Foto: Sture Markström /Kompensationsutsatt lax har även stor betydelse för sportfisket i utbyggda älvar. Här en lax från Lule älv.
En nyligen publicerad studie från SLU visar att odlad kompensationsutsatt lax har haft en negativ påverkan på vildlaxens genetik. Därmed menar forskarna bakom studien att utsättningen av ca 1.7 miljoner laxar i de utbyggda älvarna bör upphöra. Sportfiskarna vill nyansera den väl drastiska bilden.
Sportfiskarna anser att det är av största vikt att bevara vildlaxbeståndens unika genetiska egenskaper men ifrågasätter om felvandrand kompensationsodlad lax verkligen är ett stort problem idag.
Kompensationsodling sker idag i fasta anläggningar i utbyggda älvar där möjligheten till naturlig lekvandring för lax och andra fiskar förstörts. Odlingen har ingenting gemensamt med kassodling av lax i Norge då laxen här sätts ut som fettfeneklippta smolt i älven. Dessa kompensationsodlade laxar är i vissa fall det enda älvegna genetiska material som idag återstår. Vill man återetablera självreproducerande bestånd i de utbyggda älvarna är det detta material som kan utgöra grunden för en återetablering av det ursprungliga beståndet. Kompensationsodlad lax har således ett värde i sig
SLU:s studie slår fast att en genetisk avsmalning har skett historiskt men visar inte om nuvarande kompensationslaxar kommer att fortsätta att ha lika stor inverkan på genetiken hos våra vilda bestånd. Under 70-, 80- och 90-talet var våra vilda laxbestånd mycket svaga med ett fåtal återvändande laxar. Under 90-talet var över 90% av östersjöns laxsmolt kompensationsodlad. En felvandrande kompensationsutsatt lax som då lekte i en vildlaxälv med få vildlaxar fick ett stort genomslag på den vilda populationens genetik. Exempelvis Piteälven hade på 80- och 90-talet ett snitt på endast 52 återvandrande laxar/år mot 1006 laxar 2020. Starkare vildlaxstammar har idag större motståndskraft mot fortsatt genetisk utarmning. Statistik från vildlaxälvar med fisktrappor med kameror visar även att det idag är väldigt få fettfeneklippta laxar som felvandrar, exempelvis 1 % i Piteälven 2020, i Torneälven är det cirka 0,4% årligen och av de 18 517 laxar som räknades vid Jockfall i Kalixälven 2020 noterades ingen fettfeneklippt. Felvandring mellan vildpopulationer sker även i naturen och 1–3% kan anses som en naturlig nivå på felvandring.
Att iblandningen av odlad lax var ett större problem historiskt bevisas även av att det finns väl dokumenterade fall av tidigare utsättningar av kompensationsodlad lax även i vildlaxälvar. Under 70- och 80-talet spreds kompensationsutsättningar även ut i outbyggda älvar för att ”hjälpa” vilda bestånd, en åtgärd som med vår nuvarande kunskap om betydelsen av att skydda genetisk variation inom vildpopulationer naturligtvis inte skulle tillåtas.
Fisket måste förändras innan utfasning
Ett annat perspektiv på en drastisk utfasning är att den årliga fiskekvoten för yrkesfisket efter lax i Östersjön är beräknad utifrån en viss produktion och fångst av kompensationsodlad lax. Tar man bort den kompensationsutsatta fisken skulle yrkesfisket till havs bedrivas uteslutande på vild fisk. Att minska kompensationsutsättningar måste därmed först vara kopplat till en neddragning av den årliga fångstkvoten för lax eller ett förändrat fiske där man kan garantera att fisketrycket på de svaga bestånden inte ökar.
Vattenkraften måste kompensera för skadorna
Sportfiskarnas grundinställning i frågan om kompensationsutsättningar är att vattenkraften alltid måste ersätta de skador som den orsakat. Åtgärder som främjar naturlig reproduktion i våra utbyggda älvar är alltid att föredra framför kompensationsutsättningar, men utsättningarna kan fasas ut först när fungerande vandringsvägar och lek- och uppväxtmiljöer återskapats och livskraftiga vildlaxbestånd har återetablerats.
Sportfiskarna vill dock poängtera att man finner studiens resultat värdefulla och att studien visar på ett behov av en kontinuerlig övervakning av den genetiska bredden i våra vilda laxbestånd vilket då kan ligga till grund för framtid beslut om kompensationsutsättningar.
Läs mer om studien här: Östergren et al
Se ett inslag på SVT om studien här.