Foto: Rolf Johansson
Det pågår fortsatta neddragningar för de svenska kalkningsinsatserna i år.
Även i år har länen sparbeting på kalkningsinsatser i landet. För kalkningsåret 2021 är det en dragkamp om 1:11-anslaget mellan olika verksamheter och län. För kommande år aviseras öronmärkta medel för kalkningen igen. Det har visat sig att myndigheters förmodade minskade kalkningsbehov inte motsvarar kostnadsökningar för spridningen av kalk.
För exempelvis Västra Götaland saknas en halv miljon kronor som för hela kalkningsverksamheten har tilldelats ca 24,1 miljoner kronor. Det innebär en rad neddragningar för bland annat kalkeffektuppföljningen. Inga provfisken i sjöar eller vattendrag och kiselalgundersökningar kommer att genomföras och antalet bottenfaunaundersökningar reduceras. Även för kalkspridningen innebär det neddragna mängder för objekt som anses kunna pausas utan akuta negativa effekter.
Måluppfyllelsen för vattenkemin är generellt låg inom kalklänen. Havs- och vattenmyndigheten lägger stor vikt vid just vattenkemin, men bättre vore att mäta effekterna av kalkning enligt Vattenmyndighetens miljökvalitetsnorm där den ekologiska statusen vägs in på ett mer betydande sätt. I den kemiska måluppfyllelsen vägs dessutom bara in prov tagna vid högflöden trots att försök med loggers som mäter pH kontinuerligt visar på att pH-dippar inträffar även vid varierade flöden. Det är känt att verkligt låga pH, så kallade episodförsurningar, kan inträffa efter lång tids torrdeposition.