Foto: Sportfiskarna
Danmark inför nu trålförbud i Bälthavet för att skydda fiskbestånd och bottnar. Det vanligtvis mycket yrkesfiskevänliga Danmark inför trålförbud i Stora Bält, Lilla Bält och Langelands Bält.
I den politiska överenskommelsen ingår också 40 miljoner danska kronor till etablering av två naturnationalparker, 20 miljoner danska kronor till restaurering av stenrev och en överenskommelse om att ge den danska havsplanen tydligare miljöinriktning.
Sportfiskarnas danska systerorganisation är i ett uttalande mycket positiva till beslutet och att pengar från regeringsbudgeten nu avsätts till skydd av den pressade havsmiljön. Danmarks sportfiskeförbund lyfter bland annat det faktum att Lilla Bält blir naturnationalpark och samtidigt får ett skydd mot bottentrålning. Området har tidigare varit ett fantastiskt område för bland annat torsk och plattfisk, men ett för högt fisketryck och annan miljöpåverkan har precis som i de flesta europeiska havsområden inneburit kraftiga nedgångar av många fiskbestånd.
Nationella initiativ lyser med sin frånvaro
Givetvis krävs det kraftfulla åtgärder för att komma till bukt med de katastrofala beståndsnedgångarna i Kattegatt och Skagerrak med omnejd. EU har på senare år försökt införa striktare regelverk för trålfisket, men åtgärderna har varit otillräckliga och möjligheter till undantag finns på medlemsstatsnivå. Ett exempel är den danska nationella torskplanen, som har kritiserats av bland annat Sportfiskarna. Innebörden av den danska torskplanen är att yrkesfisket i huvudsak kan fiska med sina vanliga redskap tills 90 % av torskkvoten är infiskad, innan de striktare EU-kraven avseende selektiva redskap slår till. Det hela är givetvis en lobbymässig framgång för danskt yrkesfiske, och en fortsatt påfrestning på spillrorna av de rovfiskbestånd som finns kvar.
Danmark har en historia av mycket bristfällig användning av selektiva redskap. I Kattegatt och Skagerrak har huvuddelen av det väldokumenterade överfiske som skett under många decennier bedrivits av danska trålare, då de har en majoritet av fiskekvoterna i kombination med bristfällig användning av selektiva redskap. Vidare har Sverige historiskt sett sällan lyckats sätta press på storebror Danmark avseende exempelvis skydd av gemensamma havsområden eller ett mer selektivt fiske. Det ska också påminnas om att bottentrålning som kallas selektiv fortsatt genererar både bifångster samt skador på bottnarna.
Trålgränsen måste flyttas ut
Sportfiskarnas ståndpunkt, vilken förmedlats i debattartiklar och remissyttranden i åratal, är att trålgränsen måste flyttas ut. Fiskbestånden i Västerhavet är nu så svaga att det svenska demersala fisket nästan helt ställt om till bottentrålning efter havskräfta. Landningarna av fisk innebär ett mer eller mindre helt obetydligt bidrag till antal arbetstillfällen och svensk nationalekonomi.
Den kustnära bottentrålningen hade istället i många fall kunnat ersättas av det skonsamma burfisket som just nu trängs i de få områden där de inte riskerar att få sina burar borttrålade. Det är fiske med skonsamma kräftburar som har stor uppväxlingspotential, som skulle innebära att möjligheten till återutsättning av levande bifångst ökar och att bränsleåtgång/koldioxidutsläpp skulle minska kraftigt per kilo havskräfta jämfört med rekordutsläppen som bottentrålning står för. Det är dessutom tveksamt om den omfattande bottentrålning som sju dagar i veckan sker kustnära av svenska och danska båtar – med eller utan selektivitetskrav – överhuvudtaget ger en möjlighet till våra rovfiskbestånd att återhämta sig.
Vad väntar Sverige på?
Läs mer:
Förbjud bottentrålning i skyddade områden och flytta ut trålgränsen
Torskbeståndet i Kattegatt har kollapsat
Tjörns och Orust kommuner bör arbeta för en utflyttning av trålgränsen