Foto: Storfiskregistret / Sportfiskarnas Storfiskregistrerare Nicka Hellenberg med en silverruda.
Silverrudan (Carassius gibelio) är en art som spridit sig i Östersjön. Den är egentligen en sötvattensart, men klarar bräckt vatten. Nu har Sportfiskarna tagit fram riktlinjer för bedömning av arten – så att den från och med nu går att storfiskregistrera, med en minimivikt om 1 300 gram.
Läs noga vilka krav på foton och dokumentation som gäller.
För ett antal år sedan kunde undertecknad och Peter Grahn i ett gemensamt projekt reda ut hur det var med de stora fiskarna i Paviken – ett av dåtidens hetaste rudavatten. Efter insamling av prover, åtskilliga timmars arbete och slutligen DNA-tester, utförda av forskare på Södertörns högskola, kunde vi konstatera att samtliga av Pavikens ”rudor” var hybrider mellan vanlig ruda (Carassius carassius) och just silverruda (C. gibelio). Inga fler rudor godkändes från Paviken och i dag är sjön helt stängd för allt fiske.
Under ett antal år har olika fiskare – inte minst artikelförfattaren – fångat en mängd fiskar i andra vatten som uppenbarligen är silverruda. Från gotländska Närsån har också DNA-prover på fångade fiskar tagits och analyserats som ”ren” silverruda.
Problemet har varit att ändå definiera och konkretisera de utseendemässiga (morfologiska) tecken som går att använda för att särskilja silverruda från hybrider mellan ruda och silverruda.
Hundra procent säker kan man aldrig vara utan DNA-test, men nu har vi åtminstone en relativt säker bedömning att använda vid granskning, utan att fisken behöver avlivas och dissekeras, vilket annars är en behjälplig metod för artbestämningen.
Bedömningen utgår både från de tillgängliga fisknycklar och artbestämningar som finns i litteraturen och från de fältstudier och idoga fotogranskningar som vi nu utfört.
Detta gäller för storfiskregistrering av silverruda
* Fisken ska ha 28–30 stycken fjäll längs sidolinjen, alltså fjäll med sidolinjemarkering. Eventuellt kan det utöver detta finnas ett eller par småfjäll i början eller slutet, inte sällan utan sidolinjens markering.
* Analfenans speciella utseende är en viktig detalj. Silverrudan har bland annat en längsta taggstråle som är grov och ofta sågtandad, vilket inte syns lika markant hos de hybrider som granskats. En liknande taggstråle förekommer även i ryggfenan.
* Fiskens övergripande kroppsform, liksom fenornas form och utseende, är också viktiga i helhetsbedömningen. Bröstfenan är i regel betydligt längre hos silverrudan än hos rudan. Hos hybriderna kan både en längre och en kortare variant förekomma. Ryggfenans mer konkava form, liksom den ofta ”långa” stjärtspolen indikerar silverruda, eller hybrid.
Absoluta krav på foton. Skarpa bilder på fisken är ett måste. Helst utan direkt blixt och i bra ljus.
Vi kommer kräva goda foton enligt följande:
* hela fisken med sidolinjens fjäll tydligt avbildade,
* fiskens kroppsform, huvud etc måste synas i en bra vinkel,
* bild på analfenans taggstrålar måste finnas med.
* bröstfena och ryggfena bör synas tydligt på någon bild
Flera fina bilder ökar chansen för godkännande. Undermåliga bilder, eller tveksamma karaktärsdrag hos fisken leder till underkännande.
Bildexempel
Bilderna är exempel på den typ av foton vi kommer kräva för bedömning. Alltså tydliga och skarpa foton, med fokus på fisken i helhet, samt en närbild på analfenan. Bifoga gärna flera bilder på fisken. Undermåliga bilder betyder underkännande.
Minimivikt
Efter mycket fisketid och ett ganska stort antal fångade silverrudor står det klart att fiskar på uppemot kilot är relativt vanliga. Som för övriga arter är inte tanken att en någorlunda vanligt förekommande fiskart ska vara alltför enkel att storfiskregistrera. Silverrudan är av allt att döma numer utbredd och förekommande i allt fler områden längs Östersjökusterna.
Minimivikten för storfiskregistrering sätts därför till 1 300 gram, med reservation att denna vikt får justeras framöver.
Första registrering av silverruda
Registrering av silverruda i Storfiskregistret startar från och med nu (2021-09-24). De silverrudor som fångats tidigare under sommaren och anmälts till storfiskregistret kommer inte godkännas och registreras.
Sportfiskarna vill dock sända ett extra tack till de fiskare som skickat in foton som varit till hjälp för att ta fram bedömningskriterierna.
Stort tack också till Peter Grahn som med sin stora kunskap varit till mycket värdefullt stöd.