Foto: Bengt Olsson
Forskning visar att försurningen av våra hav fortsätter. Östersjön riskerar att drabbas hårdare än Västerhavet.
Samtidigt som försurningsproblematiken långsamt minskar i svenska sötvatten, så ökar problemen med global havsförsurning. En grundläggande orsak till det är den stora mängd koldioxid som släpps ut i atmosfären och som absorberas av världshaven. När koldioxid löses i havsvattnet blir det surare. Om man jämför med en nivå innan industrialiseringen beräknas haven idag vara cirka 0,1 pH-enheter surare, enligt forskning som sammanfattats av Sveriges vattenmiljö.
Det låter kanske inte så mycket, men eftersom pH-skalan är logaritmisk motsvarar detta en ökning av surhetsgraden med 30 procent. Organismer som bildar skal av kalciumkarbonat tros bli särskilt drabbade. Blåmusslan är en sådan art som kan behöva mer energi eller längre tid för att bygga upp sitt skal. Mer indirekta effekter kopplat exempelvis till näringskedjan är dock svårutredda.
I Sverige har det saknats bra underlag för en bedömning av försurningsläget till havs, vilket bland annat beror på mätmetoderna och starka naturliga säsongsvariationer. I Östersjön och Västerhavet går det inte att se att vattnet långsiktigt blivit surare, där exempelvis lokala geologiska förhållanden i avrinningsområdena påverkar pH-värdet. De globala klimatprognoserna talar dock för en fortsatt ökning av atmosfärens koldioxidhalt och att det kan bidra till en ännu större variation i ytvattnets surhetsgrad. Det förutspås bland annat att ytvattnet gradvis kan få lägre vintervärden och att detta redan inom de närmsta årtiondena kan innebära skador hos känsliga arter. Östersjön tros drabbas hårdare än Västerhavet.
Knappt hundra olika studier kopplade till biologiska försurningseffekter i Östersjön och Västerhavet har sammanfattats av Havenhand et al. och man konstaterar att det redan nu kan förekomma både negativa och positiva biologiska effekter av havsförsurningen bland svenska marina arter. En slutsats är att havsförsurning ger starkast effekt för enskilda arter snarare än på ekosystemnivå. För ekonomiskt viktiga fiskarter som torsk och sill i Östersjön och Västerhavet ses dock hittills inga signifikanta effekter av havsförsurning.