövänliga fiskemetoder konstaterade HaV att man inte tillämpar sådana kriterier.
HaV har också nyligen konstaterat att ”-I nuläget har vi och andra myndigheter få möjligheter att kontrollera vad fiskarna väljer att göra med fångsten ombord”. Störst problem med regelefterlevnad är det i det demersala fisket och räkfisket, som ligger högst i riskbedömningarna i HaV:s årliga tillsynsplan. När följer Sverige Danmarks exempel och inför kameraövervakning för de svenska bottentrålarna?